Språkbruk ger råd och rekommendationer i språkliga frågor, tar upp aktuella teman i svensk språkvårdsdebatt, presenterar undersökningar som gäller svenskan och informerar om nyutkomna ordböcker och annan litteratur.

« Språkbruk 4/2016

Bara ord?

 Pia Westerberg

”Jag menade ju inget, det var bara ord!”

Hur många gånger har vi inte hört den formuleringen? Men ord är inte bara ord.

De associationer som ett ord väcker hos mig behöver inte nödvändigtvis vara desamma som det väcker hos dig, och det handlar oftast om minimala språkliga nyanser när det uppstår missförstånd. Ibland missförstår vi varandra för att vi uppfattar orden olika, trots att vi har samma modersmål. Ord kan orsaka missämja för att vi inte alltid är medvetna om risken för missuppfattningar. Det vi menar är inte alltid det vi säger och vi tolkar alltid ord genom vårt eget livsfilter. Hur jag än försöker reda ut och förklara ett missförstånd kan det bli än värre, och det känns emellanåt som att slå huvudet i väggen när jag ska försöka förklara vad jag egentligen menar. Ibland är det faktiskt bäst att vara tyst.

****

Något som lätt kan orsaka missförstånd är finlandismer. En händelse som belyser detta utspelade sig en sensommar på Åland på 1970-talet. Jag är tonåring och träffar en vän som upprört berättar att hon mött två jämnåriga sverigesvenska flickor nere vid båthuset som frågat om hon vet vad kläpp är för något. Min vän är märkbart uppretad, och vi beklagar oss en lång stund över hur oerhört fräckt och arrogant de här sverigesvenska tjejerna betett sig. Min vän trodde nämligen att de menat att hon var en kläpp.

Några dagar senare möter jag en av de här sverigesvenska flickorna som ställt frågan till min vän. Flickan berättar att hon och hennes sällskap undrat varför min finlandssvenska vän inte besvarat deras vänliga fråga om vad kläpp betyder, utan i stället tyst fortsatt sin väg förbi båthuset. Flickorna hade nämligen mött en åländsk man som kallat dem ”kläppar” när de mött honom vid båthuset, och de hade inte förstått vad han menat med ordet.

I standardsvenskan betyder kläpp nämligen ’metallstång med klump i ena ändan (i klocka) eller liten bergknalle’, men i finlandssvenskan betyder ordet ’barnunge; utomäktenskapligt barn’. Därför hade flickorna frågat min vän om hon vetat vad kläpp betyder. Tala om missförstånd och begreppsförvirring!

Det är med glädje jag kan berätta att Språkinstitutet i dagarna publicerar Finlandssvensk ordbok på webben. Där hittar vi ordet kläpp och andra finlandismer. Läs mer om Finlandssvensk ordbok på webben på sidan 4.

Jaa

Tillbaka  Respons