Språkbruk ger råd och rekommendationer i språkliga frågor, tar upp aktuella teman i svensk språkvårdsdebatt, presenterar undersökningar som gäller svenskan och informerar om nyutkomna ordböcker och annan litteratur.

« Språkbruk 4/2016

Arbetspensionsreform med nya och nygamla termer

 Pia Hansson

En stor arbetspensionsreform träder i kraft den 1 januari 2017. Då införs också en del nya termer och begrepp i arbetspensionslagarna. Några gamla termer får en delvis ny betydelse.

Inom det lagstadgade pensionssystemet i Finland betalas arbetspension (työeläke), folkpension (kansaneläke) och garantipension (takuueläke) till dem som p.g.a. ålder eller arbetsoförmåga har rätt att få pension. Utöver dem finns olycksfallspensioner som betalas t.ex. enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Folkpensionen är en bosättningsbaserad (asumisperusteinen) pension, dvs. alla som bor i Finland har i princip rätt till den, när de uppnår pensionsåldern eller drabbas av arbetsoförmåga. Folkpensionen är emellertid pensionsavhängig (eläkevähenteinen), vilket betyder att dess belopp minskar, om pensionstagaren också får arbetspension. De vilkas lagstadgade pensioner sammanlagt uppgår till högst 760 euro per månad (år 2016) kan få garantipension, som infördes år 2011 som minimipension.

Olika slags pensioner

I Finland får de flesta pensionärer idag arbetspension. Arbetspensionen är sysselsättningsbaserad (työperusteinen), dvs. pension som man tjänar in genom arbetspensionsförsäkrat arbete. Den är också inkomstrelaterad (ansiosidonnainen). Så gott som alla som arbetar som anställda eller företagare ska vara försäkrade enligt någon arbetspensionslag, dvs. lagen om pension för arbetstagare, lagen om sjömanspensioner, pensionslagen för den offentliga sektorn, lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare.

Både arbetspension och folkpension kan betalas som ålderspension (vanhuuseläke), sjukpension (työkyvyttömyyseläke, i arbetspensionslagarna fortfarande kallad invalidpension) eller familjepension (perhe-eläke). Arbetspension kan efter reformen också betalas som arbetslivspension (työuraeläke) eller partiell ålderspension (osittainen vanhuuseläke). Till arbetspensionsförmånerna hör också yrkesinriktad rehabilitering (ammatillinen kuntoutus).

Den förväntade livslängden påverkar

Reformen innebär att den flexibla pensionsåldern 63–68 år, som idag gäller för arbetspension, avskaffas. I stället införs en lägsta pensionsålder (alin vanhuuseläkeikä) och en målsatt pensionsålder (tavoite-eläkeikä). Den lägsta pensionsåldern är 63 år och 3 månader för dem som är födda år 1955. Sedan höjs den med tre månader om året tills den är 65 år för dem som är födda år 1962, 1963 eller 1964. Efter det knyts pensionsåldersgränserna till den förväntade livslängden. Om den fortsätter att öka, höjs den lägsta pensionsåldern med högst två månader om året. De som är födda år 1965 kan alltså ha en lägsta pensionsålder på 65 år och 2 månader.

Den förväntade livslängden påverkar också pensionens storlek genom en anpassningsmekanism. Varje år fastställs en livslängdskoefficient (elinaikakerroin) för den årskull som året därpå fyller 62 år. Livslängdskoefficienten för dem som fyller 62 år 2017 är 0,96344. När en person går i pension, räknas hens intjänade pension ut och multipliceras sedan med livslängdskoefficienten. Då blir månadspensionen mindre för att samma intjänade summa ska räcka till under en längre tid.

Den som inte tar ut sin ålderspension genast vid den lägsta pensionsåldern får en uppskovsförhöjning (lykkäyskorotus) till sin pension. Den målsatta pensionsåldern är den ålder då uppskovsförhöjningen motsvarar den minskning som omräkningen med livslängdskoefficienten medför. Det är också möjligt att arbeta längre än till den målsatta pensionsåldern. Ända tills man uppnår den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten (vakuuttamisvelvollisuuden yläikäraja) kan man tjäna in ny pension. Den övre åldersgränsen är fem år högre än den lägsta pensionsåldern.

Nya pensionsformer

Reformen innebär att deltidspension (osa-aikaeläke) inte längre beviljas, men i stället införs en möjlighet att ta ut partiell förtida ålderspension (osittainen varhennettu vanhuuseläke) vid 61 års ålder. Man kan alltså ta ut 25 eller 50 procent av sin intjänade pension i förtid. Då görs en förtidsminskning (varhennusvähennys) på den delen av pensionen som man börjar ta ut. Det är också möjligt att ta ut partiell ålderspension vid sin lägsta pensionsålder eller senare. Då minskar pensionen inte, utan ökar.

En annan ny pensionsform som införs år 2017 är arbetslivspensionen (työuraeläke). De som i minst 38 år har haft ansträngande och slitsamt arbete kan få sin intjänade pension vid 63 års ålder. Kriterierna för ansträngande och slitsamt arbete räknas upp i arbetspensionslagarna. För att få arbetslivspension ska man också ha lite nedsatt arbetsförmåga. Om sökandens arbetsförmåga är så mycket nedsatt att det ger rätt till sjukpension, beviljas sjukpension. Den blir lite större än arbetslivspensionen, eftersom sjukpension beviljas med s.k. pension för återstående tid (tulevan ajan eläke). Det innebär att sjukpensionen räknas som om sökanden arbetade fram till sin lägsta pensionsålder, medan arbetslivspensionen endast består av redan intjänad pension.

-----

Pia Hansson är översättningschef på Pensionsskyddscentralen.


Mer information:

www.pensionsreformen.fi

www.arbetspension.fi

www.etk.fi

www.kela.fi/web/sv/termer

 

Jaa

Tillbaka  Respons