Språkbruk ger råd och rekommendationer i språkliga frågor, tar upp aktuella teman i svensk språkvårdsdebatt, presenterar undersökningar som gäller svenskan och informerar om nyutkomna ordböcker och annan litteratur.

« Språkbruk 1/2017

Språkbadet blir barnens gemensamma projekt

 Marjo Savijärvi

Det svenska språkbadet för finskspråkiga barn firar 30-årsjubileum i år. Språkbad är en effektiv metod att undervisa språk. Men hur går språkinlärningen till i språkbadet?

Barn tenderar lära sig de språk som talas i deras omgivning. Det kanadensiska språkbadet som inleds på daghemsnivå är en undervisningsmetod som utnyttjar detta faktum. Men hur går språkinlärningen till i daghemmets vardag? För att ta reda på det här filmade jag en nybörjargrupp under barnens två första år i språkbad. Dessutom ville jag utreda hur inlärningsprocessen kan undersökas genom att analysera interaktion i autentiska situationer.

Barnen som jag följde var fyra år gamla när de började i språkbadet. Alla talade finska som förstaspråk, och språkbadsspråket var svenska. Undervisningsmetoden i språkbadet är enkel: pedagogerna använder språkbadsspråket i alla situationer men de förstår barnens förstaspråk.

En berikande modell
Språkbadsmetoden utarbetades i Kanada under 1960-talet. Kännetecknande för modellen är att barn som kommer till språkbadet talar den lokala majoritetens språk som förstaspråk, och språkbadsspråket är den lokala minoritetens språk. Syftet är att barnen ska lära sig ett andraspråk vid sidan om förstaspråket, inte i stället för det. I daghemmets vardag sker detta genom att barnen blir förstådda och att de fritt får använda förstaspråket.

De fyraåriga barnen har redan lärt sig de grundläggande strukturerna i sitt förstaspråk. De berättar historier och samtalar om saker och ting som inte händer här och nu. I och med att pedagogerna förstår finska och deltar på svenska blir samtalen tvåspråkiga från början. Härnäst illustrerar jag hur barnen lär sig förstå svenska i daghemmets vardag. Analyserna baserar sig på min doktorsavhandling som innehåller en mera djupgående analys om inlärningsprocessen.

Barnen tolkar vad pedagogen gör
Barn som kommer till språkbad har inga förkunskaper i språkbadsspråket. Med tanke på detta var det en överraskning att interaktionen verkade flyta utan problem redan i början av språkbadet: det såg ut som om barnen redan förstod svenska. För att få en klarare bild av andraspråksförståelsen analyserade jag hur barnen svarade på pedagogens frågor, särskilt i början av språkbadet.

Det jag upptäckte var att barnen inte hade några svårigheter att svara på frågor som var bundna till rutiner, när det som sades kunde tolkas utifrån det som pedagogen gjorde i situationen. Till exempel vid frukostbordet kunde barnen lätt svara på frågor som handlade om servering av mat. Om pedagogen serverade te hade hon tekannan i handen och ställde likadana frågor till vart och ett av barnen:

P:           vill du Ulla ha te             

               ULLA SKAKAR PÅ HUVUDET

P:           vill Lea ha te

               LEA SKAKAR PÅ HUVUDET

P:           men Aku du tar te

               AKU NICKAR, JUSSI STÅR UPP

P:           å Jussi [tyckte om te                                 

Jussi:                 [joo, maitoo sekaa

                            ’jå, mjölk i’

 

Barnen svarar strax efter frågorna, genom att nicka eller skaka på huvudet. Det uppstår inga pauser eller andra markörer som tyder på att barnen skulle ha svårt att förstå. Jussi som sitter längst bort, står upp redan innan det blir hans tur, och svarar även om pedagogen inte ens ställer någon fråga. Han vet vad som kommer att hända: pedagogen serverar te och det blir strax hans tur.

Frågor som förutsatte språkförståelse fick annorlunda svar: barnen upprepade sina egna talturer, fortsatte tala eller svarade inte alls. I utdraget nedan beskriver Jussi en hypotetisk händelse och dess konsekvenser. Pedagogen ställer frågor kring det som Jussi har sagt:

Jussi: jos kuvittelee king kongia ni sit näkee pahoja unia eikö nii

          ’om man inbillar sig King Kong så får man mardrömmar int sant’

P:       jo faktist, ha du sett på sådant då

P:       ha du sett på sån film som heter King Kong

P:       ha du

Jussi:  kingkongii jos kuvittelee nii menee m- paha- pahoja unia saa

           ’King Kong om man inbillar sig så går får man mardrömmar’

Frågorna kunde besvaras med ja eller nej, men Jussi svarar med en hel sats. Han upprepar det som han själv redan har sagt. Svaret kompletterar inte frågan vare sig innehållsmässigt eller sekventiellt – det ger ingen ny information och dessutom är det tidsmässigt försenat. Pedagogen frågar tre gånger innan Jussi tar turen.

Förmodligen förstår Jussi inte vad pedagogen frågar. Han ber dock inte om en förklaring. Den vanliga responsen i samtal skulle vara att ställa en fråga som mitä (’vad sa du’).

Det som kom upp i analyserna var dock att explicita markörer av problem blir vanligare först under andra halvåret. I början av språkbadet tolkar barnen det som händer i interaktionen och gissar resten.

Beter sig som experter
Under de allra första månaderna tolkar barnen svenska ord utifrån hur de låter på finska. Ordet skatt får en tolkning som katti ’en katt’, ordet grotta blir rotta ’råtta’ och korv blir korppu ’skorpa’. Nästa exempel visar hur en sådan tolkning uppstår i samtalet. Det kommer också fram att barnen konstruerar en dialog tillsammans, och reflekterar sina första- och andraspråk samtidigt som de beter sig som experter och leker med språket.

Pedagogen serverar pålägg åt Jussi och Jussi svarar genom att peka på korven. Pedagogen ger korven och verbaliserar ordet på svenska.

P:                         korv aha: de e korv

Jussi:                  korpe

Ulla:                    sehän on makkaraa                                     

’det är ju korv’

Jussi:                  tää on makkaraa eikä korppua               

’dethär är korv och inte skorpa’

Ulla:                    se on tätä makkaraa samaa makkaraa   

’det är dethär korvet samma korv’

Meri:                  kyllähän aikuisen pitäis käsittää et tää, se on makkaraa eikä korppua.

’en vuxen borde ju förstå att det här är, det är korv  och inte skorpa.’            

Jussi upprepar ordet korv som pedagogen har använt. Han säger ordet skrattande. Ett annat barn, som här kallas Ulla, fäster uppmärksamhet vid referenten, korven som finns på bordet. Hon anger det finska ordet för samma begrepp: sehän on makkaraa ’det är ju korv’. Partikeln -han ’ju’ presenterar informationen som en självklarhet, något som alla vet. Ullas sätt att delta tyder på att hon är överraskad över att pedagogen använder en främmande beskrivning i stället för den som alla känner till.

Att saker och ting har flera olika beskrivningar är något som tvåspråkiga barn lär sig tidigt hemma. För språkbadsbarnen är det något som de lär sig i samband med det nya språket.

Här konstruerar barnen dialogen tillsammans och bygger på varandras talturer, även om de alla deltar på olika sätt. Jussi är ett pratsamt barn som ofta upprepar ord och uttryck som pedagogen använder. Meri är ett språkligt medvetet barn som gör sammanfattande kommentarer. Efter en månads vistelse i språkbad klarar de fyraåriga barnen av att jämföra de två språken. I och med att samtalet förs på finska har alla barnen likadana resurser att delta, och inlärningsprocessen blir ett gemensamt projekt.

Språkförståelsen växer fram
Under det andra halvåret i språkbadet förstår barnen redan mycket av den vardagliga svenska som används, också i samtal som inte är bundna till det som sker här och nu. Förståelsen kommer fram i deras sätt att delta: de reagerar på innehållet och inte bara på formen av det som sägs på svenska. I nästa exempel ställer pedagogen en fråga till Lea som har varit på resa. Lea svarar genom att nicka. Meri berättar om sina egna motsvarande erfarenheter:

P:                         va de rolit att åka flygplan Lea

                             LEA NICKAR

P:                         jå

Meri:                  oom mäki menny lentokoneella 

’jag har också åkt flygplan’

P:                         å du ha åkt flygplan ja just de ja

Meri:                  Kanariansaarille                              

’till Kanarieöarna’

Meri:                  mut se ei ollu musta kivaa             

’men det var inte roligt’

Meri deltar på finska. Alla hennes talturer i samtalet är starka bevis på gedigen förståelse. Meris sätt att delta är också lämpligt i situationen. Eftersom frågan är riktad till ett annat barn måste hon delta med en längre taltur för att få fram sitt budskap.

Samtidigt som språkförståelsen blir bättre börjar barnen också visa vad de inte förstår. De börjar be om förklaringar i stället för att gissa. I nästa exempel frågar pedagogen var Jussi har varit dagen innan. Jussi frågar mitä ’va sa du’. Pedagogens respons visar att hon tolkar att problemet ligger i förståelsen: hon ställer samma fråga på nytt, med långsamt tempo, och ger en extra förklaring.

P:          var va du i går Jussi du var int alls här  på dagis i går

Jussi:    mitä

P:         <var va: du i går>  du va int här vi sa ”var e Jussi”

((några rader borttagna))

Jussi:   no mä olin tuolla poikien luona vähän aikaa tai mä nukuin liian kauan

            ’jag var hos pojkarna en liten stund eller jag sov för länge’

Frågan gäller händelser dagen innan och kan därför inte tolkas utifrån situationen. I stället för att gissa eller ge vilket svar som helst ber Jussi om en förklaring. Till slut ger han ett svar som passar in i sammanhanget.

I ett språkbadsdaghem sker språkinlärningen vid sidan om andra aktiviteter. Barnen gör avancerade tolkningar utifrån vad pedagogen gör. I början av språkbadet tenderar barnen hellre att gissa än att be om förklaringar även om de inte förstår. Samtidigt som språkförståelsen växer fram börjar de också visa vad de inte förstår. Eftersom barnen har samma språkliga bakgrund och också börjar samtidigt blir inlärningen en gemensam process.

Marjo Savijärvi är universitetslektor i finskans didaktik vid den svenskspråkiga klasslärarutbildningen vid Helsingfors universitet.

Jaa

Tillbaka  Respons