Språkbruk ger råd och rekommendationer i språkliga frågor, tar upp aktuella teman i svensk språkvårdsdebatt, presenterar undersökningar som gäller svenskan och informerar om nyutkomna ordböcker och annan litteratur.

« Språkbruk 1/2017

Diskussionerna revitaliserar teckenspråket

 Bianca Holmberg

Deltagarna i instruktörsutbildningen för finlandssvenskt teckenspråk har olika bakgrund, men viljan att utveckla sina språkkunskaper är gemensam för alla.

Instruktörsutbildningen i finlandssvenskt teckenspråk är en del av projektet Lev i vårt språk (Livs). Janne Kankkonen, planerare inom Livs, är glad över att deltagarna har så olika bakgrund.

– Bland deltagarna finns hörande, döva, svenskar, finländare och representanter för olika yrkesgrupper, till exempel tolkar, översättare och lärare i teckenspråk. Det är intressant och positivt, säger Kankkonen.

Janne Kankkonen hoppas att det material som har tagits fram för instruktörsutbildningen ska kunna användas också i framtiden och att utbildningen ska göra nytta såväl inom utbildning och forskning som för översättare och andra som jobbar med teckenspråk.

– Men när vi samlas diskuterar vi också mycket annat än själva utbildningen och det är bra, för vi lever i en föränderlig värld och det gäller också teckenspråken.

Nya tecken varje gång
Annika Aalto
är teckenspråkstolk, finlandssvensk men utbildad för att tolka till och från finskt teckenspråk eftersom det inte finns någon utbildning för tolkar i finlandssvenskt teckenspråk. Hon kom in i den finlandssvenska teckenspråkiga världen tack vare sitt modersmål.

– Eftersom jag är finlandssvensk har jag träffat finlandssvenska döva som har haft tålamod med mig och hjälpt mig att lära mig finlandssvenskt teckenspråk, säger Aalto.

Hon försöker vara med på alla slags fortbildningar som hon hinner delta i och ansökte genast till instruktörsutbildningen när hon fick höra om den.

– Det är jättefint att också vi hörande får vara med. Det viktigaste är diskussionerna om språket och språkanvändningen, säger Aalto.

Satu Siltaloppi, teckenspråkstolk och doktorand i nordiska språk, är med för att få ett fjärde arbetsspråk, praktiska språkkunskaper och stöd för sin forskning.

– Efter varje utbildningsdag får jag helt automatiskt nya tecken att använda i jobbet nästa dag!

Diskussionerna är viktiga
Deltagarna kommer från både Finland och Sverige. En av de svenska deltagarna är Magdalena Kintopf-Huuhka, som kom till Finland för fem år sedan. Hon är ordförande för föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga och jobbar som översättare och lärare i finlandssvenskt teckenspråk.

– Jag kom med eftersom jag ville utveckla mitt eget språk och diskutera det finlandssvenska teckenspråket för att det ska kunna revitaliseras. Genom diskussionerna får vi tillbaka gamla tecken och kan kolla vilka tecken som används i finlandssvenskt och svenskt teckenspråk, säger Kintopf-Huuhka.

Leila Kankkonen har i sin tur finskt teckenspråk som modersmål men har bott länge i Sverige och undervisat i svenskt teckenspråk.

– Det finlandssvenska teckenspråket ligger mittemellan det finska och det sverigesvenska och jag vill lära mig skillnaderna mellan språken, säger Leila Kankkonen om varför hon är med.

Bianca Holmberg är tf redaktionssekreterare för Språkbruk

Jaa

Tillbaka  Respons