Språkbruk ger råd och rekommendationer i språkliga frågor, tar upp aktuella teman i svensk språkvårdsdebatt, presenterar undersökningar som gäller svenskan och informerar om nyutkomna ordböcker och annan litteratur.

« Språkbruk 2/2017

Prepositioner, verbpartiklar och stavning är svårt i svenskan

 Urban Östberg

För andraspråksinlärare är det svårt att förstå skillnaden mellan känna och känna till, och att lära sig att det heter i en affär men på ett café.

Ordinlärning i svenska som andraspråk är i regel svårt och mödosamt – men samtidigt både spännande och utvecklande. Svårigheterna hänger delvis samman med den studerandes modersmål: Närmare besläktade språk, som tyska och engelska, kan i många fall vara till stor hjälp eftersom ord och fraser liknar varandra, men å andra sidan kan åtskilliga ord – helt eller delvis – ha olika betydelser, trots likheten. Så är det även, fast i mindre grad, för exempelvis franska och spanska, som ju bygger på latinet, vilket i sin tur har spelat en viktig roll för svenskan och andra europeiska språk. Fallgroparna i båda fallen innebär att mer eller mindre likalydande ord i två språk (stavningen kan naturligtvis variera) inte alls betyder samma sak, eller att de åtminstone stilistiskt skiljer sig åt eller att det föreligger andra nyansskillnader.   

Falska vänner

Falska vänner är den gängse benämningen på ord på två språk som man oreflekterat kan tro har samma betydelse, medan det i själva verket inte alls förhåller sig så. Nedan följer några typiska falska vänner från spanska, franska, engelska, tyska och nederländska. (Samtliga exempel har jag stött på ett flertal gånger i undervisningen i svenska som främmande språk/andraspråk vid Stockholms universitet.)

 

sp. famoso (fr.fameux, eng. famous)            sv. känd (sv. famös = ökänd, illa beryktad)

fr. adapter (eng. adapt)                               sv. anpassa sig (sällan: adaptera)

ty. Hausfrau (ne. huisvrouw)                        sv. hemmafru (sv. husfru är ett yrke)

eng. (open to) the public                             sv. (öppen för) allmänheten (sv. publik = eng. audience)

eng. not even                                                sv. inte ens (felöversatt: *inte även)

eng. cake                                                      sv. (ofta) tårta

ne. cake (med engelskt uttal!)                         sv. sockerkaka

ne. hoofd                                                       sv. rektor, skolchef (annars: huvud)

 

Undersökning bland studenter

Höstterminen 2016 ledde jag för första gången en ny kurs, Ordförråd och ordbildning, för avancerade studenter i svenska som främmande språk vid Stockholms universitet. En av examinationsuppgifterna var att med utgångspunkt från läromedlet Klara ordtest välja ut tre exempel på svårigheter när det gäller ordval, motivera valen och göra en jämförelse med i första hand modersmålet (i vissa fall även med engelska, som ofta fungerar som hjälpspråk).

I Klara ordtest finns ett stort antal ordfel i form av övningar med kommentarer. Boken bygger på autentiska exempel som samlats in bland studenter med en rad olika modersmål. 

Ordfel används här i vid bemärkelse: falska vänner, konstruktionsfel, semantiska fel, stavning, sär- och sammanskrivning av ord, prepositioner, verbpartiklar, fasta fraser, ordbildning osv. Svårighetsgraden varierar naturligtvis: från smärre stavfel till mer eller mindre obegripliga konstruktionsfel.

Sammanlagt hade jag 83 studenter med skilda modersmål: germanska, romanska, slaviska, baltiska, finska, ungerska, grekiska och icke-europeiska som kinesiska, koreanska och japanska. Min tanke var att undersöka vad studenterna från de två största grupperna – germanska och romanska språk – tyckte var särskilt svårt i svenskan. Därtill kom personerna med finska som modersmål. Det blev sammantaget 23 studenter fördelade efter språkfamilj:

 

Germanska: tyska, nederländska                                9 (7 kvinnor, 2 män)

Romanska: spanska, franska, rumänska                     12 (9 kvinnor, 3 män)

Finska                                                                          2 (2 kvinnor)

Åldersmässigt var flertalet födda på 80- och 90-talen (endast tre var äldre, den äldsta född 1960).

 

Eftersom varje person skulle välja ut och kommentera tre fel borde det ha varit 69 exempel, men några valde att skriva lite mer och även göra jämförelser med engelskan. Till slut blev det ett 70-tal ordfel av olika slag som diskuterades.

De svåraste ordvalen

Vad var då särskilt svårt när det gäller ord och fraser i svenskan? Samstämmigheten var slående, trots skillnaden mellan språken. Allra svårast att upptäcka och förstå var semantiska skillnader mellan ord, inte minst betydelseskillnader mellan skenbara synonymer (känna/känna till, tycka/tänka/tro, vara/finnas). Dit får man väl också räkna de förrädiska falska vännerna. Ungefär lika svårt var valet av preposition (i/på, förstås; framför/inför…) och verbpartikel (hålla av/igen//efter/med/ihop…). På tredje plats kom stavning (här inkluderas sär- och sammanskrivning av ord liksom stor eller liten bokstav).

Den oftast återkommande svårigheten gällde valet mellan prepositionerna i och .         Prepositionerna uttrycker ju en rad olika relationer: tid, rum, abstrakta förhållanden (på lördag/i lördags, på ett café/i en affär, på universitetet/i skolan, galen i/). ”Det måste vara det vanligaste felet bland oss som har svenska som andraspråk”, skrev en spanskspråkig student. ”I mitt modersmål, spanska, använder man endast prepositionen en, som används till allt”, påpekade en annan.

Det enskilt vanligaste exemplet gällde dock en annan svårighet, nämligen när det saknas preposition på svenska, medan den är nödvändig på andra språk: Den här olyckan hände min syster. Många trodde att * Den här olyckan hände till min syster skulle vara rätt. En finsk student kommenterade exemplet och skrev att finskan visserligen saknade prepositioner, men att hon gärna använde engelskan som ”referensspråk” (och på engelska säger man ju happened to). Det felaktiga svaret ”låter bättre för mig än det rätta”, avslutade hon. Även de spansk- och franskspråkiga studenterna ansåg att konstruktionen ngt händer ngn var särskilt svår eftersom båda språken kräver en preposition: a respektive à (som de felaktigt tolkar som svenskans till).

I det följande kommer jag att visa ytterligare exempel på vanliga ordfel. Inte minst intressanta är skillnader som baseras på de olika modersmålen. (När det gäller studenternas egna kommentarer har språket, framför allt stavning och former, rättats till för att inte onödigtvis störa läsningen.)

Semantiska fel

De semantiska felen är ofta allvarligast och innebär inte sällan stora svårigheter för den svenske läsaren eller lyssnaren. De kan naturligtvis vara på olika nivåer. Berg och fjäll översätts väl till de flesta språk med ett och samma ord, medan vi på svenska har en ovanlig semantisk skillnad mellan dem (där fjäll endast används om nordiska förhållanden). Väljer man fel ord här leder det knappast till något missförstånd. Då är det betydligt mer komplicerat att reda ut skillnaden mellan de semantiskt besläktade verben vara/finnas eller rasa/falla/ramla, vilket många studenter också påpekat.

Ordet semester (ursprungligen från latin) finns som bekant på åtskilliga europeiska språk och är ett exempel på en falsk vän. Det är endast på svenska som det har betydelsen betald ledighet. En tysk student tog upp valet mellan de betydelsebesläktade semester/lov/ferier. En särskild svårighet för tysktalande är att deras ord Ferien inte bara innebär (skol)lov, utan även har betydelsen semester. En finsk student kommenterade samma svårighet: ”När jag började läsa svenska trodde jag att lov och semester betydde samma sak. Det kan vara för att på finska har vi ett ord som betyder lov, semester och ledighet”.

Den andra finska studenten diskuterade svårigheten att förstå nyansskillnaderna mellan spricka upp och öppna sig, där det ju föreligger en semantisk likhet, men verben inte är utbytbara mot varandra: Molntäcket spricker upp, men Landskapet öppnar sig. (Här talar vi om skillnader på den allra högsta nivån, dit få – om några – andraspråkstalare når.) Mycket klokt sätter hon fingret på den strategi de flesta av oss skulle använda när vi försöker tillägna oss ett avancerat ordförråd: ”Om jag inte vet hur man säger spricker upp eller när jag inte förstår uttrycket, skulle jag säga eller välja öppnar sig eftersom jag förstår vad det betyder”.

Ungefär samma svårighetsgrad har valet mellan de onomatopoetiska (ljudhärmande) verben prassla/slamra/raspa (i meningen Det prasslade av godispapper i biosalongen), menade den finska studenten. Den svårigheten tror jag att de flesta inser (det är bara att själv försöka översätta till något av de språk man läst i skolan).

Prepositionsfel

Att valet av preposition bereder alla svårigheter är en självklarhet, vare sig man har dem i sitt språk (som de germanska och romanska) eller inte (som finska). Mer eller mindre omedvetet påverkar modersmålet (eller engelskan, som många påpekar). Svenskans i resten av sitt liv motsvarar på engelska for the rest of his/her life och på franska pour le reste de ses jours, vilket gör att en franskspråkig student ville översätta for och pour med för (i synnerhet som de engelska och svenska prepositionerna företer slående likheter). Samma sak gäller frasen avskäl, som på engelska och franska bör översättas med forreasons respektive pourraisons. Mycket riktigt är *för ekonomiska skäl ett vanligt fel på svenska. (Av är överhuvudtaget en komplicerad – ofta felanvänd – preposition, vilket flera studenter påpekat.)

Stavning

Stora svårigheter för alla är enkel eller dubbelteckning av konsonant. Reglerna är delvis snåriga och inkonsekventa och uttalet är bara i viss mån till hjälp: tunn, men tunt, brännbar, men bränd. I en del fall – när svenskans vokal är lång, vilket den aldrig är i spanskan – beror stavningen troligen på brister i det svenska uttalet: *tillbacka i stället för tillbaka. Den spanskspråkiga studenten förknippar ordet – inte helt ologiskt – med engelskans back, som ju har ett helt annat uttal, men för den som saknar distinktionen lång–kort vokal i sitt modersmål blir stavningen i svenska en särskild stötesten. Homonymer (ord med samma stavning eller uttal, men med olika betydelse) nämns av många studenter som en svårighet: sett/sätt, lett/lätt, enda/ända. Något man lätt glömmer är att ”internationella ord” (i regel av latinskt ursprung) ofta stavas helt olika på europeiska språk: sv. kommitté, eng. committee, ty Komitee, ne./fr. comité. Det är nog ett problem som vi alla delar med varandra!

Ordbildning, konstruktioner, fasta fraser och idiom

Ordbildning är något som endast en av studenterna nämner som en särskild svårighet. Hon är fransyska och tar upp alla de latinska lånord i svenska som vi har gemensamt med franskan (låt vara att betydelsen inte nödvändigtvis är densamma). Ändelserna uppvisar många gånger stora likheter. Franskans actuel är således vårt aktuell, men varför kan vi då inte säga *konfliktuell, precis som franskan har sitt conflictuel? (I stället har vi sammansättningar som konflikträdd och konfliktladdad.) Sådant är inte lätt att förutsäga.

Konstruktioner (ordförrådets yttre struktur) är en stötesten, inte minst när man i ett besläktat språk som nederländskan har en liknande – men inte likadan – formulering. På svenska kan vi säga Han har svårt att skära sin köttbit eller Det är svårt att …, men nederländskan uttrycker det med Hij heeft het zwaar om…, vilket ordagrant skulle bli *Han har det svårt att … (ne. het = sv. det).

Fasta fraser, dvs. ord som hör nära samman och inte utan vidare kan bytas ut mot andra, är svårt för samtliga andraspråkstalare, vilket flera studenter påpekat. En av de finska studenterna har problem med att välja lämpligt verb i frasen framföra/göra/säga några klagomål (där det förstnämnda självfallet är det korrekta). Hon utgår felaktigt från att *göra klagomål är rätt, påverkad av engelskan. ”Sådana uttryck måste man bara lära sig”, blir konklusionen.

Lika svår är den fasta frasen infria löften. En spanskspråkig student har svårt att välja rätt verb mellan olika alternativ, men stannar till slut för fylla, eftersom spanskans cumplir ofta översätts så. (Uppfylla ett löfte vore ju också en korrekt möjlighet på svenska.) ”Själv skulle jag ha valt *fylla ett löfte, men om jag tänker noggrannare kan man bara fylla år eller ett glas”, skriver hon, och lägger till: ”Fasta fraser är alltid svåra på alla språk, man behöver lära sig dem utantill.”

Idiom är besläktade med fasta fraser i så måtto att de ingående orden sällan är utbytbara. En av de tyska studenterna diskuterar vårt vid första ögonkastet, som hon trodde skulle heta *vid första ögonblicket. Tyskan har ett näraliggande idiom, auf den ersten Blick, liksom substantivet Augenblick, vårt ögonblick. Någon motsvarighet till svenskans ögonkast finns däremot inte. Där var det alltså modersmålet som ledde fel.

Ordparet från dröm till verklighet är också ett slags idiom. För en spanskspråkig student är det lätt att i stället för verklighet välja synonymen realitet, alltså tro att frasen lyder: *från dröm till realitet. Spanskans realidad ligger naturligtvis bakom det felaktiga ordvalet.

Många jämför med engelska

Som vi ser är många av stötestenarna när man tillägnar sig svenskans ordförråd generella, men en hel del har också samband med modersmålet. Anmärkningsvärt är också att så många studenter – medvetet eller omedvetet – gör jämförelser med engelskan, som ingen av dem har som förstaspråk. En av de spanskspråkiga studenterna får avsluta med sin klargörande kommentar: ”I början var det ett helt kaos i huvudet, nu är det mer hanterbart än förut. Ju mer man använder språket, desto bättre behärskar man det. Det gäller att vara tålmodig och enveten”.

 

Urban Östberg är universitetsadjunkt vid Institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet och läromedelsförfattare i svenska som främmande språk.

Litteratur:

Hallström, Anna & Östberg, Urban (2005): Klara ordtest i svenska som främmande språk.  Studentlitteratur, Lund

Östberg, Urban: Förtära eller käka? Vanliga ordfel bland andraspråksinlärare av svenska. I:  Språkbruk 2/2016

 

 

Jaa

Tillbaka  Respons