Språkbruk ger råd och rekommendationer i språkliga frågor, tar upp aktuella teman i svensk språkvårdsdebatt, presenterar undersökningar som gäller svenskan och informerar om nyutkomna ordböcker och annan litteratur.

« Språkbruk 2/2017

Kravet pÄ klarsprÄk gÀller ocksÄ namn

 Bianca Holmberg

Trenden att skapa varumärken av myndigheter syns mer och mer i namngivningen inom den offentliga sektorn. Men det finns skäl att vara försiktig med att låta varumärkestänkandet påverka namn på myndigheter.

Numera är det inte bara företag som vill bygga upp sitt varumärke, utan företagstänkandet och varumärkesbyggandet påverkar också myndigheter och hur de namnges. Det kan till exempel leda till att hälsovårdscentraler blir välmåendecentraler och till att myndigheter får namn som bygger på en förkortning av det egentliga finska namnet. Bland annat kallas Livsmedelssäkerhetsverket för Evira också på svenska, trots att förkortningen är bildad till myndighetens finska namn Elintarviketurvallisuusvirasto. Ur namnvårdssynpunkt är den här trenden problematisk.

– Kravet på ett klart och begripligt myndighetsspråk gäller också namn. Det betyder att namnet tydligt ska berätta vad myndigheten gör, säger Maria Vidberg och Ulla Onkamo, namnvårdare för svenska respektive finska vid Institutet för de inhemska språken.

Det här kravet finns inskrivet i förvaltningslagen, som en del av kravet på god service inom förvaltningen. Problemet med myndighetsnamn som påminner om företagsnamn är att de inte tillräckligt tydligt berättar vad myndigheten i fråga gör. De är inte heller alltid sakliga nog.

– Namnen ska passa in i kontexten. De namn som passar som företagsnamn passar sällan myndigheter, säger Vidberg.

Vill framhäva det nya
Det har också blivit ganska vanligt att myndigheter som genomför organisationsförändringar samtidigt vill ändra sitt namn eller namnen på enheter och avdelningar, trots att det inte är nödvändigt. Verksamheten kan förnyas trots att namnet inte gör det. All verksamhet måste inte heller synas i namnet.

– Många myndigheter vill använda nya ord och termer för att framhäva att något nytt är på väg. Problemet med det är att de nya orden kan betyda något annat än det som myndigheten egentligen gör, säger Onkamo och Vidberg.

Ett exempel på ett populärt ord av det här slaget är finskans hyvinvointi, som ofta översätts med välfärd. Det har börjat användas i namn på sjukhus och hälsovårdscentraler, men det besvärliga är att det inom den privata sektorn också används i samband med till exempel skönhetsvård och gym. Då föreligger en risk för förvirring på både finska och svenska.

På svenska blir det extra förvirrande, eftersom hyvinvointi bör översättas olika beroende på vad det syftar på. Om det handlar om något materiellt och ekonomiskt som berör olika grupper i ett samhälle motsvaras ordet av välfärd eller välstånd på svenska, men om hyvinvointi relateras till hälsa ska det översättas med välbefinnande eller välmående. Om en hälsovårdscentral kallas ”välfärdscentral” på svenska är namnet med andra ord inte bara ogenomskinligt utan även felöversatt.

Vid översättning märks bristerna
Namn som ska fungera på både svenska och finska borde planeras samtidigt på båda språken. I praktiken skapas namnet ofta först på finska. Översättare får sedan i uppdrag att översätta namnet till svenska. Senast vid översättningen märks det om namnet är välfungerande eller inte.

I Kyrkslätts kommun reagerade ledande translatorn Tua Gunnelius när hon fick i uppdrag att översätta ”elinvoima- ja kuntatekniikkapalvelujen toimiala” (ung. ”sektorn för livskraft och kommunalteknisk service”) till svenska.

– Namnet på myndigheter ska göra klart för allmänheten vilken service man kan vänta sig. Därför tyckte vi att det finska namnet var väldigt luddigt och svårt att förstå, säger Gunnelius.

Det var ordet elinvoima som Gunnelius och hennes kollegor reagerade på. Elinvoima, på svenska livskraft eller vitalitet, är ett ord som har blivit populärt i samband med organisationsförändringar i kommuner, som vill signalera att de är dynamiska och innovativa. I myndighetsnamn är ordet elinvoima däremot för vagt och abstrakt för att fungera, bland annat eftersom det är svårt att förstå vad en ”sektor för livskraft” sysslar med.

Översättarna visste att sektorn skulle syssla med näringslivspolitik och föreslog det svenska namnet näringssektorn, men det godtogs inte. Då beslöt Gunnelius att ta kontakt med namnvårdarna på Språkinstitutet för att få hjälp med översättningen.

– När jag tog kontakt med Språkinstitutet tyckte namnvårdarna där att det fanns orsak att börja från början och försöka ändra det finska namnet. När vi på det här sättet fick medhåll från Språkinstitutet bestämde vi oss för att försöka få ett helt nytt finskt namn på sektorn, säger Gunnelius.

Myndigheterna bestämmer själva
Både Ulla Onkamo och Maria Vidberg var inkopplade i utredningen kring elinvoima. De skrev ett utlåtande där de argumenterade för att ordet elinvoima skulle bytas ut.

– I Kyrkslätt skulle den här sektorn arbeta med bland annat planläggning, bygglov och miljötjänster, men i andra kommuner kan en sektor som har ordet elinvoima i sitt namn ha helt andra ansvarsområden, till exempel tjänster för invandring eller högskoleutbildning. Det blir förvirrande när samma ord betyder olika saker i olika delar av landet, säger Maria Vidberg och Ulla Onkamo.

Ett annat problem med att använda elinvoima i myndighetsnamn och tjänstetitlar är att ordet i sig inte berättar hur sektorn eller tjänstemannen ska jobba för livskraft. En kommun behöver olika funktioner och olika slags service för att bli livskraftig.

Med stöd av utlåtandet från Språkinstitutet argumenterade Tua Gunnelius för att kommunen skulle fatta ett beslut att ändra det finska namnet. Eftersom beslut om den här typen av namn fattas av kommuner och myndigheter kan Språkinstitutet bara påverka om myndigheten i fråga begär ett utlåtande om namnet. Språkinstitutet har också möjligheter att påverka genom att skriva ställningstaganden, kolumner och liknande.

I Kyrkslätt resulterade diskussionerna i att kommunstyrelsen föreslog ett nytt namn. På finska blev det kuntatekniikan toimiala och på svenska kommunaltekniska sektorn.

– Jag tror att vändpunkten kom när jag visade på hur olika ordet elinvoima används i kommunala sammanhang, säger Tua Gunnelius.

Utnyttja nätverk och experter
Maria Vidberg säger att sektornamnet i Kyrkslätt är ett klassiskt exempel på hur det uppstår problem när ett finskt namn ska översättas till svenska. Samtidigt visar fallet på att anställda i kommuner och på myndigheter har möjligheter att påverka namngivningen.

– Man kan försöka påverka genom att ta kontakt med oss och hänvisa till våra rekommendationer, säger Ulla Onkamo.

– I Kyrkslätt fanns den här gången drivna översättare som med uppbackning av oss lyckades argumentera på ett bra sätt, och tjänstemän och politiker som lyssnade på argumenten, säger Vidberg om varför det gick vägen.

Gunnelius råd till den som hamnar i en liknande situation är att utnyttja sina nätverk och ta kontakt med experterna på Språkinstitutet.

– Det finns säkert någon som har råkat ut för något liknande i en annan kommun och kan bidra med erfarenheter. Stödet från Språkinstitutet gav i sin tur tyngd åt våra argument, säger Tua Gunnelius.

Jaa

Tillbaka  Respons