Språkbruk ger råd och rekommendationer i språkliga frågor, tar upp aktuella teman i svensk språkvårdsdebatt, presenterar undersökningar som gäller svenskan och informerar om nyutkomna ordböcker och annan litteratur.

« Språkbruk 4/2017

Rymdens ramar

  Henrik Hu

Han lyfte vatten ur den första källan.
Han började som kupan av en hand
och från den stunden saknades han sällan.
Han blev ett kärl, han spreds från land till land.

En urgröpt skål, ett krus, en liten bytta
som följde människan i torrt och vått
med öl och säd och salt, till fröjd och nytta,
med livets näring eller skulor blott.

Han växte från en spilkum till en stäva
med handtag eller utan, han blev hink.
Han tömde och han lyfte, han fick gräva,
blev spann och pyts och ämbar i en blink.

Med eld inunder blev han till en kittel,
av laggar bands han upp för fisk och mat.
Från fjärding, tina, ankare och drittel
han växte upp och blev ett rymligt fat.

Han är ett kar, en så, en liten potta,
en dyr karott i finaste porslin.
Han är av glas, metall och terrakotta
och gränsen för hans gods är fantasin.

Hans håvor kittlar luktsinne och öga,
han bjuder gott och dyrbart ur sin famn.
Vad innehållet kallas fängslar föga
när rymdens ramar bär så vackra namn.

Jaa

Tillbaka  Respons