"Är du tvåspråkig?"
2/2011

Jon Galán

"Är du tvåspråkig?"

I förra numret av  Språkbruk berättade Jon Galán om sin praoperiod på Svenska avdelningen. Här berättar han om sin egen svensk-spanska tvåspråkighet och vad den innebär för honom.

Om man ställer frågan ”Är du tvåspråkig?” till en finlandssvensk brukar man för det mesta vara ute efter att få veta om finlandssvensken även talar finska. Det är som om man glömt bort den (i själva verket ganska stora) sannolikheten att personen i fråga skulle tala ett annat språk, ett som inte hör hemma i Finland. Då vet jag inte hur det är med engelskan. Om man frågar någon om han är tvåspråkig och han talar flytande finska, svenska och engelska – vad kommer han då att svara? Jag kan mycket väl föreställa mig ett ”ja” komma ut ur hans mun. Kanske för att engelskan räknas som ett språk som alla finländare behärskar, åtminstone lite?

Det kan tänkas att frågan ”Är du tvåspråkig?” har en alldeles egen betydelse i ett tvåspråkigt land som detta, att det endast handlar om ifall man talar finska, svenska eller båda. Vad skulle hända om man i Sverige ställer frågan till någon? ”Ja, jag talar svenska och engelska”, eller ”Nej, jag talar tre språk.” Alltså ett direkt svar på frågan som den är.

Själv är jag tvåspråkig. Men det är inte finska jag har som ett andra språk utan spanska. Om någon frågar mig som jag är tvåspråkig så svarar jag ”ja”, trots att jag inte alls behärskar finska. Därför är jag kanske i vissa situationer tvungen att tillägga att jag inte talar finska.

Spanska talar jag därför att min pappa är från Spanien. Svenska för att min mamma är finlandssvensk. Finskan arbetar jag med i skolan, liksom engelskan. Inget märkvärdigt med det; jag vet att det finns många som har exakt samma språkstatus som jag. Det är bara ett språk extra, och inga baskunskaper i finska innan skolundervisningen börjar. Och om man lyckas lära sig finska och engelska så har man fyra språk som man kan flytande. Det gäller bara att lära sig de språk man inte kan och upprätthålla de man redan behärskar. Och ju fler språk man talar desto lättare är det att lära sig nya, men bara om de är besläktade. Svenskan och spanskan hjälper mig till exempel massor då jag studerar engelska, medan inga av dessa språk hjälper mig alls då jag ska lära mig finska. Men extra språk är alltid bra; har man otur och aldrig får någon ordentlig nytta av ett språk som man lärt sig så förlorar man ju ändå ingenting.

Jon Galán
Skribenten var prao på Svenska avdelningen i november 2010.

I denna tidskrift: 2/2011