Anpassning av engelska lånord i svenskan
3/2010

Sarah Kvarnström

Anpassning av engelska lånord i svenskan

Åsa Mickwitz disputerade den 16 juni på avhandlingen Anpassning i språkkontakt. Morfologisk och ortografisk anpassning av engelska lånord i svenskan. Som titeln antyder fokuserar Mickwitz det engelska inflytandet på svenskan: hon undersöker hur engelska lånord morfologiskt och ortografiskt har anpassat sig i det svenska språksystemet, samt vilka faktorer som har påverkat anpassningen. Mickwitz använder termen lånord för alla ord som kommit in i svenskan efter 1945.

Primärmaterialet består av 12 dagstidningsnummer: 6 sverigesvenska och 6 finlandssvenska, 5 från år 1975 och 7 från år 2000. I det totala materialet ingår över 700 000 löpord, varav Mickwitz uppfattar drygt 4 600 som lånord.

Analysen utgörs av en kvantitativ och en kvalitativ del. I den kvantitativa delstudien ger Mickwitz en översikt av hur stor del av lånorden i materialet som är morfologiskt anpassade, och vilken typ av anpassning de har genomgått. Hon visar att lånorden mycket sällan bryter mot standarnormen för skriftspråk, dvs. åtminstone då lånorden är etablerade i svenskan, men också då de kombineras med inhemska element och formar hybrider (t.ex. charterresor). I det första skedet i integrationsprocessen uppträder lånorden däremot antingen med främmande morfologi – den vanligaste är engelskans s-plural som i t.ex. chips och snacks – eller i naken oböjd form.

I den kvalitativa analysen studerar Mickwitz hur lånorden anpassas grammatiskt till svenskan, utgående från vilken ordklass de tillhör. Hon konstaterar bl.a. att substantiv ofta får samma genus som dess synonym i svenskan och att vissa adjektiv behåller sitt engelska suffix (t.ex. corny, funky), dock ännu inte enligt ett regelbundet mönster i svenskan. De kan således betraktas som mer eller mindre tillfälliga företeelser. Mickwitz undersöker även sambandet mellan morfologisk och ortografisk anpassning och hon visar att detta är tydligt: lånord med anpassad stavning och lånord med stavning som sammanfaller med den svenska böjs i högre grad enligt svenskt böjningsmönster än lånord med främmande stavning.

Sarah Kvarnström

I denna tidskrift: 3/2010