Äntligen på portugisiska
4/2010

Robin Valtiala

Äntligen på portugisiska

Norstedts portugisisk-svenska ordbok (55 000 ord och fraser). Sammanställd av Alexandre Fernandes. Norstedts 2010. 856 sidor.

Under de år jag undervisade i portugisiska bestod den genomgående frustrationen för alla i att försöka hitta en bra ordbok på svenska. De var antingen fulla av fel, lite föråldrade, eller funktionella men alltför kortfattade.

Den här luckan har nu i stort sett fyllts, i och med att Alexandre Fernandes har omarbetat och utökat den ordbok han gav ut 1991 på Logica. I Norstedts serie med randiga pärmar har det sedan länge förutom franska, spanska, italienska och latinska ordböcker funnits även en katalansk. Att man släpar efter med världsspråket portugisiska beror kanske på myten om att det är så obegripligt.

Uttalet är visserligen inte lätt att lära sig genom skrivna regler, och inte annars heller. ”Portugisiska är spanska talad av katter” sa en gång en elev till mig. Så svårt som man ofta gör det till är det ändå inte.

En orsak man ibland hör till att man inte ska behöva kunna portugisiska är att det liknar spanskan så mycket. Att det är nästan samma språk (vilket det långt ifrån är). Tyvärr har det här felaktiga tänkesättet ibland satt spår i ordböckerna, genom att man hittar ord som visserligen också är portugisiska, men som förklaras med den betydelse de snarare har på spanska. Dessa ”falska vänner” hör till det svåraste och intressantaste att försöka hålla reda på om man studerar båda språken.

Som i de andra randiga ordböckerna är det lätt att hitta. Sökordet står med fet stil, exemplen med kursiv, förklaringar och sammanhang med mind­re (kanske för en del ögon för liten) stil.

Orden och uttrycken hänför sig både till europeisk och brasiliansk portugisiska, med många exempel också från språket i Moçambique, An­gola, Guinea-Bissau, Kap Verde, São Tomé och Príncipe, Östtimor och Goa i Indien. Stavningsskillnaderna mellan Portugal och Brasilien förklaras tydligt i de fall de förekommer.

Att man framförallt nämner avvikelserna som gäller för brasiliansk portugisiska beror inte bara på att landet är stort, utan på att där finns en avvikande språknorm. I Afrika är portugisiskan mycket lik den i Portugal, bland annat beroende på att kolonierna blev självständiga först på 1970-talet.

När det gäller till exempel Östtimor verkar exemplen snarast finnas med för att ge en känsla av mångfald, en glädje över i hur många ändar av världen det här språket kan användas. Vi får veta att dere betyder ’slå (till)’ eller ’musicera’. Dere arame (’slå järntråd’) är att ringa ett samtal. Men när man möter ett verb som slutar i en ändelse som inte finns i standardportugisiskan, skulle man ha önskat sig en syntaktisk not hur kort den än är.

Liksom till exempel engelskan är portugisiskan mycket rik på idiom. Det är bra att det här finns ganska långa listor på de olika uttryck där man använder vissa vanliga verb, men med en alldeles annan betydelse än grundbetydelsen, som till exempel dar (’ge’). I många fall går sammanhanget för en svenskspråkig person inte att gissa även om man slog upp alla orden för sig.

Ordboken lyckas få med mycket information på ett minimalt utrymme. Villkoret för att det här ska fungera är att användaren hänger med i systemet av förkortningar, vilket i det här fallet är lätt, och är villig att vid behov söka upp andra ord som finns i förklaringarna. Personligen har jag ingenting emot att behöva bläddra, eftersom man på det sättet alltid lär sig något nytt.

Emellanåt känns informationen onödigt detaljerad. Alla som vet något om portugisiska vet att så gott som alla adjektiv som slutar på ‑o i maskulinum får ett ‑a i femininum. Detta påpekas varje gång, men det kunde istället poängteras bara i specialfallen. Även om man använder en ordbok som en nybörjarmetod för att lära sig ett språk, vilket är fullt möjligt, till exempel så att man skriver upp listor av nyckelord och sedan letar efter dem i folks tal för att gradvis försöka förstå ett sammanhang, kunde en kort förklaring i början av boken göra samma nytta. Om man studerar på det här sättet är det här för övrigt en idealisk ordbok, tack vare förklaringarna av också ganska grundläggande grammatikaliska strukturer i samband med ordförklaringarna.

Framförallt fungerar metoden om man vill lära sig att läsa språket; när det gäller de många oregelbundenheterna i uttalet ges det nästan ingen information. Som med den besvärliga bokstaven x; till det mest grundläggande hör väl att till exempel få veta att puxar (’dra’) ska sägas med sje-ljud.

I introduktionen finns en utförlig beskrivning av de portugisisktalande ländernas gemensamma stavningsreform 2009, efter att den här ordboken sammanställdes. Till exempel har den cirkumflex som fanns i vissa oregelbundna verb i tredje person pluralis försvunnit (sv. de ser är nu veem istället för vêem.) Tecknet används dock fortfarande i de fall där betydelseskillnaden mellan två former annars skulle försvinna. Dessutom får användaren en lista på de tre grupperna av regelbundna verb och de vanligaste oregelbundna, samt de på regelbundna mönster där det i vissa former sker förändringar av stavningen. Det här sista är något man inte alltid hittar förklaringar till och som kan vara mycket förvirrande när man ska förstå en form.

Mera rum kunde enligt min mening ha getts åt förklaringar av skillnader mellan ord som nu framställs som helt synonyma. För att ta ett exempel kan man ta ordet skog. Vi får veta att mata betyder ’dunge, skog’ och även ’liten lund’. Synonymer är bosque och selva. Exemplen från språket i Brasilien är som sagt många, här får vi plötsligt bara intrycket att mata är en ganska liten skog och inte alls den enorma urskog som i Sydamerika är det samma som selva. I förordet sägs att det ofta ges synonymer på olika stilnivåer, vilket är sant, men tyvärr får användaren ofta inte veta vilka stilnivåerna är.

På det här sättet blir ordboken, liksom när det gäller de andra språken i den randiga serien, informativ, men inte en ordbok man lustläser på grund av dess spännande exempel och förklaringar. Den ordboken fattas fortfarande på svenska. En sådan skulle å andra sidan kräva ett omåttligt arbete om det är en enda person som gör den.

Robin Valtiala
Skribenten är författare och kritiker och har studerat romanska språk.

I denna tidskrift: 4/2010