Arbetet för nationalspråken är långsiktigt
3/2016

Bianca Holmberg

Arbetet för nationalspråken är långsiktigt

– Förvaltningsreformen är en stor sak för hela Finland, men speciellt för den svenskspråkiga befolkningen, säger språkrättsrådet Corinna Tammenmaa.

– Mitt jobb handlar inte om kvaliteten på språket. Jag är inte språkvetare, säger Corinna Tammenmaa, som har varit språkrättsråd sedan hösten 2013.

Tammenmaa är den första som innehar den här tjänsten. Som språkrättsråd vid Justitieministeriet är det hennes uppgift att kontrollera hur språklagen tillämpas och verkställs och att främja språkliga rättigheter. Det viktigaste arbetet är att bereda ändringar i språklagen och ge utlåtanden om olika lagförslag ur språkrättslig synvinkel. På sistone har hon också hjälpt till med allt fler språkkonsekvensbedömningar.

– Vi ska egentligen inte göra sådana, men det har visat sig vara svårt för någon som håller på med annan specifik lagstiftning att se de språkliga konsekvenserna av ett lagförslag. Då finns vi till hjälp och vår målsättning är att förbättra verktygen för tjänstemännen så de får det lättare att göra språkkonsekvensbedömningar, säger Tammenmaa.

Hennes jobb gäller alltså inte bara svenska utan även finska och i viss mån samiska, teckenspråk och andra språk, även om hon i praktiken jobbar mest med svenska frågor.

Svalare intresse för språkfrågor

Tammenmaa får många frågor av både myndigheter och privatpersoner. Hon försöker svara på hur paragrafer i språklagen ska tillämpas, men kan inte ta ställning och exempelvis ändra domar. För övrigt besöker hon ministerier, träffar tjänstemän, ser var det behövs insatser och ser till att det finns information om språklagen och de språkliga rättigheterna.

Kort sagt jobbar Tammenmaa alltså med att främja de språkliga rättigheterna som finns i nationalspråksstrategin från 2012. Strategin antogs under den förra regeringsperioden, men fick sin fortsättning även efter senaste riksdagsval. Trots det kan Tammenmaa se en förändrad inställning till språkfrågor i den nya regeringen.

– I den förra regeringen fanns ett specifikt intresse för språkfrågor. Den språkliga aspekten fanns med i alla dokument och inställningen var att språkfrågor skulle beaktas. I den nuvarande regeringen är det ingen som tycker att språkfrågor är särskilt viktiga och det syns förstås, även om vi jobbar på som förut, säger Tammenmaa.

Förvaltningsreformen är avgörande

Den största och mest aktuella frågan för tillfället är förvaltningsreformen, där hälften av kommunernas budget ska flyttas över till ett större område. Corinna Tammenmaa menar att den är ännu mer avgörande för den svenskspråkiga befolkningen än för det finska Finland.

– Kommunernas språkliga ställning har i kombination med deras starka autonomi varit en avgörande faktor för att garantera svensk service. I stora delar av Finland har den svenskspråkiga befolkningen själv fått fatta beslut om den svenska servicen. Det kan vara svårt för någon som inte lever i en språklig minoritetsställning att se vilka konsekvenser besluten får, säger Tammenmaa.

Tammenmaa menar att det är med språkliga rättigheter som med likaberättigande på andra områden – om man inte aktivt jobbar för dem, försämras de. Hon nämner också att forskningen visar att de språkliga rättigheterna är mer beroende av andelen personer som hör till en språklig minoritet än av hur många de är i absoluta tal. De här är några av orsakerna till att förvaltningsreformen är en så stor sak för Svenskfinland.

Servicen beror på efterfrågan

Under den tid som Tammenmaa har varit språkrättsråd har alla åtgärder som nämns i nationalspråksstrategin antingen påbörjats eller genomförts helt och hållet, men det handlar om ett långsamt och långsiktigt arbete.

– Jag kan inte säga att det har skett några radikala förändringar, utan det handlar om ett kontinuerligt arbete med att utbilda människor och få dem att se de språkliga rättigheterna. Konkret såg vi att tjänstemännen på ministerierna började studera svenska och kurserna blev fulla. Men det kommer inte att hålla i sig om inte de svenskspråkiga begär service på svenska.

Tammenmaa påminner om att de svenskspråkiga inte får avstå från sin rätt att använda svenska. Hon har varit med om situationer där tvåspråkiga har valt att tala finska i en situation där det senare har visat sig att de trots allt inte behärskade finska tillräckligt väl, till exempel i domstolen eller inom hälsovården.

– Det kan hända att det går bra att tala finska med läkaren om du har influensa, men inte om du ligger riktigt sjuk på sjukhuset. I domstolen och i polisförhör har jag också sett att personer har hamnat i en svagare ställning för att deras finskkunskaper brister.

Nationalspråksstrategin är i sig ett bra verktyg, men enligt Tammenmaa har diskussionen som strategin gett upphov till haft större inverkan. I vissa kommuner är man mer medveten om situationen än i andra, men Tammenmaa vet, även av egen erfarenhet, att det många gånger beror på enskilda människor i vilken utsträckning de språkliga rättigheterna beaktas.

– Jag har erfarenhet av sjukvård som fungerat väldigt bra på svenska, medan det på andra ställen inte alls fungerade. På ett sjukhus var den svenska servicen mycket genomtänkt, med skyltar på båda språken och en svensk sjukskötare som tog hand om de svenskspråkiga patienterna. Då syns det att någon har tänkt till, för det här handlar om tänk, inte om kostnader. Svenska skyltar är inte dyra, säger Tammenmaa.

De här sakerna borde fungera på systemnivå och inte vara beroende av enskilda individer. I kommunerna är kommunledningens inställning avgörande. Om ledningen tycker att de språkliga aspekterna är viktiga syns det i servicen.

Språkklimatet oroar

Justitieministeriet gör regelbundet undersökningar om hur de språkliga rättigheterna fungerar i praktiken. I våras gjordes enkäten ”Hur förverkligas de språkliga rättigheterna i Finland?”. Enkäten används som bakgrund till Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen som ska ges till riksdagen 2017. Som bakgrundsmaterial används också språkbarometern 2016, som nyligen publicerades.

I berättelsen ser man på hur språklagstiftningen har tillämpats och om servicen har försämrats eller förbättrats. Berättelsen koncentrerar sig på tre områden: social- och hälsovård, statsbolagen och så kallade ICT-lösningar, där frågan gäller hur man har tagit eller inte har tagit språket i beaktande när man har gjort databaser. Tammenmaa berättar att det kom in över 850 svar bara under de första tio dagarna som enkäten var öppen.

– Språkklimatet verkar upplevas som sämre än vad vi hade trott och de svenskspråkiga uttrycker oro för både språkklimatet och servicen. Många frågor är evighetsproblem som jag känner igen från 20, 30 år tillbaka i tiden, men vi blev ändå överraskade av mängden svar, säger Tammenmaa.

Corinna Tammenmaa

Ort: Kyrkslätt
Yrke: språkrättsråd, utbildad jurist
Familj: gift med Mats Nylund, sammanlagt sju pojkar i åldrarna 3–28
Husdjur: katt
På fritiden: joggar, lagar mat

Nationalspråksstrategin

– statsrådets första språkstrategi från 2012
– ett principbeslut
– syfte: att trygga nationalspråkens ställning i Finland
– innehåll: bland annat en rapport om nuläget och förslag till åtgärder för hur nationalspråkens synlighet kan förbättras och hur språkkunskaperna kan stärkas

 

Bianca Holmberg