I januari disputerade Katarina Rejman vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Hennes doktorsavhandling heter Litteratur och livskunskap – modersmålslärarens berättelse om undervisningen i årskurs 7–9.(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)

Syftet med avhandlingen är att bidra till kunskapsutvecklingen om hur modersmålslärare tänker om litteraturens potential i elevens livskunskapsutveckling. Forskningsfrågorna ringar in tre områden: litteratur, livskunskap och läroplan:

  1. Hur upplever modersmålsläraren arbetet med litteratur i undervisningen?
  2. Vad innebär livskunskap för läraren?
  3. Vilket förhållande har modersmålsläraren till läroplanen?

De tre områdena behandlas i teoridelen, för att återkomma som huvudteman i resultatredovisningen. I teoridelen analyseras läroplanen såväl som helhet och med fokus på modersmålsämnet. Läroplanen använder begreppet livskunskapsämne om modersmålsämnet. Begreppet livskunskap diskuteras i förhållande till begreppet bildning, bildung. Begreppet bildning granskas via tre spår: bildning för individuell frihet, bildning för identitetsutveckling och bildning för demokrati. Det tredje området är litteraturen i skolan. Här diskuteras vad och hur man ska läsa utifrån teorier om texter och läsare.

Undersökningens empiriska material består av nitton intervjuer med lärare. Intervjuerna analyseras genom en multimetodsprincip: diskursanalys, fenomenologisk meningskoncentrering och tematisk narrativ analys. De olika analysmetoderna ger olika sätt att rapportera resultaten: i konstruerade narrativer, i kategorier och i en fiktiv berättelse.

Resultaten visar att modersmålslärare är polyparadigmatiska och multipolära, vilket innebär att de kombinerar strategier och bevekelsegrunder ur olika paradigm och innehållsliga poler. Lärarna utnyttjar de beslutsutrymmen läroplanen ger dem och de kopplar litteraturen till olika kunskapsområden. Livskunskap kopplar de till olika delområden inom modersmålsundervisningen. Lärares ibland problematiska uppfattningar om läroplanen kan hänföras till det faktum att läroplanen är krävande och i sig bär motsägelser.

I avhandlingen presenteras en litteraturdidaktisk trappa som kan fungera som ett verktyg i litteraturundervisningen.