I min pro gradu-avhandling undersökte jag Hufvudstadsbladets framställning av manliga och kvinnliga idrottare. Jag intresserade mig för vilka skillnader det finns i rapporteringen av mäns och kvinnors idrottsresultat. Jag frågade mig t.ex. hur idrottarna omtalas och värderas samt vilka egenskaper och attribut som tillskrivs dem. Jag undersökte också sportartiklarnas teman. Dessutom gjorde jag en kvantitativ kartläggning av könsfördelningen på sportsidorna. I den här artikeln presenterar jag kort en del av resultaten i min studie.

I den huvudsakliga kvalitativa delen bestod mitt material av tio sportartiklar, fem om män och fem om kvinnor, som alla publicerades i Hbl under veckorna 7 och 8 år 2010, dvs. under den tid då vinter-OS gick av stapeln i Vancouver i Canada. Dessa artiklar analyserade jag inom ramen för Norman Faircloughs kritiska diskursanalys och med hjälp av den funktionella grammatikens metafunktioner. I den kvantitativa delen kartlade jag alla sportartiklar och sportnotiser som publi­cerades i Hbl under OS-veckorna, och dessutom alla sportartiklar och sportnotiser som publicerades under veckorna 4, 17, 30 och 43 år 2009.

Ojämlik könsfördelning

Den kvantitativa kartläggningen visar att könsfördelningen på Hbl:s sportsidor är väldigt ojämn. Under OS-veckorna handlade 71 % av alla artiklar om män (22 % om kvinnor). Under resten av året var siffran ännu högre, 78 % (13 % om kvinnor). Kartläggningen av notiser visar ungefär samma resultat. Under OS-veckorna presenterade 66 % av notiserna manliga idrottare,  18 % kvinnliga. Under resten av året handlade   77 % av notiserna om män och 9 % om kvinnor.

Att kvinnorna är underrepresenterade på sportsidorna är alltså klart. Mina resultat stämmer också väl överens med tidigare forskning. Eftersom de flesta tidigare studier är utförda på 1980- och 1990-talen tyder mina resultat på att det inte har skett någon förändring sedan dess.

Privatlivet synligare hos kvinnliga idrottare 

När det gäller temana i sportartiklarna kan jag konstatera att samtliga artiklar i mitt material huvudsakligen rapporterar om idrottarnas prestationer i eller förberedelser inför sina respektive tävlingar. Andra vanliga teman är skador och sjukdomsfall, idrottarnas motståndare och den fortsatta karriären. Detta gäller både män och kvinnor. Det som tematiskt skiljer artiklarna från varandra är att privatlivet får betydligt mera utrymme i artiklarna om kvinnor, samtidigt som det skildras ur ett annat perspektiv än i artiklarna om män. När det gäller män lyfts t.ex. fritidssysselsättningar och studier gärna fram.

1. Miika Poutala tar tillvaron med ro, också den i OS-byn, och passade på att göra reklam för sin cd under presskonferensen. (M)

2. … säger Manninen som också fortsätter sina pilotstudier. (M)

Exempel 1 anger att idrottaren Poutalas stora intresse är musik, han har t.o.m. spelat in en egen skiva. Artikeln anger därmed att Poutala har tid också med annat än idrotten och den antyder att det är berömvärt att både vara elitidrottare och musiker. Samma attityd kan urskiljas i exempel 2. Även om Manninen idrottar på toppnivå har han också tid att studera till ett kvalificerat yrke. Att musicera och studera vid sidan av idrottskarriären betraktas som krävande och mycket förtjänstfullt.

I artiklarna om kvinnor är det istället vännerna och familjen som betonas.

3. Men skolkamraterna i Esbo har hon fortfarande kontakt med. (K)

4. Några meter från sitter Virpi Kuitunen i famnen på pojkvännen Jari Sarasvuo och skämtar med Riitta-Liisa Roponen som i sin tur sitter i famnen på sin tränarman Toni. (K)

Exempel 3 och 4 antyder att vännerna och familj­en är viktiga för de kvinnliga idrottarna. I exempel 4 lyfts också tränarmannen fram. Dess­utom har hela meningen en något sexistisk underton. Att idrottarna skämtar och sitter i famnen visar tydligt på deras feminitet och stereotypiskt kvinnliga egenskaper.

Kvinnor skrattar och ögonen lyser

En sådan stereotypisk egenskap är den kvinnliga glädjen. En föreställning om att kvinnor är glada förmedlas i flera sammanhang. Kvinnorna är t.ex. ivriga och på gott humör, de skrattar och ögonen lyser. De kommenterar också sina känslor oftare än männen.

5. – Nu har jag redan en känsla av att ”jippii, snart börjar det”. (K)

Exempel 5 visar tydligt på den kvinnliga glädjen, men det ger också uttryck för en barnslig iver och spontanitet. Det visar på litenhet och nedvärderar på sätt och vis den kvinnliga idrotten, eftersom det ger en antydan om att kvinnan inte tar idrottsutövandet på fullt allvar. Tolkningen blir eventuellt mer konkret om vi föreställer oss ombytta roller. Tänk dig en manlig idrottare som säger jippii, snart börjar det och sitter i famnen på sin hustru (exempel 4). Jag tror att många tidningsläsare skulle reagera på en sådan framställning. Jag menar alltså att det ”glada” och ”personliga” beteende som här beskrivs kan kopplas till en förställning om kvinnligt beteende över lag.

Föreställningen om kvinnligt beteende innefattar t.ex. att kvinnor är mer intresserade av utseende och klädsel än män. Denna föreställning kan mycket väl kopplas till sportartiklarnas beskrivning. De kvinnliga idrottarnas utseende och klädsel nämns totalt fem gånger i mitt material, t.ex. på följande sätt:

6. … brunbränd, utvilad och till synes i total balans. (K)

7. … med en tung bronsmedalj hängande runt halsen. (K)

8. … iklädd landslagets stickade naturvita polotröja. (K)

De manliga idrottarnas utseende och klädsel beskrivs emellertid inte en enda gång. Här finns alltså en av de tydligaste skillnaderna.

En av de mest påfallande likheterna finns å sin sida i värderingen av idrottarna, samt i framställningen av idrottarnas egna attityder. Jag kan konstatera att alla idrottare, både män och kvinnor, värderas på ett positivt sätt, likaså framställs de som väldigt säkra på sig själva.

9. – Rätt mål är en medalj. (M)

10. – Inget mindre än guld. (K)

Eftersom tidigare studier har visat att kvinnor ofta framställs som nervösa och osäkra ser jag det här som en förändring i positiv riktning.

Spelar det någon roll?

I den här artikeln har jag endast presenterat en del av de resultat som jag kom fram till i min undersökning. Slutsatsen i studien som helhet är att sportartiklarna i jämförelse med tidigare forskning är på väg mot en mer jämlik rapportering, men att det fortfarande finns vissa skillnader i hur manliga och kvinnliga idrottare presenteras. Den största skillnaden är att artiklarna om kvinnor uppmärksammar privatliv, känslor, utseende och klädsel i högre grad än artiklarna om män.

Frågan är om detta spelar någon roll. Är inte idrott i grund och botten bara lek och förströelse? Men det är klart att det spelar roll eftersom idrotten i dag är något betydligt mer. Den (manliga) idrotten är i allra högsta grad kommersiell, den är också underhållande och elitidrottarna som presenteras i medierna fungerar som förebilder för såväl barn och ungdomar som vuxna. Hur medierna framställer manliga och kvinnliga idrottare är inte irrelevant, eftersom framställningen påverkar vår uppfattning om män och kvinnor generellt. Samtidigt speglar framställningen de rådande könsideologierna i samhället.

Det finns dock knappast någonting som säger att det inte skulle få finnas skillnader i rapporteringen, men den ska inte vara ojämlik. Jag anser att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar och möjligheter att utöva idrott på elitnivå, men om sportartiklarna om kvinnor  i större utsträckning tar upp sådant som rör privatlivet, är förutsättningarna enligt min mening inte de samma, eftersom ett sådant framställningssätt nedvärderar den kvinnliga idrotten. Det gör också den kvantitativa underrepresentationen.

Ett första steg mot en ytterligare förändring tror jag är ökad medvetenhet och jag hoppas den här artikeln har gett underlag för reflektion. Hur skriver du själv om män och kvinnor?