Emojins historia är lång och krokig. I Japan har emojin existerat sedan 1990-talet, men det var inte förrän år 2011, då företaget Apple lade till emojierna i sitt operativsystem, som de blev lättillgängliga och ett globalt fenomen. Själva ordet emoji kommer från de japanska orden för ’bild’ (e) och ’karaktär’ (moji). Bland föregångarna till emojier hittar vi smilisarna, som är typografiska tecken som ser ut som ansikten då man ser dem från sidan. Den vanligaste av dem är det leende ansiktet som kombinerar ett kolon och en slutparentes, ibland även ett bindestreck emellan dem.

Emojier tillför nya nivåer

Att förkorta har redan länge varit en trend inom den digitala kommunikationen. Genom emojier har vi inte bara ett system som förkortar text för oss, utan även symboler som tillför något till det vi skriver. Genom att lägga till en emoji kan vi lägga till ansiktsuttryck och gester som annars försvinner genom att vi kommunicerar via en skärm och inte ansikte mot ansikte. Trots att människan inte delar ett och samma språk så är ändå de emotionella signalerna ett sätt att kommunicera över språkgränserna. Ansiktsuttrycken kan även förstärka det du vill säga. Om du säger till någon att du är arg, men inte visar det med ansiktet, kan det bli mindre trovärdigt än om du även med ansiktsuttryck visar din ilska. Det här gäller också i skrift. Emojier har blivit viktiga för oss då de tillför nya nivåer till våra meddelanden, eftersom vi via dem kan lägga till känslor, humor och betydelser.

Samma emoji kan betyda helt olika saker beroende på sin kontext. Förutsättningarna för att använda emojier är att alla parter måste ”tala emoji” på samma sätt.

Emojier kan emellertid vara svåra att tolka. En emoji betyder alltid något, men till skillnad från ord behöver den inte ha en entydig mening och det behöver heller inte vara möjligt att ersätta emojin med ett specifikt ord. Samma emoji kan betyda helt olika saker beroende på sin kontext. Förutsättningarna för att använda emojier är att alla parter måste ”tala emoji” på samma sätt. Emojin kan tolkas på väldigt olika sätt av olika personer, även om de deltar i samma diskussion. Personen du skickar emojin till kan lägga den i en annan kontext och därmed misstolka ditt syfte med den. Trots att Unicode definierat vad de olika symbolerna betyder förändras och utvecklas de hela tiden och avspeglar den tid och den kultur vi lever i, och de människor som använder dem.

I en enkätundersökning som jag utförde våren 2017 såg jag tydligt dessa skillnader i tolkning. Min enkät skickades ut via sociala medier och e-post, och jag fick svar från 415 respondenter, mest från huvudstadsregionen, men även från andra håll i Svenskfinland. Enkäten bestod huvudsakligen av öppna frågor där den svarande fick tolka olika meddelanden utgående från vad hen ansåg att emojin tillförde meddelandet.

Risk för missförstånd

Det jag kunde se var att skillnaderna i hur mycket emojier påverkar textförståelsen är många, men i många fall är de ändå inte avgörande för förståelsen. Det handlar om nyansskillnader som visserligen kan säga något om exempelvis sändarens personlighet, attityd eller humor, men som inte är avgörande för om sändaren får fram sitt budskap eller inte. I många fall uppstår den här situationen då det handlar om en mer välkänd emoji. Eftersom emoticons, smilisar, redan en tid existerat i vårt skriftspråk har typografiska figurer som :D eller :) redan en etablerad tolkning.
I vissa fall är skillnaderna större. De största missförstånden kan uppstå om man tolkar en emoji som sarkastisk eller ironisk. Sarkasm och ironi är överlag något som kan vara utmanande att förstå i textformat, då det kan kräva kännedom om hurdan sändaren är, hens värderingar och hur hen uttrycker sarkasm. Så trots att en emoji ofta underlättar kommunikationen, kan ändå textförståelsen rubbas om man inte har samma uppfattning om vad som uttrycker sarkasm eller ironi.

En annan större aspekt av när textförståelsen kan rubbas hänger samman med nyare och mer oetablerade emojier. Att lägga till en emoji som inte har en alldeles entydig mening, eller en kombination av emojier som är motstridiga, kan skapa förvirring över hela meddelandet. Man skapar sin egen tolkning av emojin eller emojierna och överför tolkningen till meddelandet, vilket gör att texten i högre grad påverkas av emojin än då det handlar om en mer etablerad emoji.

Min slutsats av analysen är att användningen av emojier påverkar textförståelse i varierande grad. En stor skillnad uppstår då man måste tolka om personen menar det personen skriver eller inte, och då det inte handlar om emojier med etablerade tolkningar. Det är ändå en fördel att använda emojier då de tillför känslor och attityder som kan vara svåra att uttrycka i ord. Det som är bra att tänka på när det gäller min studie är att det är obekanta personers meddelanden som tolkats. Kontexten spelar en stor roll, och många lär sig hur ens vänner och bekanta ”talar emoji”.

Susanna Nygård

Skribenten var praktikant på Institutet för de inhemska språken sommaren 2017.