En pipa snus
4/2020

Charlotta af Hällström-Reijonen

En pipa snus

En tänkbar förklaring till finlandismen en pipa snus är att det är en sammanslagning av uttrycket en pris snus och en pipa tobak.

Ett känt citat av Georg Henrik von Wright lyder:

En gång skall med säkerhet människan som art upphöra att finnas; om det sker efter några hundratusen år eller efter ett par sekler är i det kosmiska perspektivet en pipa snus. (Vetenskapen och förnuftet, 1986.)

Här avslöjar sig den världsberömda filosofen som finlandssvensk. Uttrycket en pipa snus är nämligen en tvättäkta finlandism. Det används om något som inte spelar någon roll, om bagateller.

I Svenska Akademiens ordbok hittar jag uppgifter om att en pris snus (och en pris havanna eller en pris tobak) kan användas i samma betydelse. I det här sammanhanget betyder ordet prisen nypa”. Ordet böjs en pris, flera prisar. Det bildliga uttrycket en pris snus har också använts i Finland:

”Hvad pocker, säger han, den är ju full med kanonkulor!” – ”Ja de betyda för mig icke mer än en pris snus,” säger Hr Rappo. (Helsingfors Tidningar 29.1.1845)

En kontamination?

Men varför har prisen blivit en pipa? Det är ju märkligt, eftersom en snusare inte behöver och inte heller tidigare har behövt någon pipa. Det finns två typer av snus: det äldre nässnus, en torr produkt som snusades i näsan, och det munsnus som används i dag, som läggs under överläppen.

Jag misstänker att uttrycket helt enkelt kan vara resultatet av en kontamination. Det har nämligen funnits ett liknande uttryck med pipa: ”det är icke värt en pipa tobak”. Också det betyder ungefär ”det är inte värt ett ruttet lingon”.

Nog af, då började modet sjunka och nu, sedan vi kommit hit ut, ger jag ej en pipa tobak för mitt kurage – tystnad och ensamhet, det är två förfärliga kamrater, Agatha! (Hufvudstadsbladet 8.1.1874)

Och om uttrycket en pipa tobak kombineras med en pris snus kan resultatet bli en pipa snus.

En liknande förklaring hade Bertil Molde, den kända svenska språkvårdaren. Han skriver i en språkspalt i Svenska Dagbladet att snus ansetts vara en sämre och billigare slags tobak, och att man kanske börjat tala om en pipa snus i stället för det äldre en pipa tobak ”för att ytterligare understryka hur betydelselöst eller föraktligt något är”. (SvD 13.7.1987)

Det bildliga uttrycket en pipa snus hittar jag skriftliga belägg på från senare hälften av 1800-talet, till exempel följande ur tidskriften Trollsländan (15.6.1872):

”Ha, ha, ha, se på den, de på den,” utropade skatan, som nu kände sig vara riktigt i behof att göra spe af tuppen; ”fader tupp, känner ni ej mig, gallus maskäticus? jag, corvus pica, till er tjenst, förklarar eder härmedelst för den sämsta tupp som ännu kraffsat i sophögen derborta, och med allt ert kromande och alla era högfärdiga tuppsteg är ni ej värd en pipa snus! Ha, ha, ha!”

Men uttrycket används fortfarande, till exempel som här i tidningen Syd-Österbotten 12.4.2014:

Slopa i stället barnbidraget för höginkomsttagare för vilka detta är ”en pipa snus”.

I vår dialektordbok, Ordbok över Finlands svenska folkmål, hittar man ett annat, lite grövre, uttryck med motsvarande betydelse. I Pargas har man nämligen kunnat säga om något värdelöst ”He e int vä:rt ein pi:på fi:s.”

Uttrycket en pipa snus hör inte till de mer frekventa i finlandssvenskan. Därmed kan vi nog anse att också det, i ett kosmiskt perspektiv, är just en pipa snus!

Det här är inte en pipa, skulle väl René Magritte ha sagt, utan en bild på en pipa. Och vi kan konstatera att snuspipor inte finns, bara det finlandssvenska uttrycket en pipa snus.

Kuva: Pixabay

Charlotta af Hällström-Reijonen

Skribenten är avdelningsföreståndare för svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken. Foto: Sonja Holopainen