Ett klart myndighetsspråk — en fråga också för politiska beslutsfattare
3/2010

Ett klart myndighetsspråk — en fråga också för politiska beslutsfattare

Forskningscentralen för de inhemska språken har lagt fram ett krav på att de politiska beslutsfattarna tar upp frågan om ett klart myndighetsspråk på sin agenda. Förvaltningslagen av år 2004 innehåller ett krav på gott språkbruk. Det här kravet måste nu omsättas i praktiken, säger Forskningscentralen, och föreslår att nästa rege­ring ska beakta frågan om ett klart myndighetsspråk i form av ett politikprogram.

Enligt förvaltningslagen ska myndigheterna använda ett sakligt, klart och begripligt språk. Språklagen kräver å sin sida att myndigheterna ska förvalta landets språkkulturarv och främja användningen av båda nationalspråken. Ett gott myndighetsspråk omfattar också namn på offentliga tjänster och förvaltningsområden. Namn som Destia, Stroke Unit och Regionförvaltningsverket i Norra Finland fyller inte kraven på ett gott språk. Namnfrågan är en viktig detalj som avspeglar språkattityderna inom den offentliga förvaltningen och de problem som finns på djupare plan. De här problemen tar sig konkreta uttryck i medborgarnas vardag bland annat i form av komplicerade myndighetstexter med krångliga meningar och svåra ord.

Språket genomsyrar all verksamhet som en myndighet bedriver, oavsett om det är fråga om lagstiftning, planering och beslutsfattande eller tillhandahållande av offentliga tjänster. Trots att det redan finns författningar som betonar vikten av ett gott språk är myndighetsspråket fortfarande svårtolkat, vilket utgör ett betydande samhälleligt problem. Ett otydligt myndighetsspråk kan i värsta fall utgöra ett hot mot medborgarnas rättsskydd och mot demokratin.

Forskningscentralen för de inhemska språken betonar att var och en som är verksam inom den offentliga förvaltningen ska känna ansvar för att de meddelanden som sänds, såväl skriftliga som muntliga, är förståeliga.

I denna tidskrift: 3/2010