Få, färre, färst – att fylla luckor i böjningsmönster
4/2017

Monica Äikäs

Få, färre, färst – att fylla luckor i böjningsmönster

Kan man använda superlativformen färst av adjektivet ? Svaret är numera ja. Adjektivet har tidigare saknat superlativform i Svenska Akademiens ordlista, men i den nyaste upplagan är böjningsmönstret fullständigt: få, färre, färst. Formen färst finns i dialekter och har funnits i äldre svenska, men den har inte använts i modern standardsvenska. Nu verkar den snabbt bli vanligare åtminstone i talspråket.

Det har alltså funnits en lucka i det ”officiella” böjningsmönstret för adjektivet få. Luckan har fyllts med en regelbunden form som är parallell med former som värst och störst.

Suppletiv böjning

Det finns många ord i svenska språket som har luckor i böjningsmönstren. Adjektivet liten kan till exempel inte böjas i plural. Som pluralform används i stället ett helt annat adjektiv, små. Detta adjektiv har komparativformen smärre, men saknar superlativform – också där finns således en lucka. Adjektivet liten har heller ingen komparativ- eller superlativform, utan i stället används orden mindre och minst. En sådan böjning, där saknade former av ett ord ersätts med motsvarande former av ett obesläktat ord med samma betydelse, kallas suppletiv böjning. Det finns också andra adjektiv än liten som har suppletiva komparationsmönster: gammal, äldre, äldst; bra/god, bättre, bäst; dålig, sämre, sämst; dålig/ond, värre, värst.

Det finns många ord i svenska språket som har luckor i böjningsmönstren. Adjektivet liten kan till exempel inte böjas i plural. Som pluralform används i stället ett helt annat adjektiv, små.

Olika ordklasser

Suppletiv böjning finns också i andra ordklasser än adjektiv. Exempelvis har det personliga pronomenet jag den suppletiva ackusativformen mig och det generaliserande pronomenet man har den suppletiva ackusativformen en och den suppletiva genitivformen ens. När det gäller verb kan presensformen är av det vanliga verbet vara nämnas som ett exempel på en suppletiv form: vara, var, varit – är. När det gäller adverb finns exempel som gärna, hellre, helst och illa, sämre, sämst eller illa, värre, värst.

Substantiv

Det finns substantiv som inte har någon egentlig pluralform utan får en suppletiv pluralform som egentligen hör till ett närbesläktat ord. Det gäller till exempel många avledda substantiv på -an som anmälan, inbjudan, förmodan, strävan. De saknade pluralformerna ersätts med pluralformer som hör till närbesläktade ord på -ning eller -ande. Så används formen anmälningar (till anmälning) som pluralform till anmälan, formen inbjudningar (till inbjudning) som pluralform till inbjudan, formen förmodanden (till förmodande) som pluralform till förmodan och formen strävanden (till strävande) som pluralform till strävan.

Orden på -an kan i allmänhet inte heller fungera som förled i sammansättningar, utan också där används en ersättande form. Därför heter det till exempel verkningslös och inte *verkanslös. Ett undantag är sammansättningen förvånansvärd med en -an-form som förled utgående från det numera utdöda substantivet förvånan.

Det märkliga med fall som förmodan, förmodanden och strävan, strävanden är att förmodan och strävan är n-ord liksom alla avledningar på -an (en förmodan, en strävan) medan pluralformerna förmodanden och strävanden är bildade till t-ord på -ande (ett förmodande, ett strävande).

Ett substantiv med en suppletiv pluralform är också officer, som heter officerare i plural. Formen officerare kan även användas som singularform, men officer är mycket vanligare.

Ersättande synonymer

Vid suppletiv böjning är de ersättande formerna införlivade i böjningsmönstret, och samma former används alltid. Det finns emellertid också fall där en saknad böjningsform inte har en enda vedertagen ersättande form, utan olika ersättande ord kan användas efter behov. Detta gäller bland annat ett antal adjektiv som saknar neutrumform på ‑t, till exempel fadd, flat, lat, rädd. Man kan inte tala om ett *flatt berg eller ett *rätt barn. I stället kan man variera med olika synonyma ord i neutrum, till exempel ett platt berg, ett flackt berg, ett svagt sluttande berg respektive ett ängsligt barn, ett skrämt barn, ett skräckslaget barn.

Monica Äikäs
Monica Äikäs var språkvårdare på Institutet för de inhemska språken till och med sommaren 2017.