Färsk svensk språkforskning
1/2010

Charlotta af Hällström-Reijonen

Färsk svensk språkforskning

Språk och stil. Tidskrift för svensk språkforskning nr 19, Ny följd. Swedish Science Press. Uppsala 2009. 238 sidor.

Språkforskningstidskriften Språk och stil som utges i Uppsala, har utkommit med ett nytt nummer, späckat med intressanta artiklar. Här följer ett urval.
  
Lena Rogström har studerat förarbetena till 1734 års lag för att se om den språkliga utformningen av lagen tyder på en medveten språkplanering. Hon grundar sin undersökning på de tre språkplanerande intentioner som enligt Ulf Teleman (Ära, rikedom och reda, 2002) kännetecknar 1600- och det tidiga 1700-talets språkvård och språkplanering: 1) att avgränsa svenskan gentemot andra språk; 2) att utveckla svenskan till ett samhällsbärande språk; 3) att standardisera språket. Resultatet av Rogströms undersökning visar på att de två första intentionerna stämmer, och att den tredje stämmer delvis.
  
Om hur man märker att 110 år förflutit sedan det gigantiska projektet Svenska Akademiens ordbok inleddes, skriver Lennart Larsson. Språket har naturligtvis förändrats rätt mycket under denna period, kanske allra synligast i stavningen. Principerna för språkbeskrivningen har också förändrats. Men även värderingarna och synen på den verklighet som språket beskriver har förändrats. Detta syns speciellt i vissa uppslagsord; Larsson jämför uppslagsordet neger (tryckt 1947) och tattare (slutredigerat 2003). Jag citerar den oegentliga och bildliga användningen av ordet neger, så som den beskrivs i SAOB "om person som icke tillhör negerrasen men som i fråga om sinnelag, kulturell l. moralisk ståndpunkt o.d. liknar eller anse(tt)s likna negrerna". Ordartikeln tattare (slutredigerad 2003) har däremot skrivits med hjälp av bl.a. en före detta diskrimineringsombudsman. Även genusaspekten lyfts fram i artikeln, exemplifierad av orden nucka (1947) och slyna (1978). SAOB har kommit till uppslagsordet tyna och ska enligt planerna komma till slutet av alfabetet år 2017.
  
Gerard Doetjes och Charlotte Gooskens visar hur man kan mäta avstånd mellan språk, både i fråga om skrift och i fråga om uttal. Deras mätningar av avståndet mellan svenska och danska visar bland annat att avståndet är mindre i skrift än i tal.
  
Ute Bohnacker och Christina Rosén har undersökt hur väl svenskar lyckas placera det finita verbet på andra plats i en påståendesats (V2) i tyskan – vilket man gör även i svenskan. Undersökningen visar att svenskar som lär sig tyska kan behärska V2 tidigt både i tal och i skrift, även om fundamentet ofta fylls med komponenter som skiljer sig något i form och funktion från dem hos infödda tyskar. Undersökningens resultat har betydelse för den praktiska språkundervisningen, skriver artikelförfattarna.
  
Johan Svedjedals textkritiska artikel om författaren Victoria Benedictsson (1850–1888) tar avstamp i en debatt i Dagens nyheter hösten 2008. Debatten började med att den färska utgåvan av Benedictssons verk kritiserades för att ha använt texter bearbetade av Axel Lundegård efter författarens död. Artikeln diskuterar olika teoretiska sätt att se på litterära intentioner.
  
Bland övriga artiklar i detta nummer av Språk och stil kan nämnas artikeln om dubbla initiala finita hjälpverb ’Vågar vågar ni väl men …’ – en reaktiv konstruktion i svenskan av Per Linell och Kerstin Norén. Marit Julien skriver om plus(s) at(t) i skandinaviska, och Kristian Blensenius om springa flåsande och andra progressiva participkonstruktioner i svenskan.

Charlotta af Hällström-Reijonen
Skribenten är chefredaktör för Språkbruk och forskare vid Svenska litteratur­sällskapet.

I denna tidskrift: 1/2010