Finlandssvenska ord i SAOL
2/2005

Mikael Reuter

Finlandssvenska ord i SAOL

En ny trettonde upplaga av Svenska Akademiens ordlista ska komma ut nästa år. Bland det som revideras finns de finlandssvenska orden och ordbetydelserna i ordlistan, som i den gällande 12 upplagan är cirka 350.

Liksom för 12 upplagan av SAOL (1998) är det den svenska avdelningen vid Forskningscentral­en för de inhemska språken som har fått i uppdrag att leverera underlag för de finlandssvenska ord­en. Uppgiften har i viss mån underlättats av att vi nu har tillgång till Finlandssvensk ordbok, som visserligen var under arbete när SAOL 12 kom ut men ännu inte var färdigredigerad.

Något som vi också har tillgång till är en relativt omfattande undersökning av attityderna till olika slags finlandismer bland språkvårdare och språkforskare i Finland och delvis också i Sverige. Undersökningen, som gjordes vintern 2003–2004, redovisas i detalj i festskriften till Catharina Grünbaum, Språkets vård och värden (2004), och den nämndes i ledaren i Språkbruk nr 3/2004.

Den övergripande frågan är naturligtvis enligt vilka kriterier de finlandssvenska orden ska väljas ut. I inledningen till 12 upplagan står det att de finlandssvenska orden ”intar en särställning i förhållande till andra regionala ord i svenskan i kraft av finlandssvenskans status som officiellt svenskt språk i Finland”. Det kan tolkas som att de finlandssvenska ord som ingår har något slags officiell status, vilket naturligtvis stämmer för en del men ingalunda för alla. I de allra flesta fall handlar det snarare om ord – även vardagliga – som har betraktats som så etablerade i finlandssvenskt språkbruk att de har ansetts platsa också i SAOL. Därmed blir de naturligtvis inte automatiskt delar av det svenska riksspråket: markeringen <finl.> bör tolkas som ett slags varningssignal som innebär en begränsning av användningsmöjligheterna.

En annan grundläggande fråga är vad som egentligen är syftet med att de finlandssvenska orden står i SAOL. Är det för att visa att de är ”godkända” för användning i finlandssvenska sammanhang? Är det för att man också för deras vidkommande vill ange den korrekta stavningen och böjningen? Eller är det för att hjälpa rikssvenska läsare att förstå finlandssvenska ord? Säkert ingår alla de här komponenterna i någon mån, men den sista bör nog tonas ner: SAOL har inte i första hand som syfte att förklara ordens betydelse, och en rikssvensk som undrar över finlandssvenska ords betydelse gör klokast i att använda Finlandssvensk ordbok snarare än SAOL.

För att ett finlandssvenskt ord ska tas in i SAOL ska det med andra ord vara väl etablerat och accepterat i finlandssvenskan (vilket inte hindrar att det är vardagligt och markeras som <fisv. vard.> för att ange den stilistiska begränsningen). Ord som Finlandssvensk ordbok avråder från (till exempel hålstans för hålslag, kanister i betydelsen ’dunk’) bör därför inte ingå i SAOL så länge språkvården inte omprövar sin inställning i en kommande upplaga av Finlandssvensk ordbok.

I det förslag som nu har lämnats in till redaktionen för SAOL har cirka 50 av de 350 finlandssvenska orden i den nuvarande upplagan strukits, medan drygt 30 har kommit till. Dessutom föreslås ett trettiotal ändringar i fråga om förklaringar och bruklighetsbeteckningar.

Bland de strukna orden finns många som i praktiken har börjat falla ur bruk också i finlandssvenskan. Telefonandelar och telefonföreningar finns inte längre, skatteöret har ersatts av skattesats, barnen hoppar sällan barbi, allt färre glötar i gamla frågor, kasinoekonomin var ett åttiotals­fenomen och bankernas deponenter kallas för det mesta kunder. För ackumulator stryks tillägget ”<finl. äv.> startbatteri för bil, båt”. Den som inte talar om batteri i den betydelsen använder i dag nästan uteslutande acku, och det ordet kvalar än så länge inte för SAOL. Dessutom kan den som nödvändigtvis vill kalla bilbatteriet ackumulator hänvisa till den allmänna definitionen ”anordning för lagring av (elektrisk) energi”.

Till kategorin ord som språkvården gärna avråder från och som därför har strukits hör funktionär i betydelsen ’tjänsteman’, gruppera i betydelsen ’välja körfil’, halare (overall, blåställ), lediganslå (utlysa, ledigförklara), nivåkorsning (plankorsning), simstrand (badstrand) och tobak i betydelsen ’cigarett’. Vi kan inte så lätt uppmana dagispersonalen att be barnen ta på sig overallen om de kan visa på att ”halare” är ett accepterat ord i SAOL (”godkänt av Svenska Akademien” som en del säger).

Utpräglat vardagliga ord som inte behöver stå i SAOL är enligt vår mening bland annat hössel och hössla, kraba (som för det mesta har ersatts av det allmänt svenska skolka), länka (i betydelsen ’jogga, motionera’) och slurven (i frasen hela slurven). Former som flere (fler, flera), ett möss och raffineri (raffinaderi) kan vi också klara oss utan.

Bland de nya finlandssvenska ord som vi föreslagit för redaktionen finns ett dussin examenstitlar, främst från yrkeshögskolan (också det för övrigt ett nytt ord). Hit hör till exempel artenom, datanom, iktyonom och munhygienist. Ett antal ord är sådana som har fått ökad användning eller mer eller mindre officiell status, till exempel byaråd, civiltjänstgörare, nödcentral och älgfluga. Ord som gott kunde ha varit med redan i 12 upplagan är batting i betydelsen ’planka 50 x 100 mm’, hälsostation och hälsovårdscentral, medborgarorganisation, realprov, strafflag, utetupp och ändringssökande. Ett nyord som rentav rekommenderats i den svenska tidskriften Språkvård är slagfel, som ju är något annat än vilket skrivfel som helst.

Ett som är säkert är att hur man än väljer och vrakar så finns det många som tycker att det borde ha gjorts på ett annat sätt, både bland språkvårdare och bland lekmän. Urvalet är alltid subjektivt, och enligt mångas mening rentav godtyckligt. Det enda sättet att undvika subjektivitet hade varit att helt utesluta alla enbart finlandssvenska ord och ordbetydelser – men så vill vi knappast ha det. Alternativet, att ta med alla tänkbara finlandismer utan urskillning, är av självklara skäl otänkbart.

Slutligen kan det vara värt att påpeka två saker. För det första: Även om ett ord står i SAOL (med beteckningen <finl.> eller <prov.>) innebär detta som sagt inte nödvändigtvis att det tillhör det allmänna svenska riksspråket. För det andra: Det att ett ord inte står i SAOL betyder inte nödvändigtvis att det inte kan användas, i sina givna sammanhang.

 

Mikael Reuter