Fönster, vindöga och andra gluggar i nordiska språk
3/2017

Caroline Sandström

Fönster, vindöga och andra gluggar i nordiska språk

I vår nordiska språkgemenskap har många ord för fönster använts genom tiderna.

Vanliga vardagliga ord i nordiska språk är ofta arvord som är nära besläktade med varandra. Det mest allmänna ordet för en fönsteröppning i svenska är lånordet fönster. Här skiljer sig modern svenska från de nordiska systerspråken norska och danska som i stället har arvordet vindu/vindue. En utblick i tid och rum visar att det också i svenska har funnits ett ord som är besläktat med det danska vindue, nämligen vindöga. Hur har orden fönster och vindöga uppkommit? Finns det möjligen besläktade ord i andra språk? Kan andra ord för ’fönster’ förekomma på svenska?

Orden fönster och vindöga

Granskar man ett språk med språkkontakt och lån som utgångspunkt kan ordförrådet ses som en spegel av samhället; nya ord har en tendens att komma in i språket tillsammans med nya fenomen. Men ibland kan tillskott i ordförrådet uppkomma genom att gamla ord får en ny betydelse. Vi kan med hjälp av de svenska orden fönster och vindöga illustrera de båda processerna lån och betydelseförändring.

Arvord som funnits i språket sedan äldsta tid är centrala i ordförrådet. För svenskans del handlar det om arv från fornsvenska, men många arvord är samnordiska och vissa kan rentav vara av samgermanskt ursprung. De ingår ofta i basordförrådet och består till exempel av substantiv för kroppsdelar (arm, fot), husdjur (får, häst), terrängord (berg, hage), släktskapsord (fader, syster) eller verb som ligga, se och stå. Därtill består språket av lånord som via språkkontakt kommit in från andra språk och av nybildningar, till exempel sammansatta ord och avledningar. Det kan i vissa fall vara svårt att särskilja mellan ett gammalt lån ur besläktade språk och ett arvord.

Byggnadstermen fönster lånades under Hansatiden in i svenska via lågtyska som hade ordet vinster. Lågtyska har alltså stått som långivande förmedlare av det ursprungligen latinska fenestra. I romanska språk lever ordet än i dag kvar i det italienska och katalanska finestra, det franska fenêtre och spanska ventana. Släktingar finns också i dagens tyska Fenster och till exempel i det nederländska venster.

Vindöga, som på fornsvenska hade formen vindögha, på forndanska windughe och fornvästnordiska vindauga, är bildat som en sammansättning av vind och öga. Från början var ett vindöga en rököppning i taket eller i en vägg, men ordet fick en ny betydelse då byggnaderna började förses med fönsteröppningar som släppte in ljus. I danska är vindue det allmänna ordet för en fönsteröppning, i norskt bokmål heter det vindu, medan nynorska har formen vindauge som är snarlikt det färöiska vindeyga. Många kanske har hört att engelskan tagit över detta nordiska lånord som i dag har formen window. Det engelska ordet är ett tidigt skandinaviskt lån som i äldre engelska uppträtt med varierande former. Som kuriosa kan noteras att det latinska lånordet fenester vid sidan av window förekom i engelska fram till 1500-talet.

På isländska är det allmänna ordet för fönster gluggi, ett ord som är besläktat med det svenska glugg. Glugg, en liten öppning eller ett hål i vägg eller tak, förekommer allmänt i svenskan. Det är ett arvord som i fornsvenska hade formen glugger. Detta samgermanska ord har samband med något som släpper igenom ljus.

Kuva: Pixabay

Dialektala ord för fönster

I syd- och västsvenska dialekter används vindöga i betydelsen ’fönster; glugg’. Förekomsterna visar på en rik flora av uttalsvarianter som vinnöga, vinnäuge, vindue, vinnua, vinnöie, vinje, vinge, vinju i dialekterna i Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän och Småland, men också i Värmland, Jämtland och Hälsingland. I denna betydelse saknas däremot ordet vindöga i svenskt dialektmaterial från Finland.

Det vanligaste ordet för en fönsteröppning eller ett fönsterglas i dialekterna är fönster, som enligt Ordbok över Finlands svenska folkmål förekommer i alla delar av det svenskspråkiga Finland. I ordboken finns också talrika sammansättningar såsom fönsterbly, fönsterglas, fönsterglugg och fönsterruta eller gavelfönster och innerfönster, vilket tyder på att ordet använts mycket och är etablerat i dialekterna. När det gäller uttal förekommer vid sidan av de mest utbredda uttalsformerna fönstär, fönster även fenstär, fänstär. En liknande variation med en vacklan mellan finst-, fenst-, fänst-, funst- och fönst- har förekommit i äldre svenskt skriftspråk, vilket ordformerna i Svenska Akademiens ordbok vittnar om.

I svenska dialekter kan också ordet glas användas i betydelsen ’glasfönster’ eller ’glasskiva till fönster’. Detta är vanligt på många håll i Svenskfinland enligt Ordbok över Finlands svenska folkmål. Utifrån Svenska Akademiens ordbok kom betydelsen ’fönsterglas’ in i svenskan på 1700-talet, medan själva ordet glas är betydligt äldre; som ämnesnamn förekom glas redan i fornsvenska.

Från början var ett vindöga en rököppning i taket eller i en vägg.

Bland olika ord för fönster kan vi slutligen i Finland påträffa dialektordet acka med betydelsen ’glugg; litet fönster’. Acka är ett finskt lån som bara förekommer i de svenska dialekterna i Österbotten, på Åland, i Åboland och i västra Nyland. Det uppträder också som efterled i sammansättningar som bastuacka, fähusacka och fönsteracka. Ordet acka är lånat av det finska akkuna ’fönster’. Såväl akkuna som varianten ikkuna, som är den mest utbredda formen i dagens finska, går i sin tur tillbaka på ett ryskt ord för ’öga’, óko. Här har vi alltså en tydlig parallell till det nordiska arvordet vindöga, bildat som en sammansättning av vind och öga. Svenskans vindöga och vindue i de nordiska grannspråken var ju en av utgångspunkterna för vår resa med inblickar i den språkliga historien bakom orden fönster, vindöga och glugg.

Caroline Sandström
Caroline Sandström är huvudredaktör på Ordbok över Finlands svenska folkmål.