null Första svenska ordboken

Aktuell litteratur 4/2001

Nina Martola

Första svenska ordboken

Norstedts första svenska ordbok är en ordbok gjord speciellt för barn, och även om den lider av en del barnsjukdomar så fyller den sitt syfte som ordbok för vetgiriga lågstadieelever. Nina Martola är lexikograf på Svenska avdelningen vid Forsknings­centralen för de inhemska språken.

Norstedts första svenska ordbok är enligt ingressen till baksidestexten ”en helt ny svensk ordbok gjord speciellt för barn”. Det nämns ingenstans vilka åldersgrupper man tänkt sig, men jag förmodar att det främst är barn från 8–9-årsåldern upp till 12. Högstadieelever börjar säkert kunna använda mer avancerade ordböcker och uppslagsböcker. Det är naturligtvis stora individuella skillnader därvidlag. En annan målgrupp är enligt förordet t.ex. ”nya svenskar som lär sig svenska som sitt andra språk”.

Ordboken innehåller ca 18 000 ord och fraser och är utgiven i Norstedts randiga serie. Den är egentligen inte en renodlad ordbok utan innehåller också ca 2 000 faktaartiklar. Boken börjar med ett förord. Sedan följer en presentation av ordboken och av vad ordboksartiklarna innehåller. Sist bland förtexterna kommer själva bruksanvisning­en bestående av några modellartiklar med förklaringar till de olika artikelelementen. Mellan förtexterna och uppslagsdelen finns det ett antal schematiska kartor, en Sverigekarta med land­skaps­gränserna utsatta och kartor över världsdelarna med nationsgränserna utsatta.

Layoutmässigt är Första ordboken utformad som en traditionell ordbok med uppslagsorden i fetstil, exemplen i kursiv och förklaringarna i brödtext. Betydelsemomenten är inte numrerade utan markeras med bollar. Däremot finns det homonymnumrering. Ett modernt drag är användningen av färg. Etymologiska angivelser ges sist i vissa artiklar och inleds med uppslagsordet tryckt på nytt i blått. Det som mest skiljer boken från traditionella ordböcker är illustrationerna. Det finns grovt taget en tecknad bild i färg per uppslag, vilket naturligtvis lättar upp sidorna mycket. I kanten finns ett tumregister.  På det hela taget är layouten lyckad och boken är mycket trevlig att sitta och bläddra i.

Ordförklaringarna

Ordförklaringarna är explicita och utformade som hela meningar. De består överlag av två delar; först upprepas uppslagsordet insatt i en sats och sedan följer en förklaring. (Typen brukar kallas COBUILD-format.) Förkortningar undviks. Så här kan det se ut:

souvenir • En souvenir är en sak som du tar med dig som minne, t.ex. när du har varit ute och rest

skryta  • Om man skryter, så är man mallig och talar litet för mycket om hur duktig man är

röd  • Det som är rött har ungefär samma färg som blodet

Den här utformningen används mycket i pedagogiska ordböcker för att göra förklaringarna lättare att förstå än de knappa och koncentrerade definitioner som traditionellt brukar finnas i ordböcker.

Ett krav på pedagogiska definitioner brukar också vara att de ord som används skall finnas med som uppslagsord, åtminstone de centrala orden i förklaringarna. Det kriteriet uppfyller dock inte Första svenska ordboken. Man behöver inte bläddra mycket för att hitta exempel. För påssjuka t.ex. är förklaringen: ”Påssjuka är en sjukdom som gör att körtlar vid öronen svullnar upp och att man får feber. [...]”. Ordet körtel saknas som uppslagsord. För feber är kärnan i förklaring­en ”för hög kroppstemperatur”. Sammansättning­en kroppstemperatur saknas som uppslagsord och förklaringen till temperatur hänför sig närmast till väderlek. Förklaringen lyder ”Temperatur är måttet på hur varmt eller kallt det är” och följs av ett exemplet Temperaturen i Östersund var 10 grader. Adjektivet ilsken har förklaringen: ”Den som är ilsken är argsint” och argsint finns inte med, bara arg, vilket ju inte är riktigt detsamma. (En annan sak är sedan att arg hade varit en lika bra eller kanske rentav bättre förklaring.) I förklaringarna för bäck, å, älv och flod ingår den övergripande termen vattendrag, som dock inte finns med som uppslagsord, men som knappast är alldeles självklart för barn i 8–10-årsåldern. Likaså anges skiffer och granit vara bergarter men bergart saknas som uppslagsord.

I fråga om vattendragen kan för övrigt konstateras att orden bäck, å och älv och de inbördes förhållandena mellan de begreppen har förklarats väl medan förklaringen till flod är ganska oprecis. En upplysning som i all synnerhet icke-svenskar hade varit betjänta av är att älv används med avseende på nordiska vattendrag och flod med avseende på större icke-nordiska vattendrag.

När det gäller barnsjukdomar noterar jag att det under kikhosta, mässling, röda hund  (som kommer upp under röd) och vattkoppor konstateras att sjukdomen förr kallades barnsjukdom. Det här är litet överraskande. På webben hittade jag många­ belägg  på ordet använt just om mässling, kikhosta osv., och i NE definieras både kikhosta och vattkoppor som barnsjukdomar. Det man i Första ordboken är ute efter är antagligen att sjukdomarna blivit ovanliga i och med vaccinering. Om  scharlakansfeber ges den encyklopediska upplysningen att barn förr ofta fick sjukdomen, och barnsjukdom definieras som ”[...] en sjukdom som barn förr ofta råkade ut för, t.ex. påssjuka och vattenkoppor [sic!].” Den överförda betydelsen av ordet noteras inte.

Det är också förhållandevis lätt att hitta cirkeldefinitioner, i synnerhet om man utgår från relativt enkla och välbekanta ord som många användare sannolikt förstår lika bra eller till och med bättre än förklaringen. Några exempel:

hus 

• Ett hus är en byggnad som folk bor i, ofta familjer

• Ett hus kan också vara andra byggnader

byggnad

• En byggnad är ett hus som används för något särskilt

prov • Ett prov är ett test på att något fungerar bra

test • Ett test är ett prov där man undersöker vad någon kan i ett ämne eller hur någon mår

mörk • Om något är mörkt, så är det nästan svart

svart  • Det som är svart är alldeles mörkt som kol och sot

Cirkeldefinitionerna är i och för sig inte ett så allvarligt problem, för man hittar dem som sagt först och främst i definitioner till förhållandevis lätta ord. Ett större problem är, tycker jag, att förhållandevis svåra ord, t.ex. överordnade begrepp, förekommer i definitioner utan att de finns med som uppslagsord.

Man får också en viss känsla av att den lovvärda strävan att göra definitionerna lättfattliga ibland lett till kullerbyttor:

glasögon • Glasögon är två glas som sitter i en ställning av metall eller plast och som folk med dålig syn sätter framför ögonen för att se bättre.

löständer • Löständer är en hel rad med konstgjorda tänder som går att sätta in och ta ut och som man kan skaffa om ens egna tänder skulle ramla ut.

fira  • Om man firar något, så ordnar man något festligt för att minnas det tillfället. Hanna och hennes kompisar firade nyåret med en stor fest.

Illustrationerna

Vissa artiklar illustreras med teckningar i färg. Stilen påminner mest om tecknade serier och många av bilderna är fyndiga. Illustrationen till bilring visar två personer stående i knädjupt vatten, en pojke med ett innerdäck som simring och en man med fläskvalkar kring midjan. Ordet gryta illustreras både med kokkärlet och ”smågrytan med öron”, och på illustrationen till mus har djuret förälskat sig i en datormus.

Enligt baksidestexten har bilderna en förtydligande funktion: ”Ibland kan en bild göra att ett ord blir lättare att förstå. Det kan vara ord som banjo, enslig, igloo, paddla och tvestjärt.” I för­ordet sägs det att bilderna lättar upp: ”Till underhållande läsning bidrar illustrationerna […].” Personligen skulle jag säga att det är den senare funktionen som blir mer framträdande. I många fall är illustrationerna otvetydigt klargörande, t.ex. eka, fikon, lie, mangel, månförmörkelse, utter och veranda för att nämna några utöver de som nämns i baksidestexten, men urvalet av vilka ord som fått illustration verkar ändå en aning slumpmässigt. I en ordbok för barn i skolåldern kan illustrationer knappast vara så nödvändiga till ord som ambulans, axel, dataspel, freestyle (om en bärbar bandspelare med hörlurar – folk i Finland kan förstås behöva den), helikopter, regn­båge,­ slalom, snowboard, spreja, ängel. Inkonsekvenser är också lätta att hitta. Av djurarts­betecknande uppslagsord är utteroch lejonmen inte vessla och tiger illustrerade. Ordet ren är bildsatt men inte älgoch rådjur (hjortsaknas helt). För elefant, flodhäst och noshörning  finns det bilder  men inte för giraffoch zebra. Och i fråga om fiskar har jag hittat en enda artikel med illustration (tonfisk). Av de drygt tjugo artiklarna för musikinstrument som jag kontrollerat saknar ungefär hälften illustration t.ex. fagott, mandolin, tuba och tvärflöjt (fyra kontrollerade saknades som uppslagsord: balalajka, basun, luta, puka). Med 300 illustrationer till sammanlagt 18 000 uppslagsord blir det själv­fallet många luckor och inkonsekvenser men intrycket är i alla fall att bildernas först och främst skall lätta upp. Så där i finlandssvenskt perspektiv kan man för övrigt begrunda illustrationerna till t.ex. kardborrs­knäppningochsemla.

Ordboken i testanvändning

För att se hur väl Första ordboken verkar fungera för den tilltänkta målgruppen valde jag ut ett stycke om Östeuropa i en skolbok i Natur och miljö för klass 5 och slog upp ett antal ord. Så här gick det:

isolerad – Fanns i texten använt om ett land. Ordboken noterar ordet bara med avseende på person och elledning.

mynna ut– Saknas. Ordet mynning finns och kan eventuellt tjäna som förklaring om användaren läser artikeln.

trafikled– Måste slås upp under trafik + led. Under trafik nämns inget om trafik på vatten. I texten avsåg ordet en flod.

kanal – OK

exportinkomst– Måste sökas under export + inkomst och slutresultatet blir litet motstridigt. Export definieras som ”varor som säljs till ett annat land och skickas dit” medan inkomst anges vara ”de pengar man tjänar när man arbetar”.

exportera – OK

industriområde – Söks under industri + område, vilket ger hyggligt resultat, även om definitionerna av område inte hör till de klaraste: ”en bit av en yta som kan vara rätt så liten men också ganska stor”.

naturfyndigheterFyndighet finns inte som uppslagsord.

företag – I ordboken definieras ordet som ”stor firma som säljer saker eller tjänster”. I texten var det använt om smärre privatföretag.

konstbevattna– Verbet bevattna saknas som uppslagsord men hör väl inte till de mest svårförståeliga orden. Under konst redovisas inte användningen som förled i betydelsen ’artificiell’. Det enda uppslagsord som kan leda användaren på spåren är konstgjord.

zink – OK

nickel– OK

naturgas – Ordet är en lexikaliserad sammansättning och natur + gas kan därför inte förväntas ge besked.

tjäle– OK

radioaktiv– OK

Det här lilla testet, som ju är synnerligen anspråkslöst, får väl ordboken sägas klara med nöjaktigt betyg. Inte oväntat med tanke på att uppslags­orden är bara 18 000 är det sammansättningar som saknas. Det är en vettig avgränsning i en receptionsordbok. Det man i övrigt noterar är att vissa betydelsenyanser tappats bort eller utelämnats, förmodligen på grund av strävan mot enkelhet.

Slutomdöme

Att det gjorts en ordbok för barn är en milstolpe inom svensk lexikografi och de som ligger bakom projektet är värda en stor eloge för denna satsning. Jämfört med en vuxenordbok är Norstedts första ordbok en lättillgänglig och sympatisk ordbok för barn. Den första upplagan dras med en del barnsjukdomar (!), men konceptet är det rätta, och mot barnsjukdomar finns det effektiva vacciner i våra dagar.

Nina Martola