Grammatiska metaforer och textbindning

I en tidigare artikel (Språkbruk 1/2020) har jag behandlat grammatiska metaforer. En grammatisk metafor innebär att ett innehåll realiseras med en annan grammatisk konstruktion än den prototypiska. En process kan till exempel uttryckas med ett substantiv (skrivande) trots att processer prototypiskt realiseras med hjälp av verb (skriver, skrev).

Jag har också skrivit om textbindning av olika slag i ett flertal tidigare artiklar. Textbindning kan kort definieras som mekanismer som används för att uttrycka samband mellan satser och meningar i en text. I sin bok Hur hänger det ihop? talar Catharina Nyström om tre grundläggande slag av textbindning, nämligen referensbindning, satskonnektion och tematisk bindning.

I det följande ska jag ge exempel på hur grammatiska metaforer och textbindning kan förhålla sig till varandra. Grammatisk metaforik kan nämligen utnyttjas för textbindande ändamål på olika sätt. Jag utgår från Catharina Nyströms tre kategorier av textbindning, och när det gäller grammatiska metaforer och deras funktion stöder jag mig på verket Halliday’s Introduction to Functional Grammar. De grammatiska metaforer som jag behandlar hör till kategorin ideationella grammatiska metaforer, som jag redogjort för i Språkbruk 1/2020.

Textbindningen i en text är ett intrikat nätverk, och det är inte optimalt att illustrera fenomenet med korta lösryckta exempel som jag gör i det följande. Exemplen är dock användbara när det gäller att visa hur grammatiska metaforer kan utnyttjas för textbindning.

Referensbindning

Referensbindning kan sägas bygga på att samma eller besläktade begrepp återkommer i en text. Ett enkelt exempel:

Kalle har flyttat till Helsingfors. Han trivs bra där.

I den första meningen introduceras två referenter, Kalle och Helsingfors. I den andra meningen finns två ord som syftar på dessa referenter, nämligen han som syftar på Kalle och där som syftar på Helsingfors. På detta sätt binds meningarna samman.

När grammatiska metaforer används för referensbindning är det ofta fråga om att ett icke-metaforiskt, kongruent, uttryck kommer först och ett metaforiskt uttryck kommer senare och syftar tillbaka på det kongruenta uttrycket. Så är det i följande exempel:

Många var missnöjda med förslaget. Det starka missnöjet tog sig uttryck i protester.

Exemplet representerar en vanlig typ av ideationell metafor, nämligen nominalisering. Det som först uttrycks kongruent genom en sats med ett adjektiv (missnöjda) uttrycks senare metaforiskt med ett substantiv (missnöjet). På detta sätt binds meningarna ihop. Att substantiv används som grammatiska metaforer i referensbindning innebär att man kan dra nytta av substantivens egenskaper, till exempel bestämdhet som i exemplet: missnöjet. Substantiv kan också, som i exemplet, utökas med bestämningar: det starka missnöjet. Dessutom kan substantiv böjas i plural, som fusionerna i följande exempel:

Flera företag gick samman. Fusionerna fick stor betydelse för sysselsättningen.

Vidare kan pronomen användas för att syfta på substantiv, som de i följande exempel:

Fusionerna fick stor betydelse för sysselsättningen. De var viktiga faktorer i                       utvecklingen.

I exemplen ovan kommer det kongruenta uttrycket först och den grammatiska metaforen sedan. Det kan också vara tvärtom:

Missnöjet var stort. Många som var missnöjda protesterade mot reformen.

Här står metaforen missnöjet i den första meningen, och det kongruenta uttrycket med adjektivet missnöjda i den andra.

Också andra typer av ideationella metaforer än nominaliseringar kan användas i referensbindning, till exempel den typ där en process uttrycks med ett adjektiv i stället för med ett verb, som i följande exempel:

Hon undrar om överdraget kan tvättas. Ett tvättbart överdrag är mer praktiskt.

I den första meningen finns det kongruenta uttrycket kan tvättas, och den andra meningen anknyter till detta med det metaforiska uttrycket tvättbart.

Meningar med grammatiska metaforer är ofta kortare och har färre satser än meningar med kongruenta uttryck. I exemplet ovan skulle till exempel en kongruent version av den andra meningen kunna lyda Ett överdrag som kan tvättas är mer praktiskt, där metaforen tvättbart motsvaras av relativsatsen som kan tvättas.               

Satskonnektion

Satskonnektion är en typ av textbindning som visar det logiska sambandet mellan olika satser. Sambandet anges med hjälp av markörer som utgörs av olika slags sambandsord, så kallade konnektiver. Exempel:

Mötet ställdes in eftersom flera av deltagarna hade fått förhinder.

Här anger den andra satsen orsaken till konstaterandet mötet ställdes in i den första satsen. Detta markeras med konnektiven eftersom. I detta fall är det alltså fråga om ett orsakssamband, men det finns många andra samband som kan anges med konnektiver, till exempel temporala samband. I följande exempel anges ett temporalt samband mellan två satser med konnektiven medan:

Han läste tidningen medan han åt.

Att ange samband med konnektiver är det prototypiska, kongruenta sättet, men samband kan också realiseras med hjälp av grammatiska metaforer. Ett sätt att ange orsakssamband är att använda verb. I den första exempelmeningen nedan anges ett orsakssamband kongruent med konnektiven eftersom, i den andra och den tredje metaforiskt med verben ledde till respektive orsakade.

Eftersom det regnade svämmade floden över.

Regnet ledde till att floden svämmade över.

Regnet orsakade översvämning.

Exemplen visar vilka följder metaforiska uttryckssätt kan ha. Den första meningen innehåller två satser, och i båda satserna uttrycks handlingen genom konkreta verb (regnade, svämmade över). I de följande meningarna blir abstraktionsnivån allt högre, vilket beror på att verben ersätts av substantiv; i den mellersta satsen ersätts regnade av regnet, och i den tredje satsen ersätts också svämmade över av översvämning. Ett slag av grammatiska metaforer för alltså med sig ett annat slag – att konnektiven eftersom ersätts av orsaksverb (ledde till, orsakade) leder till att de konkreta verben regnade och svämmade över ersätts av grammatiska metaforer i form av nominaliseringar (regnet, översvämning). Den ökade abstraktionen i den tredje meningen innebär också att information går förlorad: det framgår inte längre vad det var som svämmade över (floden).

Som sagt är antalet satser ofta mindre i meningar med grammatiska metaforer än i kongruenta meningar. I exemplet består den tredje meningen av en enda sats, och då kan man inte längre tala om satskonnektion.

I det följande exemplet uttrycks orsakssamband kongruent med konnektiven för att och metaforiskt med verbet gav:

Jag fick huvudvärk för att det var så bullrigt.

Bullret gav mig huvudvärk.

Här kan det påpekas att den grammatiska metaforen (gav mig) samtidigt kan tolkas som en lexikal metafor; verbet gav används metaforiskt i betydelsen ’förorsaka’.

I exemplet nedan är det ett temporalt samband som uttrycks kongruent med konnektiver (först, sedan) och metaforiskt med verbet föregick:

Först blev hon trött, sedan insjuknade hon.

Tröttheten föregick insjuknandet.

Också här är abstraktionsnivån hög i den metaforiska meningen, som dessutom består av en enda sats. Det framgår inte heller vem som var trött och insjuknade.

Tematisk bindning

Tematisk bindning har att göra med växlingen mellan känd och ny information i en text. Den så kallade tema–rema-principen går ut på att information som är känd sedan tidigare (temat) kommer först i en sats och ny information (remat) senare. Exempel:

Alla deltagare delades in i grupper. Varje grupp hade fem medlemmar.

I den andra satsen är varje grupp tema, eftersom det är information som är känd från den första satsen. Orden hade fem medlemmar är å sin sida rema, ny information.

Temat, yttrandets startpunkt, placeras i regel i fundamentet och är ofta subjekt i satsen. Här kommer de ideationella grammatiska metaforerna in i bilden. Eftersom de ofta är substantiv kan de lätt placeras i fundamentet som subjekt och tjäna som tema, som i följande exempel:

Hon erbjöds en möjlighet att forska i ämnet. Forskningen blev en hjärtesak för henne.

Här tjänar den grammatiska metaforen forskningen som tema, känd information, och placeras som subjekt i fundamentet. Den nya informationen blev en hjärtesak för henne är rema.

Substantiv kan också böjas i bestämd form, som i exemplet ovan, vilket är en fördel med tanke på den tematiska bindningen. Bestämd form visar ju att det är fråga om känd information.

Det är uppenbart att den tematiska bindningen är nära besläktad med referensbindningen. Det ser man på exemplet ovan. Bindningen mellan orden forska och forskning är referensbindning. En del av de exempel jag använt för att illustrera referensbindning ovan kan också användas när det gäller tematisk bindning, bland annat detta:

Många var missnöjda med förslaget. Det starka missnöjet tog sig uttryck i protester.

Här fungerar den grammatiska metaforen det starka missnöjet som tema, känd information, och står som subjekt i satsen. Samtidigt är det fråga om referensbindning missnöjda – missnöjet.

Grammatiska metaforer som används för tematisk bindning kan också kombineras med grammatiska metaforer som används för att ersätta konnektiver:

Det pågick sprängningar i närheten. Det starka bullret gav henne huvudvärk.

Metaforen det starka bullret, som anknyter till sprängningar, fungerar här som tema i den andra satsen. Detta möjliggörs av att verbet gav fungerar som grammatisk metafor genom att det ersätter en sats med en orsakskonnektiv. En kongruent version skulle kunna lyda Det bullrade så starkt att hon fick huvudvärk, där sambandet uttrycks med konnektiven så … att.

I den här artikeln har jag försökt visa hur grammatiska metaforer kan användas för textbindande ändamål. Det har också framgått att olika slag av textbindning och olika slag av grammatiska metaforer kan kombineras och samverka. En text utgör alltid ett mångskiftande nätverk av olika slags samband.