Informativ och njutbar nöjesläsning om mat från A till Ö
1/2018

Bianca Holmberg

Informativ och njutbar nöjesläsning om mat från A till Ö

Jan-Öjvind Swahn: Matens historia från A till Ö. Ordalaget 2017. 4 upplagan. 351 sidor.

Under uppslagsordet banta i Matens historia från A till Ö kan man läsa följande: ”banta är en dyster form av späkelse som bevarar namnet på en engelsk predikant ...”. Meningen sammanfattar Matens historia på ett bra sätt, för en sak är säker – läsningen främjar inte bantning. Boken andas i stället matglädje och bland uppslagsorden finns allt från livsmedel, maträtter, restauranger, kända matpersonligheter och hushållsapparater till mer eller mindre kända ätbara djur, vanor i samband med mat, högtider och matkulturer från olika länder och tidsepoker. Författaren Jan-Öjvind Swahn gick bort för några år sedan och den nu aktuella fjärde upplagan har utökats med artiklar av Edward Blom.

Godtyckligt ordurval

Författarna har valt ut uppslagsorden enligt eget tycke och smak, för, som Swahn skriver i förordet, det här ämnet är i det närmaste oöverskådligt. Följaktligen saknas till exempel uppslagsorden stensopp, ko och nöt, medan kantarell, hund och groda finns med. De ofta utförliga och allt annat än torra beskrivningarna av uppslagsorden framförs med en språklig finess som gläder språkälskaren. Bland annat beskrivningen av ålens färd från Sargassohavets tångrike i Atlanten till en skånsk fisksump där den stackaren får ”avvakta sitt dystra slut” är obetalbar. Många gången är beskrivningarna kryddade med värderande kommentarer, till exempel: ”Den (mikrovågsugnen) har betytt mer för vår bekvämlighet än för vår kokkonst” eller, under uppslagsordet bordskick (så!) och på tal om den allt ovanligare traditionen att äta en gemensam familjemåltid varje dag, ”vår tids upplösning av denna gemenskap har tvivelsutan haft en nerbrytande effekt på den yngre generationens uppträdande till bords både hemma och ute”.

Vissa beskrivningar är hårresande. Under uppslagsordet hund får läsaren veta att de hundar som föds upp för slakt i Kina lever i så trånga burar att de inte ens kan gå till slaktbänken själva när det är dags och under ordet groda citeras ”gamle Hagdahl” som berättar hur grodorna i Italien flåddes levande och hölls i stora kar, där de ”hoppa omkring utan hud och under en brännande sol tills det äskade antalet är fullt, då de inräknas i korgarna för att hembäras och stekas i sjudande olja”.

Både nytta och nöje

Matens historia är, som namnet antyder, en rik källa till kunskap om mattraditioner, till exempel i samband med högtider, och diverse myter och riter kopplade till olika livsmedel. Om mjölk får läsaren exempelvis veta att man förr misstänkte att trollkunniga kvinnor anlitade ”mjölkharar” som sög ut mjölken ur grannarnas kor på nätterna.

Boken är inte bara intressant rent gastronomiskt, utan kan också fungera som lexikon för skribenter och översättare. Visserligen gör det godtyckliga urvalet av uppslagsord att man inte nödvändigtvis hittar det man söker, men med tanke på bokens omfång är chansen trots allt ganska stor.

Det är omöjligt att göra Matens historia rättvisa genom ett fåtal plock i en recension. Dess mångsidighet i kombination med en njutbar språkdräkt och fina illustrationer av till exempel kokböcker, reklamer, målningar och fotografier gör den till informativ och njutbar nöjesläsning för alla mat- och språkintresserade.

Bianca Holmberg
Recensenten är språkvårdare och redaktionssekreterare för Språkbruk.