Jär, ijee och ijeenand i Esse
3/2012

Sandra Holmgård

Jär, ijee och ijeenand i Esse

Dialekterna fascinerar mig. Om vi fördjupar oss i dialektordböcker och iakttar vår egen språkkänsla och våra tankar om vad orden betyder tror jag att vi kan hitta många glömda ord att krydda vårt språk med.

I språk är exakta synonymer ovanliga, så är det också i de svenska dialekterna. Själv använder jag till exempel utan att tänka på det både jär och ijee eller ijeenand då jag säger ’här’ på mitt modersmål, Essedialekten. I Ordbok över Finlands svenska folkmål finns jär under uppslagsordet här med en rad varianter jär, je:r, jä:r, ji:er, jier och så vidare. Jag har valt att titta närmare på jär eftersom det är den formen som används i Esse och som jag därför känner till bäst. Ordet används i flera sammanhang och har många varianter. I ordregistret för Ordbok över Finlands svenska folkmål är Jär i stan, Jär mittiallt, Int jär i väde!, Ein gang jär exempel på meningar där ordet har använts. Ijee, böjt ijeenand, hittas i ordboken under hithjär och hithjärnan som finns under sammansättningarna av hit. Betydelsen innefattar både ’hit’ och ’här’; från Esse finns bara belägg med betydelsen ’här’. Ordregistret ger följande meningar som exempel på hur de här orden använts: Ejenand har vi an (visandes på en karta) och legg båoli ijee. Men om båda orden betyder ’här’, hur kan då dialekttalarna veta vilket ord de ska använda i vilket sammanhang?

Jag frågade mina personliga kontakter från Österbotten på Facebook om, och i så fall, i vilka sammanhang, de använder jär eller ijeenand. De som svarade var tio personer i åldrarna 20 till 70. Överlag var de överens om att ijeenand beskriver en mer specifik plats. Två av de tio dialekttalarna som svarade betonade att ijeenand uttrycker något som är viktigt och väcker känslor. Ja la aijeenand är kraftigare än Ja la a jär, även om de menade att båda går att säga. Ett par dialekttalare mellan 20 och 25 år svarade att de inte visste skillnaden, men att de ändå använder båda varianterna. Fyra uppgav att de bara använder jär.

I somras bodde jag i Esse och bestämde mig för att lyssna efter hur ord med betydelsen ’här’ användes för att hitta ett mönster i användning av jär, ijee och ijeenand. Jag konstaterade att jär användes ofta och inte var helt lätt att lägga märke till eftersom det är så likt det standardspråkliga här. Ijee(nand) användes flitigare än jag hade förväntat mig, det var trots allt fyra personer som hade uppgett att de inte alls använde ijee eller ijeenand. Då en av dem som hävdat att hon inte använde ijeenand eller ijee plötsligt sade ijee reagerade jag. När vi efteråt diskuterade det sade hon att hon hade trott att hon bara använde jär men konstaterade att hon tydligen har ord i sin vokabulär som hon inte är medveten om. De flesta personerna verkade ha en ganska klar uppfattning om hur de själva använde ijee(nand). Ordet förekommer i samband med att någon pekar ut en specifik plats, oftast där de själva befinner sig: Ije: i såffo, Skruv ije:nand! Jär används oftast då det är tal om ett större område: Jär i gåln, Jär i landi.

Ijeenand verkade följa regeln utan undantag tills en dag då jag satt hos frisören och en ung man kom in. Han frågade frisören om det fanns tid för klippning de närmaste dagarna. Efter att frisören berättat att det var ganska fullt men att hon kanske kunde kontakta honom om det kom någon avbokning sa mannen: Ja e ije:nand i Bekkbyi änny dähä: viko, sa:n far ja. ’Jag är här i Bäckby ännu denna vecka, sedan åker jag’. Han befann sig alltså i Bäckby ännu den veckan men eftersom han skulle åka bort därifrån behövde han ingen tid om det dröjde längre. I det här fallet handlar det alltså inte om att mannen visar frisören en specifik plats. Vid tillfället befann vi oss i Överesse inte i Bäckby, båda byarna hör till Esse kommundel i Pedersöre. Jag kan tänka mig att jär i Bekkby skulle ha avsett vår aktuella position, vilket skulle ha gjort hans påstående felaktigt och därför valde han ijeenand.

Jag har iakttagit ett mönster för hur de här orden används. Jär verkar innefatta en större yta, som inte är klart avgränsad vid en tidpunkt men för att kunna säga jär måste man själv vara jär vid tillfället. Vi kan röra oss och växa upp jär och ha saker jär under en längre tid. Ije:nand betyder ’här’, en plats som är specifik, men bara för stunden. Jag la a ije:nand, då lade jag den precis här. Min översättning av ijeenand skulle inte vara ’här’, jag skulle dela upp ordet; i jeer-nand ’i här’.

Sandra Holmgård
Skribenten var praktikant på Svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken sommaren 2012.

I denna tidskrift: 3/2012