Det brukar sägas att en av orsakerna till att vi i Norden kan bättre engelska än vad man kan i andra delar av Europa är att vi hos oss har tv-textning. Det låter inte alls osannolikt. I många andra europeiska länder dubbas programmen.

Tv-textning är också viktigt för den nordiska språkförståelsen. Många av oss har noterat att vi utan textning har svårt att uppfatta t.ex. danskt tal på tv. Men med undertexten får vi inte bara en översättning, utan plötsligt hör vi de danska orden klart och tydligt, och vi vänjer oss vid talad danska.

Men tv-textningen påverkar också vårt eget språk.

Vi finländare tittar mycket på tv. Enligt Mediernas centralförbund använder finländare dagligen olika medier i genomsnitt enligt följande:

  • tidningar nästan 30 minuter
  • tidskrifter 21 minuter
  • böcker 33 minuter
  • tv 2 timmar 32 minuter
  • radio 1 timme 43 minuter
  • internet 2 timmar 6 minuter.

Traditionell läsning (tidningar, tidskrifter, böcker) tar alltså 83 minuter av vår tid dagligen medan tv-tittandet tar nästan 3 timmar per dag. Av de tre timmarna är en stor del troligen textade program, så man kan konstatera att läsningen av undertexter står för en stor del av vårt läsande. Flera timmar läsning per dag påverkar vårt språk, det må då vara snabbläsning på tv-skärmen eller lugnare läsning i en tjock roman.

Tv-texterna är viktiga speciellt när det gäller barn. Dels får barnen öva upp sitt snabbläsande när de läser undertexter, dels är undertexterna en mycket stor del av deras läsande. Vi språkvårdare brukar tala om hur viktigt det är att språket i t.ex. skolböcker ska vara bra för att skolbarn ska ha goda förebilder. Men många skolbarn läser mångfalt mer undertext än vad de någonsin läser skolböcker. Här kan alltså tv-textningen stödja skolans mål.

Det är viktigt att undertexterna inte bara finns där, utan också att de är skrivna på ett gott språk. Kvaliteten på språket beror naturligtvis på översättarnas yrkeskunskaper. Översättning är en svår konst som kräver inte bara gedigna språkkunskaper och ett gott och kreativt språk utan också yrkeskunskap och vana. Det handlar alltså inte bara om att ”vända texten” till ett annat språk (jfr fi. kääntää) och säga samma sak på ett annat språk. Också den mest rutinerade översättare behöver tillräckligt med tid för översättningen.

Vi har på senare tid i medierna fått läsa om företag som inte verkar förstå översättarnas arbetsbild och de tidsramar en översättare behöver och som har sänkt arvodena för sina tv-översättare. Löner som inte är konkurrenskraftiga leder i praktiken till att översättningarna görs av oerfarna översättare, t.ex. studerande, som inte har råd att tacka nej till dåligt betalt arbete. Man kan förmoda att de erfarna och duktiga översättarna söker sig till arbetsgivare som uppskattar deras yrkeskunskap, till andra textgenrer. De genrerna (t.ex. översättning av skönlitteratur och lagöversättning) har kanske högre status än undertexterna, men de är inte ensamma om att påverka vårt språk. Låt oss alltså ta väl hand om våra tv-översättare!