I boken Litterära laborationer plockar Lars Melin, docent i svenska och författare till flera böcker om språk, fram leklynnet och visar oss hur man genom att ändra på ramberättelsen, skriva om miljöskildringen, tumma på trovärdigheten eller byta perspektiv åstadkommer nya miljöer och annorlunda personligheter än de vi har vant oss vid i litteraturen. Med enkla grepp skapar han bland annat tre alternativa miljöer till Katthult, sex annorlunda Sherlock Holmes och tre nya roller för Oliver Twist. Han inleder med att modifiera händelseförloppet i sagan om Rödluvan och åstadkommer tjugofem nya varianter av den kända sagan. Han går till väga så att han skriver om inledningen, presentationen av huvudpersonen, början och slutet av intrigen och berättelsens slut. Det är de fem delar eller positioner som han uppfattar som strategiskt viktiga både i sagan om Rödluvan och också i alla andra berättelser.
Berättelsens kärna utgörs av dess intrig. När intrigen skildras följer berättaren automatiskt den gamla, beprövade berättarstrukturen som i stort sett är likadan oberoende av om motivet för berättelsen är skvaller på jobbet, starka kvinnopersonligheter eller arga, unga män, säger Melin. I själva berättarmönstret kan man i grova drag urskilja sex olika steg: först är allt bra, sedan blir allt fel, därefter inleds räddningen, varefter misslyckandet med det sista rycket presenteras innan intrigen utmynnar i det lyckliga slutet. Som exempel ger han bland annat den italienska författaren Umberto Ecos formel i nio steg för intrigen i alla Bondfilmer.
Melin arbetar i sin bok konsekvent med att ändra, omforma och experimentera med givna texter. Han skriver om händelseförlopp, personer, miljöer, repliker och roller och ändrar perspektiv, rytm och ton i berättelserna. Han ger sig inte heller endast i kast med gamla texter som han ger en ny utformning utan han visar också hur man skriver schlagertexter, julklappsrim och ordspråk. Hans uppsluppna grepp där han med lek och försök skapar nytt, får läsaren att inse att skrivprocessen inte behöver vara mödosam och arbetskrävande utan mycket väl kan vara upprymd och sprudlande.
Melin bjuder sina läsare på en trevlig, skojig och stimulerande läsupplevelse när han i sin bok leker med litterära texter. Sitt syfte att med boken ge läsarna en inblick i litteraturens formsida förverkligar han utan att presentera analytiska och djuplodande litterära resonemang. I stället koncentrerar han sig på att frejdigt bolla med alla de drag som en litterär text har.
Lars Melin: Litterära laborationer. Tjugo experiment med text. Ordfront, Stockholm 2002. 151 s. ISBN 91-7324-883-5.