Lunttikirja
1/2006

Margareta Gustafsson

Lunttikirja

Lunttikirja – en handbok i finsk grammatik fick mycket publicitet när den kom ut i fjol. Med rätta kan man säga. Boken har ett nytt fräscht grepp med en fräsig och klatschig layout. Författarna vill göra både finsk grammatik och finskt tänkesätt mer begripligt och hoppas att boken ska hjälpa svensktalande att undvika de vanligaste fallgroparna i finskan.

Jag tycker att boken bitvis har för mycket av det goda, man blir nästan i yr i huvudet av alla färger, bilder och lådor. Lite mindre färgglädje och större återhållsamhet med bilder hade varit till fördel. Som vissa sidor ser ut nu försvinner det viktiga och förklarande budskapet i ett myller av färger och bilder.

Trots det nya greppet innehåller boken en del gamla konstigheter. Jag brukar undra varför grammatikböcker överlag måste innehålla så många konstiga exempelmeningar som blir ännu konstigare när de översätts. Inte heller Lunttikirja går fri från nonsensmeningar. Några exempel på som-satser:

Auto, jossa on neljä ovea, on punainen. > Bilen som har fyra dörrar är röd. Bilen med fyra dörrar är röd. (s. 289)

Poika, jolla on kirja kädessä, on hauska. > Pojken som har en bok i handen är rolig. (s. 285)

Poika, joka on kohtelias, on ulkona. > Pojken, som är artig, är ute. (s. 287)

I vissa hänseenden hade de svenska översättningarna av exempelmeningarna kunnat vara bättre genomtänkta. Författarna hade överlag kunnat vara noggrannare med svenskan. Antaa jollekin översätts nästan genomgående med ge åt. Ett exempel: Lääkäri oli antanut naisille, jotka olivat raskaana, hoito-ohjeet. > Lääkäri oli antanut raskaana olleille naisille hoito-ohjeet. Läkaren hade gett vårdinstruktioner åt kvinnorna som var gravida./Läkaren hade gett vårdinstruktioner åt de gravida kvinnorna (s. 287). Här hade direkt objekt varit att föredra, åtminstone i den senare meningen. Dessutom kan man undra om vårdinstruktion är det rätta ordet.

Författarna bemödar sig om att förklara hur svenskans finns heter på finska och det finns många bra exempel i boken. Ändå tycker jag att man kunde ha utvidgat perspektivet och sagt att svenskan ibland använder andra verb. Exemplet Pöydällä on kirja översätts med Det finns en bok på bordet (s. 48). Det kunde lika gärna ha varit Det ligger en bok på bordet. Översättningen Det finns en katt på mattan (s. 49) av Matolla on kissa låter onaturligt. På svenska hade man kanske hellre sagt Det är en katt på mattan eller Det sitter en katt på mattan. – På s. 49 finns en beskrivande bild av skillnaden mellan Pöydässä on neljä jalkaa och Pöydällä on neljä jalkaa.

Det är förstås finskan som står i fokus, men jag kan ändå inte låta bli att undra över den svenska versionen av meningar som Kirjastossa luetaan. I biblioteket läser man. (s. 247) eller Äiti tiesi, että siellä oli valvottu. Äiti tiesi siellä valvotun. Mamma visste att man hade vakat där. (s. 125). Det talas om ätbara svampar (s. 113) i stället för ätliga och om att förtjäna pengar (s. 185) i stället för tjänaIsä käy töissä översätts med Pappa går på jobb (s. 179). Där hade det funnits mer idiomatiska uttryck på svenska. Går det förresten inte att göra någon språklig skillnad på svenska mellan Nämä ovat naapurin kirjat. Det här är grannens böcker. och Nämä ovat naapurin kirjoja. Det här är grannens böcker (s. 272)?

I ärlighetens namn måste det framhållas att boken också innehåller många bra exempel på skillnaderna mellan finska och svenska. Ett exempel: Tytössä on kunnianhimoa. Flickan har ambitioner (s. 276). Lunttikirja är en ny och fräsch bok i finsk grammatik. I bästa fall lär sig läsaren mer och idiomatisk finska och blir uppmärksam på skillnaderna mellan finska och svenska. Boken hade vunnit på att bli språkgranskad på svenska med kritisk blick.

 

Susanne Snellman, Thomas Lindberg, Lotta Eklundh: Lunttikirja – en handbok i finsk grammatik. Painorauma 2005. 307 sidor. ISBN 951-96404-6-0.

Margareta Gustafsson