Mångfald, bredd och gemenskap – och en förebild för andra
2/2006

Mikael Reuter

Mångfald, bredd och gemenskap – och en förebild för andra

Forskningscentralen för de inhemska språken (Focis) firar i år sitt trettioårsjubileum. Centralen inrättades alltså 1976, under en intressant period på några år då mycket hände inom språkområdet i Norden. År 1974 bildades Centralen för teknisk terminologi (nuvarande Terminologicentralen TSK) i Finland, 1975 tillkom Sverigefinska språknämnden och 1978 inledde Nordiska språksekretariatet sin verksamhet som samarbetsorgan för språknämnderna i Norden och andra språkliga aktiviteter inom Nordiska ministerrådet.

Focis uppstod inte ur intet. Nästan alla delar av den nybildade forskningscentralen var verksamheter som redan hade pågått en längre tid med statligt stöd. Det handlade bland annat om de stora långvariga ordboksprojekten med sina arkiv, den finska språkvården inom Nykysuomen laitos, de finska och svenska namnarkiven och namnforskningen, det finska bandarkivet och det finsk-ugriska biblioteket.

En av de få helt nya tjänsterna var en tjänst som svensk språkvårdare. Det är med både glädje och stolthet som jag nu kan konstatera att den av de dåvarande verksamheterna som kanske proportionellt sett har expanderat mest är den svenska språkvården, som i dag representeras av sex forskare, av vilka två med extern finansiering. Den svenska byrån hade då 6 medarbetare; i dag arbetar 15 personer på svenska avdelningen.

Ett av Forskningscentralens största ordboksprojekt är Ordbok över Finlands svenska folkmål, som Focis ärvde efter den tidigare Folkmålskommissionen. Det första häftet av första bandet trycktes 1976, samma år som Focis inrättades. Insamlingen av det ordmaterial som ligger till grund för ordboken hade inletts redan drygt hundra år tidigare. Ordboken skall omfatta sju band, så när det fjärde bandet av ordboken i år kommer ut på Svenska litteratursällskapets förlag har man kommit mer än halvvägs.

Forskningscentralens drygt hundra medarbetare representerar olika språk, olika forsknings­inriktningar och olika verksamhetsformer, samlade huvudsakligen under ett och samma tak. Det är kanske i själva verket den kombinationen av mångfald och gemenskap som är det mest utmärkande för Focis. För det är ett faktum att Forskningscentralen som språkinstitution är unik i Norden och Europa och troligen i hela världen. Ingen annanstans finner man en sådan bredd, i dubbel bemärkelse.

I motsats till de flesta andra nationella språkinstitutioner, till exempel de nordiska språknämnderna, Institut für Deutsche Sprache, Nederlandse Taalunie och Eesti Keele Instituut, representerar vi flera olika språk: finska, svenska, samiska språk, romani och teckenspråk.

Samtidigt representerar vi många inriktningar och verksamhetsformer. Forskningscentralen är Nordens största lexikografiska institut, med både enspråkiga och tvåspråkiga ordböcker: historiska ordböcker, dialektordböcker, nuspråkliga ordböcker. Vi arbetar med forskning inom många områden, vi erbjuder språkvård för alla våra språk och vi har hand om imponerande både traditionella och moderna arkivsamlingar och världens största uralistiska bibliotek.

Ett bra exempel på hur förutseende Finlands riksdag var då den fattade beslut om inrättande av Forskningscentralen är att man nu i Sverige, trettio år senare, skapar en i många avseenden liknande myndighet. I sommar kommer Svenska språknämnden, Sverigefinska språknämnden, språkvården för andra minoritetsspråk och delar av myndigheternas språkvård att sammanföras med Språk- och folkminnesinstitutet till en omorganiserad myndighet för forskning och språkvård. (Läs press­meddelandet på sidan 27.) Till Språk- och folkminnesinstitutets arbetsfält hör sedan tidigare dialekt- och namnforskning och namnvård.

Vi i Finland ser fram emot ett nära samarbete med den nya svenska myndigheten – ett samarbete som säkert kommer att få nya dimensioner och ännu större bredd än vårt redan tidigare goda samarbete med kollegerna i Sverige. Vi räknar med att kunna presentera den nya myndigheten närmare i nästa nummer av Språkbruk.

Den nordiska språkforskningen, språkvården och språkpolitiken hävdar sig väl i internationell jämförelse, och jag vågar påstå att Finland genom Forskningscentralen för de inhemska språken hävdar sig väl inom Norden.

Mikael Reuter