Mångspråkig festskrift
4/2002

Charlotta af Hällström-Reijonen

Mångspråkig festskrift

Det är rätt allmänt förekommande i akademiska kretsar att i samband med bemärkta personers jämna födelsedagar ge ut festskrifter. Mindre vanligt är det att festobjektet självt ger ut en bok. Det har emellertid professor Christer Laurén vid Vasa universitet gjort för att fira sin 60-årsdag.

Boken innehåller 29 artiklar skrivna på 11 språk (svenska, finska, katalanska, spanska, italienska, franska, engelska, tyska, isländska, norska och danska). Artiklarna är inte översatta till exempelvis svenska, och det finns en orsak till detta. Laurén skriver själv i förordet att ett av målen med boken är att de läsaren en möjlighet att upptäcka att det går att förstå en hel del text på ett språk han eller hon aldrig har studerat. ”Tag tid på dig, sök upp din bekvämaste läsvrå, ögna igenom en text du aldrig trodde du kunde förstå, låt ögat plocka ut ordelement och fackord som du kan gissa dig till betydelsen på. Efter en genomgång med tålamod har du en rad acceptabla tankar om vad texten i fråga handlar om. [—] du behöver ingalunda förstå alla ord för att någorlunda förstå en text.”

För att testa om detta stämmer valde jag att läsa Joaquim Arnaus artikel La Llengua i les Emocions, skriven på katalanska, ett språk jag knappast någonsin har kommit i kontakt med tidigare. Och visst måste jag ju hålla med om att jag får en uppfattning om vad texten handlar om – även om jag inte klarar av att referera artikeln. Men om Christer Laurén så att säga vill lura folk att tro att de kan läsa texter på främmande språk, så hade det varit ännu effektivare om varje text hade försetts med ett litet sammandrag eller en ingress på något annat språk, förslagsvis svenska. Åtminstone jag upplever att jag förstår främmande språk bättre om jag i förväg ungefär vet vad texten ska handla om. Eller är det att göra det för lätt för sig?

Det är emellertid inte bara för att sänka tröskeln för främmande språk hos läsaren som är målet med boken. Boken har också ett annat syfte. Laurén har bett skribenterna i boken i populär form skissera en forskningsfråga som kunde vara intressant för yngre forskare, och till den late läsarens lättnad har de bara en eller två sidor till sitt förfogande. Artiklarna är indelade i grupper enligt innehåll: Språk och barn, Språk och tid, Språk och rum samt Språk och tanke.

Det som man som läsare eventuellt kan sakna är en text av Christer Laurén själv (förutom det femspråkiga förordet). När nu en gång Laurén själv har redigerat boken, och den inte skulle komma som en överraskning för festobjektet, kunde han ha bjudit oss läsare på en liten inblick i någon av de forskningsfrågor som ligger honom själv nära om hjärtat, exempelvis inom fornsvensk filologi, fackspråklig kommunikation, terminologins teori, flerspråkighet eller språkbad.

Det är förresten inte bara bokens koncept som är ovanligt, alltså att festföremålet själv har redigerat sin egen festskrift, utan också formatet. Christer Lauréns konstnärsvän Boris Borotinskij har nämligen medverkat i boken med bilder som kommit till under några årtionden. Därför är boken ovanligt vacker och ”ovetenskaplig” till sitt utseende. Detta ser jag som enbart positivt. Böcker ska vara vackra att se på och ta i!

                                           

Christer Laurén (red.): Språket, människans dotter. Människan, språkets dotter. Lingua, filia hominis. Homo, filius linguae. Essäer på olika språk om språk och kultur. Skrifter utgivna av Svensk-Österbottniska Samfundet rf nr 66, Vasa 2002. ISSN 0473-8063, ISBN 951-98972-0-8, 72 s., cirkapris 30 e.

Charlotta af Hällström-Reijonen