På Svenska litteratursällskapets årshögtid på Rune­bergsdagen den 5 februari 2003 tilldelades Mikael Reuter plaketten ”Allt vad vi äga samman” för sina insatser för att främja och vårda det svenska språket. I motiveringen nämndes att den svenska språkvården i Finland professionaliserats under hans ledning, samtidigt som den har bevarat sin karaktär av folkbildning. Mikael Reuters språkvårdar­gärning begränsas inte endast till vården av språkets struktur och lexikon, lyder motiveringen. Hans kunskap och erfarenhet har också tagits till vara vid förnyandet av landets språklag, där den svenskspråkiga befolkningens rätt till sitt modersmål garanteras. Mikael Reuters gedigna arbete på språkvårdens område har också rönt stor uppskattning i våra nordiska grannländer. Svenskan i Finland är svenska, det vill säga det språk vi talar och skriver i vårt land äger vi samman med vårt grannland Sverige. Genom att tilldela Mikael Reuter just denna plakett vill Svenska litteratursällskapet i Finland understryka hans betydelse för att hålla samman det svenska språk som talas och skrivs i våra två länder.

Två språkvetare fick varsitt pris på 7000 euro ur Ingrid, Margit och Henrik Höijers donationsfond I för sina doktorsavhandlingar: Maria Green-Vänttinen och Barbro Wiik.

Filosofie doktor Maria Green-Vänttinens dok­tors­avhandling Lyssnaren i fokus. En samtalsanalytisk studie i uppbackningar är en studie i hur man som lyssnare, utan att avbryta den talande, signalerar att man aktivt tar del i samtalet och ger uttryck för sin attityd till talaren och det sagda. Genom denna avhandling har en helt ny pusselbit fogats till samtalsforskningen, står det i motiveringen. Green-Vänttinen belönades för den stora empiriska och teoretiska insats hon härigenom gjort.

Filosofie doktor Barbro Wiiks doktorsavhandling Studier i de österbottniska dialekternas fono­logi och morfologi beskriver översiktligt ljud- och formsystemet i dialekterna i Österbotten, där det trots en viss dialektutjämning ännu går att urskilja trettio traditionella sockenmål. Med avhandlingen har finlandssvensk dialektologi fått ett referensverk av bestående vetenskapligt värde, ett verk som även stärker kulturvärdet hos språket i regionen, lyder motiveringen.