www.kielikone.fi/fi/MOTMobile
www.kielikone.fi/fi/Tuotteet/Sanakirjat/
Ordboksmarknaden i Finland har genomgått stora förändringar på senare år. Företaget Kielikone som står bakom de så kallade MOT-ordböckerna har fått allt större inflytande i och med att den största aktören WSOY har lämnat ordboksarenan. I MOT-serien ingår ett stort antal ordböcker av olika slag, dels enspråkiga finska ordböcker, dels tvåspråkiga ordböcker för både allmänspråk och för olika fackområde, bl.a. en del ordböcker som ursprungligen producerats av förlagen WSOY och Gummerus. Därtill erbjuder man ett rätt stort antal utländska ordböcker och specialordböcker. Bland specialordböckerna finns för övrigt också Finlandssvensk ordbok (en äldre upplaga). Eftersom MOT-ordböckerna ligger på intranäten hos universiteten i Finland och också hos många företag kan de antas spela en viktig språklig roll numera.
För vissa ordböcker anges det klart på Kielikones webbplats vilken ordbok som ligger till grund och vilka författarna är medan det för andra, t.ex. den finsk-svenska, inte anges några författare. Det sägs bara att Kielikone uppdaterar ordboken i samarbete med experter på svenska språket. Vem som ursprungligen utarbetat ordboken och vilka experterna är som sköter uppdateringen får vi inte veta. Teknik i all ära, men en ordbok kan aldrig bli bättre än sitt innehåll och därför skulle man önska att de språkliga experterna nämndes vid namn. Det ligger ju en oerhört stor möda i att sammanställa innehållet i en adekvat och användbar ordbok. I professionella kretsar kan avsaknaden av namn till och med skapa ett visst tvivel på att projektet varit seriöst.
På senare tid har Kielikone utvecklat mobilversioner av flera ordböcker. En regelrätt nedladdningsbar app finns det bara för operativsystemet Symbian (ett flertal ordböcker). För de övriga operativsystemen är det inte fråga om regelrätta ordboksappar utan man laddar ner en applikation för sökningarna medan själva ordboksinnehållet ligger på webben. Ordböckerna kan alltså inte användas om man inte har nätkontakt, vilket är en betydande nackdel jämfört med t.ex. Norstedts ordboksappar (recension i Språkbruk 1/2012). Som för webbaserade källor överlag är man beroende av hur snabb och pålitlig nätkontakten är. Särskilt i telefonen får jag av och till meddelandet ”Meddelande från webbsida. The server cannot be reached. Try again.” Det dyker upp t.ex. om jag är för snabb med att skriva in ett nytt sökord efter att ha sett på föregående resultat. En annan nackdel är att det lätt blir ett dyrt ordboksprogram om man använder det när man är utomlands. Fast å andra sidan hittar man ju fria Wi-Fi-nät på de flesta hotell och konferenslokaler i våra dagar och till och med ute på stan.
För smarttelefon och pekdator tillhandahåller Kielikone ordböcker mellan finska och de fyra språken engelska, svenska, tyska och franska. Har man tillgång till dem alla fyra kan man klicka bort och klicka för de ordböcker man vill söka i via menyn bakom en flaggsymbol (se illustrationen nedan). Förvalet är alla ordböckerna, och söker man i alla får man träffarna ur ordböckerna i den nämnda ordningen om sökordet hittas i flera av dem. Programmet kommer inte ihåg ens senaste val utan varje gång man varit ute och går in i applikationen på nytt får man göra om valet. Använder man sin pekdator för skrivarbete och har behov av röra sig mellan skrivprogrammet och ordboken är det här en olägenhet. För mer sporadiska sökningar spelar det mindre roll. Däremot behöver man inte logga in med användarnamn och lösenord till ordboksfunktionen mer än en gång på samma telefon eller läsplatta.
Det som framgår tydligt vid sökning i flera ordböcker på en gång är att det inte är samma finska bas som ligger till grund för de fyra ordböckerna i riktning från finska till de andra språken. Varken uppsättningen uppslagsord eller exemplen är identiska. Av det kan man dra slutsatsen att innehållet inte har skapats för den här applikationen utan återgår på olika förlagor.
Med dessa konstateranden lämnar jag de andra språkversionerna därhän och koncentrerar mig på ordboksparet finska-svenska, eftersom funktionerna ju är desamma för de olika språken. Jag har kunnat testa programmet i Ipad och Windows Phone och har inte märkt någon större skillnad i funktion. Någon Androidversion har jag inte haft tillgång till.
Den finsk-svensk-finska ordboken
Det är två olika ordböcker som ligger till grund för ordboken mellan finska och svenska, en svensk-finsk och en finsk-svensk ordbok, vilket framgår tydligt av hur artiklarna ser ut. Det är det adekvata sättet att göra en tvåvägsordbok. För den som är förtrogen med nätversionen MOT Ruotsi 2.0 suomi-ruotsi kan det vara intressant att veta att det inte handlar om samma ordböcker utan om något utvidgade versioner. Längre artiklar är i viss mån omstrukturerade och kompletterade och frasmaterialet är utökat.
Trots att det alltså tydligt handlar om en tvåvägsordbok är de två riktningarna integrerade i mobil- och pekplatteapplikationen. Man kan inte välja vilket språk man vill söka ord på utan träffarna kommer i blandad ordning, vilket kan göra sökresultatet ganska svåröverskådligt ibland. Träfflistor som iskias, iskiashermo, iskijä, isklättring, iskos eller van, vana, vana, vanakeltto, vanamo, vanartad om man söker på början av ord är inte särskilt användarvänliga (det ena vana är svenskt, det andra finskt). Söker man på ett enskilt (längre) ord är det här förstås inget problem; i bästa fall får man då en enda träff. I detta sammanhang kan det också noteras att bindestreck går före alfabetiskt tecken i träfflistan: man hittar alltså havainto-opetus före havaintoasema. Sökningar kan göras endast på uppslagsord; materialet inne i artiklarna är osökbart.
Uppslagsordet är angivet i svart, och på följande rad syns motsvarigheterna. Vid långa artiklar syns början av artikeln, och är artikeln indelad i betydelsemoment syns början av det första momentet. Klickar man på det som syns av artikeln kommer resten av den fram. Finns det frasexempel i artikeln syns det första exemplet. För att se resten av fraserna klickar man på Show more (se artikeln kieli i illustrationen).
I princip kan man använda asterisk (*) som jokertecken men eftersom det bara fungerar med tecknet sist behöver man det inte. Programmet söker ändå enligt början av ord. Söker man på t.ex. meta får man en lista på de ord som börjar med de fyra bokstäverna. Träfflistan går upp till 20 uppslagsord, efter det måste man beta av en tilläggsbokstav åt gången (metaf, metag osv.). Jokertecknet fungerar inte i början av söksträngen eller i mitten. Man kan inte söka på t.ex. *skola för att få alla sammansättningar på ‑skola). Frågetecken kan inte användas som jokertecken. Det går alltså inte söka på paral?ell om man är osäker på om det är ett eller två l inne i ordet. Någon närhetssökning finns inte heller. En sådan möjlighet finns i SAOL-appen, som frågar ”Menade du parallell?” om man stavat sökordet med bara ett l i mitten.
Av illustrationen för kieli kan vi sluta oss till att målgruppen för ordboken är finskspråkiga användare. Vi får böjningsangivelser för de svenska orden och inte för de finska och metaspråket är finskt (kuv – kuvallisesti, inte bildligt eller överfört).
Artikeln kieli innehåller sex betydelsemoment och fem fraser. Sammantaget är det alltså en rätt lång artikel och det är med andra ord ingen liten fickordbok vi har att göra med omfångsmässigt. För att få en uppfattning om hur den finsk-svenska delen förhåller sig till Stora finsk-svenska ordboken har jag gjort ett stickprov på sju artiklar som kan antas vara relativt långa i en mer omfattande ordbok. Artiklarna i Stora finsk-svenska ordboken är i snitt 3,7 gånger så långa som i MOT-applikationen. Beräkningen baserar sig på en jämförelse av antal tecken i de sju artiklarna och är ungefärlig. Antalet betydelsemoment i artiklarna är också överlag mindre i MOT-ordboken, men några undantag finns. (Se tabellen för detaljer.) Momentindelning är det enda sätt som används för att markera olika betydelser i MOT. Den väletablerade ordbokskutymen att använda kommatecken mellan motsvarigheter som är relativt synonyma och semikolon mellan ord som ligger längre ifrån varandra i betydelse iakttas inte. I artikeln myyrä t.ex. skiljs motsvarigheterna mullvad och sork åt med komma, vilket kan förleda en att tro att det är olika benämningar på samma djurart. Här hade dock momentindelning varit det enda rätta, eftersom det handlar om sinsemellan obesläktade arter.
Artikel | Antal betydelsemoment | Lngd- | ||
Stora finsk-svenska | MOT | relation | ||
Huvud-moment | Under-moment | Huvud-moment | ||
kieli | 4 | 6 | 1,58 | |
ksi | 2,17 | |||
turva | 4 | 2,08 | ||
suuri | 5 | 4 | 8,43 | |
uusi | 4 | 4 | 3,46 | |
menn | 6 | 10 | 13 | 3,59 |
tulla | 23 | 8 | 12 | 4,53 |
Uppslagsorden
Antalet uppslagsord i MOT-ordboken ligger nära antalet i en storordbok av stickprov i de båda ordboksdelarna att döma. Av 120 uppslagsord ur den nyaste versionen av Kielitoimiston sanakirja jämnt fördelade på sex olika avsnitt ingår 93 av orden i MOT:s finsk-svenska del, dvs. i stort sett tre fjärdedelar. Ord som saknas är t.ex. havainnoitsija, kiehnätä, synkata och vaivaisenluu. I gengäld innehåller MOT 27 uppslagsord på samma avsnitt som inte återfinns i den enspråkiga ordboken. Det handlar först och främst om sammansättningar (varav en hel del benämningar på växt- och djurarter) och några ord på -minen. Ett uppslagsord som skapar intryck av man gjort uppslagsord av ekvivalenter i den svensk-finska delen är kiehuvan kuuma ’kokhet’
I den svensk-finska delen tog jag ett stickprov på 214 uppslagsord fördelade på tio olika alfabetsavsnitt. Orden ingår som uppslagsord i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademiens ordbok och i Bonniers ordbok, 10 upplagan, eller i någondera av de två. Av de 214 orden ingår 139 i MOT. Det som saknas är en del sammansättningar, ord av främmande ursprung och något förhållandevis ovanligt ord som kved eller kvass, som platsar i en enspråkig definitionsordbok men som man knappast förväntar sig hitta i en (mindre) tvåspråkig ordbok. I MOT finns sammanlagt 64 uppslagsord som saknas i de svenska ordböckerna. Också här handlar det främst om sammansättningar (varav många växt- och djurartsbenämningar) men också en del verbalsubstantiv på –ande och adverb på –t. I listan kan noteras att bekymmersfri och bekymmerslös förekommer både med och utan foge-s trots att den s-lösa formen inte tas upp ens som även-form i Svenska Akademiens ordlista, som ju är normen för svensk rättskrivning. En tvåspråkig ordbok ska i och för sig inte bedriva implicit normering utan ha med också icke normenliga ord(former) som folk kan få behov av att kontrollera betydelsen av eller översätta, men räckan av ord på bekymmer– är så pass kort att det inte är några problem att hitta den normenliga formen i räckan. Som motsvarighet till huoleton i den finsk-svenska delen borde definitivt den korrekta formen ha angetts och inte den s-lösa.
Det man fäster sig vid när man kontrollerar avsnitt av uppslagsord är den stora mängden växt- och djurarter. Här kunde en viss urskillning ha varit på sin plats, för antalet står inte riktigt i proportion till övriga uppslagsord. Sammansättningar på prakt- är praktand, -aralia, -bagge, -betonika, -binka, ‑brunört, -dracena, -ejder, -fregattfågel, -hyperikum, -kalot, -klocka, -lilja, -lyrfågel, -lysing, -magnolia, -malva, -nejlika, -paradisfågel, -portlak, -riddarsporre, -salvia, -snokar, -spirea, -tidlösa, -try, -veronika, -vädd. Det finns 21 artnamn på vanlig som uppslagord (vanlig fritfluga, vanlig leverflundra, vanlig teju för att nämna några exempel). Därtill kommer några vanlig-arter upp som fraser under respektive huvudord (tallspinnarstekel, tallspintvivel, tallstekel, tumlare). Av någon anledning hittar programmet de sistnämnda trots att sökningar över lag inte kan göras i frasmaterialet. Vissa arter kommer upp både som egna uppslagsord och som fraser under huvudordet, bl.a. vanlig pärlhyacint (somdärtill är felstavat med s i stället för c då ordet utgör eget uppslagsord).
I det stora hela verkar ordboken relativt pålitlig. Regelrätta felöversättningar har jag inte just träffat på, men däremot har jag noterat ett visst behov av modernisering här och där. I sammansatta verb förekommer den längre formen av ge och ta på sina ställen (-giva, -taga), visserligen som alternativa former men dock. Infinitivformen skola (till ska, skulle) är också problematisk i en modern finsk-svensk ordbok. Vissa översättningar av finska fraser är något sökta eller en aning ålderdomliga.
Sammanfattande omdöme
Har man smarttelefon eller pekplatta och behöver en lättillgänglig ordbok mellan finska och svenska är MOT-ordboken ett hyfsat bra alternativ. Den har vissa brister men fungerar ändå på det hela taget rätt väl. Ordförrådet är brett och översättningarna är överlag riktiga även om de i vissa fall inte är helt mitt i prick.