Attityderna till klarspråk skiljer sig åt mellan olika delar av Europa och arbetet med klarspråk har kommit olika långt i olika länder. I Sydeuropa är arbetet i många fall i sin linda, medan man i Norden länge har arbetat målmedvetet för ett klarare myndighetsspråk.

Arbetet med klarspråk har kommit olika långt i olika länder.

Rickard Domeij från Språkrådet i Sverige berättar om hur Språkrådet har arbetat för att myndigheternas webbplatser ska bli tillgängliga för alla, enligt kraven i den svenska språklagen. Det här innebär att all information ska finnas på begriplig svenska, men även på de nationella minoritetsspråken och på språk som talas av nyanlända, eftersom de nyanlända inte alltid förstår svenska. Dessutom fäster man uppmärksamhet vid behovet av information på lättläst svenska och behovet av att kombinera text med till exempel ljud och bild. Genom att ge flera alternativ kan man uppfylla kraven på att alla ska kunna förstå myndigheternas budskap.

Morot i stället för piska

I Finland avslutades nyligen en klarspråkskampanj som har pågått sedan hösten 2014 där särskilt Aino Piehl och Eivor Sommardahl från Institutet för de inhemska språken var engagerade. Sju pilotmyndigheter deltog i kampanjen och det finns flera exempel på goda resultat. Bland annat fick Migrationsverket tidigare omkring 2 000 extra samtal varje höst på grund av svårbegriplig information vid felvald tidpunkt, men efter att verket förbättrade sin kommunikation och de texter som gällde ärendet minskade antalet samtal till cirka 100.

I Norge får arbetet med klarspråk statligt stöd sedan 2009. Statens intresse väcktes då det visade sig att en tredjedel av norrmännen hade problem med att förstå myndigheternas texter. På Språkrådets webbplats finns nu exempel på cirka 60 lyckade projekt på olika myndigheter.

– Målet är att visa goda exempel, ge råd och vägledning och utveckla verktyg för klarspråksarbetet, säger Margrethe Kvarenes från norska Språkrådet i sin presentation.

Gemensamt för kampanjerna i Norge och Finland är bland annat att använda morot i stället för piska och att låta lyckade projekt på myndigheterna inspirera andra myndigheter.

I Danmark är klarspråksarbetet mer lokalt och där är det myndigheterna som bestämmer om de vill arbeta med klarspråk. Det gör att det på det lokala planet finns en stor medvetenhet om hur viktigt klarspråk är.

– Nackdelen är att det är svårt att få inblick i hur bra kampanjerna för klarspråk utfaller, säger Anne Kjæergaard från Dansk Sprognævn.

Kultur och tradition

Att klarspråk och myndighetsspråk också är en fråga om kultur och tradition står klart. En fråga är hur mycket en myndighet kan förenkla språket i sin kommunikation utan att auktoriteten lider. För nordbor är begriplighet det viktigaste eftersom myndigheterna finns till för att ge medborgarna service.

– I Norden är öppenhet en nyckel till förtroende. Chansen är större att man följer myndigheternas regler om man litar på dem, säger Margrethe Kvarenes bland annat.

I Norden är öppenhet en nyckel till förtroende.

Synen på myndigheterna är helt annorlunda i till exempel Italien och Grekland.

– I Italien är ett formellt språkbruk ett sätt att visa att myndigheterna är seriösa, säger Cecilia Robustelli från Accademia della Crusca.

Robustelli får medhåll av Bessie Dendridos från Grekland, som säger att myndigheterna i Sydeuropa inte har en tradition av att betjäna medborgarna, utan att informera och säga vad folk ska göra. Det formella språket är en del av den traditionen.

Konkret syns de kulturella och traditionella skillnaderna till exempel i fråga om du- eller ni-tilltal. I en undersökning inom ramen för klarspråkskampanjen i Finland visade det sig att de flesta som deltog föredrog ett du-tilltal i brev från myndigheter, medan tilltalet med du kan vara helt otänkbart i vissa andra länder.