Ny språkpolitisk koordinator främjar våra nationalspråk
2/2012

Charlotta af Hällström-Reijonen

Ny språkpolitisk koordinator främjar våra nationalspråk

 

Institutet för de inhemska språken har sedan årsskiftet en språkpolitisk koordinator, Matti Räsänen. Hans uppgift är att observera och följa upp utvecklingen av språkförhållandena i Finland och främja det finska och svenska språkets ställning. Därtill ska han koordinera institutets språkpolitiska arbete och hålla kontakt med språknämnderna för samiska, romani och teckenspråk.

Räsänen säger att vi behöver motverka en polarisering i samhället. Populismen, där man förenklat utmålat t.ex. svenskan som orsaken till en mängd problem, kan inte vara utgångspunkt för vår språkpolitiska diskussion. Det som vi behöver för att behålla svenskan som ett levande nationalspråk är en buffert bestående av en tillräckligt stor grupp finskspråkiga som kan kommunicera på svenska. Också inställningen hos de finskspråkiga har en stor betydelse för svenskans framtid som nationalspråk i Finland. Räsänen tycker t.ex. att det är viktigt att svenskan ska höra till de ämnen som ska vara gemensamma för alla elever. Det negativa ordet ”pakkoruotsi” har han inget till övers för. Överlag tycker han att man borde uppmuntra elever att välja fler olika språk som så kallat A-språk för att göra språkkunskaperna mångsidigare. Som det nu ser ut väljer nästan alla finskspråkiga elever engelska som A-språk på tredje klass.

Räsänen talar varmt för parallellspråkighet. Med parallellspråkighet avses samtidig användning av flera språk inom ett eller flera områden, där det ena språket inte slår ut eller ersätter det andra, utan där språken används parallellt.

Räsänen har många kloka synpunkter på språksituationen i Finland, och man får hoppas att han lyckas i sitt mål att höja den språkpolitiska profilen för Språkinstitutet. Det framstår tydligt att språkvetare har mycket att bidra med i språkpolitiska frågor.

Om majoriteten av finländarna och politikerna verkligen vill att nationalspråken ska marginaliseras (och detta gäller även finskan) så måste man naturligtvis acceptera det i en demokrati, säger Räsänen. Men är påverkarna, beslutsfattarna och befolkningen medvetna om att de har gett sig in på den vägen? Det finns också alternativa vägar, och de har bland annat noterats i de olika språkliga handlingsprogram som skrivits både i Finland och i Norden, men som fått alltför lite uppmärksamhet i Finland.

Fil.dr Matti Räsänen har arbetat som språkvårdare på Institutet (forskningscentralen) för de inhemska språken sedan år 2000.

 

Charlotta af Hällström-Reijonen

 

Charlotta af Hällström-Reijonen

I denna tidskrift: 2/2012