Ny upplaga av Medicinsk miniordbok
4/2011

Nina Martola

Ny upplaga av Medicinsk miniordbok

Medicinsk miniordbok. Huvudförfattare: Bengt I Lindskog. Medförfattare Stefan Lindskog, Peter Nilsson-Ehrle, Peter Wahlberg. Stockholm: Norstedts 2011.

Medicinsk miniordbok har kommit ut i sin sjunde upplaga. Första upplagan kom 1979, så en ny utgåva har alltså varit aktuell i genomsnitt vart femte år. Det är en snabb utgivningstakt för en definitionsordbok. Den medicinska utvecklingen är ju oerhört snabb i våra dagar, och ordböcker inom området blir fort föråldrade, så med den snabba publiceringstakten har man förmodligen gjort en dygd av nödvändigheten.

Strängt taget är Medicinsk miniordbok en lite missvisande benämning, för boken är inte så ”mini”. Den har samma format som en tjock pocketbok och antalet uppslagsord är 15 000 på 459 sidor (jämfört med 25 000 uppslagsord i den till formatet betydligt större Medicinsk terminologi). Förutom ett förord på en knapp sida och synnerligen kortfattade användaranvisningar på en halv sida ingår det några andra nyttiga omtexter. I början av ordboken finns det fem sidor med förklaringar till de latinska och grekiska ordled som ingår i många medicinska termer. Där kan man exempelvis inhämta att dors‑, dorso‑ betyder ’rygg‑’ och ‑ptys ’upphostning’. I slutet av boken finns en text rubricerad Laboratorieundersökningar inom klinisk kemi som bland annat innehåller en lista på förkortningar som förekommer i samband med laboratorieprov och en lång förteckning över olika analyser. Efter det finns det några sidor med plats för egna anteckningar och allra sist ett tjugotal anatomiska illustrationer: huden, skelettet, musklerna, blodet, ögat, örat, m.fl.

Målgruppen anges explicit: folk som arbetar inom vården och studerande inom vårdutbildningar. Därtill sägs ordboken lämpa sig för andra som behöver kontrollera medicinska termer, t.ex. jurister och journalister. Däremot nämns det ingenstans om ordboken är normativ eller deskriptiv. Av baksidestexten får man närmast intrycket att det handlar om en deskriptiv ordbok: ”Förklarar ca 15 000 uppslagsord och ger fördjupad information på centrala ord.” Läser man den kortfattade författarpresentationen på bakre inre fliken får man veta att Bengt I Lindskog varit medlem i och också ordförande för Kommittén för medicinsk språkvård inom Svenska läkaresällskapet, och därmed vågar man möjligen dra slutsatsen att Medicinsk miniordbok kan tillmätas också normativ status.

Ordboksartiklarna

Ordboksartiklarna är enkla till sin uppbyggnad. Största delen består i princip av ett uppslagsord och en kortfattad definition. Vanligen är definitionen en omskrivning (psoriasis, embryogen), men också synonymer förekommer som enda förklaring (enantem).

psoriasis kronisk hudsjukdom av icke helt känd orsak. Huden får röda fläckar som täcks av vita fjäll.

embryogen som hör till fostrets bildning, utveckling och tillväxt.

enantem slemhinneutslag.

Många av artiklarna är snarare encyklopediska till sin karaktär än rena ordboksartiklar. Ett exempel på det är body mass index, där man får veta hur indexet räknas ut och där en tabell över BMI-värdena ingår.

Betoning anges med en punkt under den tryckstarka vokalen. Vi får alltså veta att psoriasis uttalas med betoningen på det första i:et, [-ri:-]. (I artikelexemplen här är betoningspunkterna inte utsatta av tekniska skäl.) För ord som följer gängse svenskt betoningsmönster saknas betoningsangivelse, t.ex. hosta, gula febern.

Huvudparten av uppslagsorden är substantiv och består av namn på sjukdomar, av anatomiska och fysiologiska termer, av benämningar på undersökningsmetoder och behandlingar etc., men en del är också av mer allmän karaktär. Exempel på rent allmänna uppslagsord är idem ’samma, densamme’, indirekt ’förmedlat, som går via något annat’ och spurius ’falsk, oäkta’. Vid sidan av listorna i förtexten med latinska och grekiska för- och efterled förekommer det också för- och efterstavelser som uppslagsord i själva ordboksdelen, t.ex.: uro‑, reum‑; ‑formis,fob resp. ‑fobi.

Förvirrande hänvisningar

Vissa ord i definitionerna är kursiverade; de kan vara antingen synonymer till uppslagsordet eller fungera som hänvisningar till andra uppslagsord, t.ex.

cement kitt det yttre benlagret på tandroten.

nattskräck pavor nocturnus skräckfyllt uppvaknande, ofta med stark ångest; jfr mara.

I det första fallet går tandrot att slå upp. Däremot saknas kitt som eget uppslagsord. I det andra fallet återfinns både pavor nocturnus och mara som uppslagsord. Det förra har en tämligen likartad definition som nattskräck med tillägget ”ses mest hos nervösa barn”; nattskräck anges som alternativ benämning men däremot nämns inte mara. Uppslagsordet mara har definitionen ”kvävningssymtom el. ängslande tryck över bröstet under sömnen” och efter den egentliga definitionen följer en beskrivning av folktron om maran. Sist i artikeln finns en jfr-hänvisning till nattskräck. Detta väcker en del osäkerhet hos användaren. Är mara faktiskt en medicinsk term och hur synonym är den i så fall med nattskräck och pavor nocturnus? Och är de två senare helt synonyma? Hänför sig tillägget om nervösa barn också till nattskräck eller är det möjligen så att symtomet i första hand kallas pavor nocturnus när det förekommer hos barn?

Artikeln cement är exempel på att exakt samma grafiska markering har två olika funktioner (både kitt och tandroten är kursiverade). Det är inte så bra. En synonym som nämns upplysningsvis borde markeras på annat vis än ett ord som det hänvisas till och som återfinns som eget uppslagsord. Nu vet man som användare inte om det lönar sig att slå upp kitt eller inte, och slår man upp ordet och konstaterar att det saknas undrar man om det faktiskt är en fullgod medicinsk parallellterm till cement. Ännu större osäkerhet drabbas man av inför uppslagsordet pest.

pest böldpest orientalisk pest, en av pestbacillen (Yersinia pestis) orsakad svår epidemisk infektionssjukdom.

Artikeln antyder för det första att det finns flera slag av pester. Det gör det också; sammansättningar som harpest och lungpest återfinns som uppslagsord. Den senare sjukdomen orsakas liksom (böld)pest av Yersinia-basillen. Men ordet böldpest finns inte ansatt som uppslagsord, och ordet böld (med synonymen karbunkel) definieras som ”(stor) varknuta i huden”. Frågan infinner sig om bölder är något annat än de utslag man får vid Yersinia-angrepp eller om böld är en övergripande term för pestbölder och andra utslag. Uppslagsordet karbunkel ger inte svar på den frågan, och man får inte heller klart för sig om också Yersinia-bölder kan benämnas karbunklar.

Det går att hitta rena rekommendationer i ordboken, även om det inte är många jag stött på i mitt bläddrande. För harläpp, harmynthet, harskår (tre uppslagsord sammanförda i en artikel) anges det: ”Heter nu läppspalt.” Uppslagsordet pacemaker har en explicit angivelse om pluralformen (pl. pacemakrar); normalt anges inte någon böjning för orden. För falsk krupp är angivelsen ”olämplig term” och så hänvisas det till viruskrupp el. krupp. Att hänvisa till två uppslagsord är inte särskilt användarvänligt; man blir som användare osäker på om det handlar om två synonyma benämningar som falsk krupp är en oegentlig benämning på eller om det handlar om olika åkommor. Det är man i själva verket inte heller klar över efter att ha kontrollerat de två artiklar det hänvisas till.

krupp äldre term för äkta strypsjuka, difteri i struphuvudet. Numera talas om virusorsakad krupp, som kan drabba barn under 7–8 år med andnöd och väsande andning.

viruskrupp virusorsakad strypsjuka som kan drabba barn [osv.]. Kallades tidigare för ”falsk krupp”.

äkta krupp difteri i struphuvudet; jfr falsk krupp.

Andra delen av definitionen för krupp lyder lika som för viruskrupp, men de angivna synonymerna är olika. Är man inte insatt kan man få för sig att beskrivningen av virusorsakad krupp gäller just krupp. Under uppslagsordet difteri beskrivs den sjukdomen, men något omnämnande av krupp finns inte i artikeln. Äkta strypsjuka söker man förgäves. Däremot stöter man på äkta krupp som uppslagsord. För uppslagsordet strypsjuka är förklaringen ”krupp, difteri i struphuvudet”. Uppen­barligen är kontentan av innehållet i artikelgruppen att krupp numera ska användas bara i sammansättningen viruskrupp och att den riktiga benämningen på det som tidigare kallats krupp eller äkta krupp är difteri. Men att komma fram till det krävde en del tankemöda. I och för sig har väl den som är medicinskt bevandrad skillnaden klar för sig och slår kanske upp krupp närmast för att kontrollera om termen fortfarande är gångbar, men en sådan person behöver ju å andra sidan ingen definition, så förklaringen kunde förtydligas med tanke på målgruppen ”andra som behöver kontrollera medicinska termer”.

Vi finlandssvenskar har ju fått lära oss att svenskar i regel säger att de har halsfluss och inte angina och att de lider av hjärtproblemet kärlkramp och inte av angina pectoris. Så här står det dock i Mecinsk miniordbok:

angina inflammation i svalget, spec. av mandlarna; angina tonsillaris halsfluss, tonsillinflammation

angina pectoris ångestfullt anfall av smärta i hjärttrakten och ibland ut i vänstra armen. Orsakas ofta av kärlkramp.

Eftersom tonsill är detsamma som mandel är det med andra ord medicinskt adekvat att tala om angina. I fråga om hjärtproblemen är kärlkramp i själva verket en vidare benämning. Definitionen på kärlkramp lyder ”krampartad smärtsam sammandragning av blodkärl”, och så sägs det vidare att angina pectoris är kärlkramp lokaliserad till bröstkorgen. Uppenbarligen är angina och angina pectoris att betrakta som statistiska finlandismer, för de allmänspråkliga ordböckerna Svensk ordbok och Svenska Akademiens ordlista tar upp orden och ger inga anvisningar om att de är mindre brukliga.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Medicinsk miniordbok är en trevlig och kompakt ordbok, som kan utnyttjas också av folk som inte arbetar inom vårdbranschen men som behöver slå upp medicinska termer. Artiklarna är åskådliga och definitioner mestadels begripliga även om vissa förklaringar kan vålla huvudbry. Den största svagheten är ett något ogenomtänkt och oprecist hänvisningssystem.

Nina Martola
Skribenten är lexikograf och föreståndare på Svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken.

I denna tidskrift: 4/2011