Olika översättningsstrategier i Ryssland och i Sovjetunionen
3/2017

Olika översättningsstrategier i Ryssland och i Sovjetunionen

Ryska översättares strategier har påverkats av samhällsklimatet visar Elena Rassokhina i sin avhandling Shakespeare’s sonnets in Russian: the challenge of translation. I avhandlingen granskar hon ryska översättningar av Shakespeares sonetter. Rassokhina, som disputerat vid Umeå universitet, synliggör och diskuterar de viktigaste problemen som uppstår mellan källtext och måltext när en översättning görs. Genom jämförande analys av flera ryska översättares versioner av några av Shakespeares sonetter utreder hon vilka skillnaderna i översättningen är och vad de kan bero på och hur placerandet av en utländsk text i en ny kulturell kontext går till.

Elena Rassokhina

Kuva: Per Melander, Umeå universitet

Syftet med avhandlingen är att undersöka utvecklingen av olika översättningar av Shakespeares sonetter till ryska. I studien beskriver Elena Rassokhina specifika språkliga, litterära och kulturella utmaningar som översättarna har brottats med.

– Under vissa perioder kan översättningar spela en stor roll i utvecklingen av nationella litteraturer. Översättningar av Shakespeare i Ryssland ska därför ses i kontexten av den ryska litteraturens historia, säger Elena Rassokhina.

En av de viktigaste frågorna som tas upp i avhandlingen är hur översättarnas språkliga, litterära och kulturella kontext yttrar sig i översättningstexten. Detta sätts också i relation till hur de ryska översättarna, med tanke på kulturella gränser, tidsskillnader, historiskt sett ojämförliga epoker och egna premisser, behandlar den engelska renässansens ursprungskontext.

– Det är också intressant att titta närmare på vilka översättningsstrategier och metoder som har tillämpats.

Inom översättningsforskningen finns framförallt två olika förhållningssätt till översättning av skönlitterära texter, nämligen främmandegörning och domesticering. Främmandegörning går ut på att en översättning ska vara trogen källtexten, och kan bevara också sådana element som man inte känner till i målspråksmiljön. Domesticering innebär att översättningen anpassas till målspråket och målspråkskulturen.

Resultatet tyder på att översättarna har varit medvetna om traditionella skillnader mellan engelska och ryska när det gäller versmått, rytm och rim. Men det visar också på att samhällsklimatet ofta har påverkat strategier vid översättningen av vissa kulturella och ideologiska aspekter. Under den sovjetiska perioden anpassades måltexterna efter censurens krav och rådande normer.

Den försovjetiska perioden kännetecknas av främmandegörande strategier medan den sovjetiska perioden präglas av domesticerande strategier. Under den postsovjetiska perioden har pendeln svängt än en gång, och i de senaste översättningarna dominerar på nytt främmandegörande strategier.

(Källa: Forskning.se)