Du – en bestämd individ

Pronomenet du, det vill säga andra personens personliga pronomen, kan användas på flera olika sätt. Prototypiskt definieras du som talarens beteckning på lyssnaren. Det är fråga om en bestämd individ som man riktar sig till i tal eller kanske i skrift. Denna individ kan stå bredvid en eller vara mottagare av ett personligt brev. Lite mer allmängiltigt används du i Bo Bergmans dikt Flickan under nymånen, men också där tänker man sig diktens du som en bestämd individ:

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.

 […]

Du – var och en av många

För det andra kan du användas som tilltalsord när man riktar sig till en grupp anonyma mottagare till exempel av reklamtext:

 Vilket av våra rosa kund- och bankkort du än väljer, får du alltid mer med ICA-kort.

När man använder du på detta sätt tilltalar man var och en av alla läsare eller lyssnare, men eftersom det inte är fråga om en bestämd individ kan man säga att du på sätt och vis är synonymt med pluralt ni när det används på detta sätt. Många offentliga institutioner använder du på detta sätt när de tilltalar kunder eller klienter i skrift, till exempel Folkpensionsanstalten i Finland:

Du kan sköta dina ärenden på vilken FPA-byrå som helst. På FPA-byrån finns det kundrådgivare som ger dig personlig rådgivning och information om alla FPA-förmåner. Du kan också lämna in ansökningar och använda vår kunddator där.

Du i stället för man

I de två senaste exemplen skulle du också kunna ersättas med man. På ett liknande sätt, men kanske i en mer allmängiltig betydelse, används du i många talesätt:

Du ska inte tro att du duger till något. (Jantelagen)

Om du vill gå på vattnet får du stå ut med våta fötter.

Du används i många talesätt.

I talesätt som är direkta uppmaningar i imperativ kan du inte ersättas med man, även om betydelsen är densamma:

Säg inte allt du tänker, men tänk på allt du säger.

Behärska din vrede, och du fattar kloka beslut.

Bruket av du i talesätt är gammalt i språket, och enligt den finlandssvenska dialektordboken Ordbok över Finlands svenska folkmål används du i betydelsen man också i de finlandssvenska dialekterna. Belägg finns från Österbotten, Åland, Åboland och Nyland. Ordboken ger bland annat följande exempel från Strömfors:

To kan sej e så mångleis. (Du kan säga det på så många sätt.)

Nyare bruk av du i stället för man

Ett sådant bruk av du i stället för man förefaller bli allt vanligare i svenskan.

Det finns också ett nyare bruk av du i stället för man. Följande exempel är taget ur en ny tidningstext, där exempelmeningen sticker ut i ett i övrigt neutralt sammanhang där inget direkt tilltal ingår:

Du kan inte ha en demokrati om du inte har en offentlighet.

Ett sådant bruk av du i stället för man förefaller bli allt vanligare i svenskan enligt Svenska Akademiens grammatik. Detta kan tänkas bero på inflytande från engelska, där you används i betydelsen ’man’. När det gäller finlandssvenska inverkar troligen också det finska bruket av du-passiv (sinä-passiivi), som anses ha blivit vanligt i finskan genom racerföraren Mika Häkkinen. Man talar också om ”häkkispassiivi”. Exempel:

Kun sä ajat formulaa, et ajattele mitään muuta.

(När du kör formel 1 tänker du inte på något annat.)

 När du inte kan ersätta man

Det finns givetvis åtskilliga sammanhang där du inte kan ersätta man. I många fall används man snarast i stället för jag, och då kan det inte ersättas av du:

Man har minsann rest en hel del i sina dagar.

Inte heller när man syftar på en given grupp personer kan det ersättas med du:

På ministeriet vill man inte kommentera saken.

I det följande talesättet (om demokrati) är hela poängen beroende av att läsaren gör skillnad mellan du och man. Här betyder man snarast ’de styrande i samhället’.

Du har din fulla frihet till att göra precis som man vill.

 Konflikt mellan individuell och allmängiltig betydelse av du

När du används i stället för man kan det uppstå en konflikt mellan den individuella betydelsen av du (= lyssnaren) och den allmängiltiga betydelsen (man). Det är svårt att helt bortse från den individuella betydelsen.  Konflikten kommer enligt min mening tydligt fram i följande exempel ur ett läromedel. Det handlar om webbtjänsten Ask.fm.

När du ställer en fråga i Ask.fm gör du det anonymt, alltså utan att berätta vem du är, så en del av frågorna där är elaka eller personliga.

 Det verkar inte riktigt artigt att använda du, som kan uppfattas som ett personligt tilltal till läsaren, samtidigt som man säger att en del av frågorna är elaka. Det är som om man indirekt anklagade läsaren för att vara elak. Därför passar det bättre med man i exemplet:

När man ställer en fråga i Ask.fm gör man det anonymt, alltså utan att berätta vem man är, så en del av frågorna där är elaka eller personliga.

Det verkar inte riktigt artigt att använda du.

Allmänt taget kan det sägas att du inte bör användas om den enskilda lyssnaren eller läsaren inte kan inkluderas. Ändå ger Svenska Akademiens grammatik exempel på du-passiv som verkligen inte inkluderar alla lyssnare eller läsare:

Som latinamerikan föds du med sambarytmen i blodet.

 Under franska revolutionen var du tvungen att vara för eller emot.

Det är möjligt att utvecklingen i svenskan går mot en sådan användning av du, men än så länge får de två sista exemplen betraktas som utpräglat vardagliga. Exemplet om formel 1 hör till samma kategori. Du gör bäst i att undvika detta slag av du-passiv i mer formell stil.