Om människan utvecklades enligt Darwins evolutionsteori, när kom då språket? Den frågan försöker Sverker Johansson besvara i boken På spaning efter språkets ursprung. Han börjar med Australopithecus för 3,2 miljoner år sedan (den kända Lucy hörde till den här arten) och slutar med Homo sapiens. Boken handlar om hur språket kan ha uppkommit som ett resultat av både arv och miljö, hur vissa gener gynnas av vissa omständigheter och hur människans förmåga att producera ett språk har påverkats av många olika faktorer genom de många miljoner åren som har gått sedan Australopithecus. Johansson går också igenom hur människor skiljer sig från exempelvis apor (och även en del andra djur) och varför apor inte kan prata som vi gör. Läsaren får veta bland annat att schimpanser kan lära sig förstå teckenspråk till en viss grad och att neandertalarna och Homo sapiens med stor sannolikhet kunde kommunicera med varandra tillräckligt bra för att acceptera varandra i sina respektive grupper, eftersom en stor del av världens befolkning har neandertal-DNA i sig.
På spaning efter språkets ursprung är populärt skriven och samtidigt informativ. Den som är intresserad av urhistoria och utvecklingshistoria kan säkert ha stor behållning av boken.