Ord med personhistoria
1/2013

Leila Mattfolk

Ord med personhistoria

Marcel Grauls: Kalasjnikov, Don Juan och Barbie. Personerna bakom orden. En eponymordbok. Ordalaget 2012. 288 sidor.

Att det är gudarna Odin och Tor som gett namn åt veckodagarna onsdag och torsdag känner de flesta till, men det är antagligen få som reflekterat över att amaryllisen, konståkningshoppen axel och salchow och raglanärmen har sina ursprung i personnamn. Vissa personers namn lever kvar som ord länge efter att personen själv är bortglömd.

Företeelsen att ett personnamn börjar användas om ett fenomen eller ett ting brukar kallas deonymisering. De ord som har sitt ursprung i personnamn kallas deonymer eller eponymer. Eponym kan dock även avse den person som fått låna ut sitt namn. Med personnamn avses här också namn på t.ex. mytologiska och litterära personer och djur.

Det finns många förteckningar på eponymer, ibland med fokus på personerna, ibland på de fenomen som de lånat sina namn till. En av dessa är Kalasjnikov, Don Juan och Barbie av Marcel Graus. Den består av en diger samling artiklar om eponymer, översatta till svenska av Olov Hyllienmark och kompletterade med 60 artiklar om mer specifikt svenska eponymer av Jan-Öjvind Swahn. Vi får t.ex. veta att ordet banta (definierat som ’avsiktligt, partiellt försvinnande’) går tillbaka på den engelska predikanten och begravningsentreprenören William Banting, som på 1800-talet dokumenterade sin egen avmagringskur, och att mack för bensinstation egentligen är efternamnsinitialer för Mathiasson, Andersson, Collin och Key, som i början av 1900-talet var delägare i ett svenskt företag som tillverkade bensinpumpar.

En del artiklar är korta och koncisa, men många ger extra information som ibland berättar om personerna bakom orden, ibland om fenomenet i sig. Här kan nämnas en lång utredning om Theodor Roosevelt (som lånat sitt namn till teddybjörnen), en intressant redogörelse för vårt luciafirande (som förklaring till bakverket lussekatt) och receptet på drinken bloody Mary (vars namn har inspirerats av öknamnet ”blodiga Maria” om Maria I Tudor, drottning av England 1553–58). Boken är underhållande och bjuder på många aha-upplevelser och trevliga historier, också som förklaringar på helt vardagliga ord. Nästa gång jag planterar en dahlia, skalar en bintje-potatis eller äter en pralin vet jag att ordet har en personlig historia.


Leila Mattfolk är namnvårdare på Svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken.

Leila Mattfolk