Översättaren år 2012
4/2013

Jannika Lassus

Översättaren år 2012

De svenska texterna i Finland är oftast översättningar, detta gäller i synnerhet offentlig information. Men vem översätter de finska texterna till svenska?

I ett land med två språk pågår hela tiden översättning mellan de två språken. Merparten av de svenska texterna i Finland, från innehållsdeklarationer och vägskyltar till myndighetsinformation och författningstext, är översättningar. För att upprätthålla tvåspråkigheten behövs översättare. Vad vet vi om översättarna i Finland?

Finlands översättar- och tolkförbund utför regelbundet enkäter bland sina medlemmar med olika språkpar, och genom dessa enkäter får vi veta mera om översättarna i Finland. Ur finlandssvensk synvinkel är det speciellt intressant att få veta mera om de översättare som översätter från finska till svenska. Det är ju dessa som förser oss med svenska texter i Finland. För att få veta mera om denna grupp riktades en omfattande enkät till översättare från finska till svenska inom SLS-projektet Svenskan i Finland – i dag och i går och delprojektet Svenskan i Finland i skrift. Enkäten fanns i elektroniskt format och länken till den distribuerades över e-postlistor och som länk bl.a. på Språkinstitutets webbplats sommaren 2012. Här redogör jag för resultaten av enkäten och för den bild av svensköversättaren år 2012 som enkäten ger.

Enkäten besvarades av 138 personer som översätter från finska till svenska, men de som besvarade enkäten översatte också från svenska till finska och mellan andra språk. Trots att enkäten inte nådde varje svensköversättare i Finland är svaren tillräckligt många för att ge en ungefärlig bild av denna grupp av översättare.

Det var en erfaren grupp översättare som besvarade enkäten: Närmare 75 procent av dem som svarade hade minst nio års arbetserfarenhet eller mer. Det var också en livserfaren grupp, där de flesta antingen var i åldern 30–50 (30 procent) eller 50 år och äldre (45 procent). De flesta som svarade var kvinnor, 81 procent. Utbildningen var humanistisk bland ungefär 70 procent av dem som svarade. Något förenklat kan vi alltså teckna en bild av svensköversättaren som en kvinna över 50 med en humanistisk utbildning i bagaget.

Viktigt med bollplank

Vid genomgången av enkätsvaren var det dock inte ålder, kön eller utbildning som visade sig vara de intressantaste bakgrundsvariablerna. Vill man dela in dem som svarade i grupper så är anställningsformen en intressant indelningsgrund i denna enkät. Bland de 138 som svarade var 110 personer heltidsanställda. Av dessa 110 var 33 personer företagare (med anställning inom eget eller delägt företag), 48 personer var anställda inom den offentliga sektorn och 29 personer var anställda på annat sätt, till exempel av ett privat företag, en förening eller en annan organisation. Gruppen som arbetar frilans, dvs. med frilansskattekort eller uppdrag utanför sin huvudanställning, var svårare att fånga, eftersom en del företagare också har identifierat sig som frilansöversättare i svaren.

Arbetsplatserna är olika inte enbart till finansieringsformen utan också när det gäller hur många översättarkolleger som en översättare har. De som hade ett eget företag hade vanligen inga kolleger, vilket de som var anställda på annat sätt inte heller alltid hade. Bland de offentligt anställda fanns det stor variation på denna punkt. Många arbetade helt ensamma, eller hade en eller två kolleger. Men det fanns också de som var anställda på en stor översättningsavdelning med flera kolleger och annan stödpersonal. I enkäten ställdes frågan vad den som svarade skulle vilja ändra på i sitt arbete. Många önskade en kollega. Att få arbeta ensam och ostört är bra, men ibland behövs ett bollplank att rådfråga.

Översättarens viktigaste hjälpmedel

En viktig del av översättningsprocessen är hjälpmedlen, så som ordböcker, handböcker, termbanker med mera. De som svarade på enkäten använde flitigt det vanligaste hjälpmedlet: en sökmotor på internet. Andra nätbaserade hjälpmedel nyttjades också: termbanker på internet och ordlistor på nätet konsulterades varje dag eller varje vecka av ungefär 60 procent av dem som svarade. Språkrådets, Språkinstitutets och Datatermgruppens webbplatser användes, men inte lika frekvent som de andra webbresurserna. Överraskande många uppgav att de använde dessa sidor som hjälpmedel endast några gånger om året eller aldrig. Sökningar i Språkbankens korpusar gjordes inte heller särskilt ofta, och många sökte aldrig i dem.  

De tryckta hjälpmedlen användes i hög grad. Kring 70 procent av dem som svarade konsulterade tryckta ordböcker eller ordböcker i elektronisk form varje dag eller varje vecka. Tryckta ordlistor nyttjades inte lika mycket, men speciellt de offentligt anställda och företagarna hade tillgång till och nyttjade sådana ofta, dvs. varje dag eller varje vecka. De offentligt anställda använde oftare interna termbanker, eftersom de hade tillgång till dem, vilket företagare och andra anställda inte hade. De offentligt anställda använde överlag mest hjälpmedel. De som utifrån enkätsvaren använde minst hjälpmedel var de som var anställda på annat sätt.

Översättningsminnen

I förra numret av Språkbruk (3/2013) beskrev översättare vid Statsrådets translatorsbyrå hur det är att använda ett översättningsminne. Användning av olika översättningsminnen var vanlig bland dem som svarade på enkäten, förutom Trados nämndes Wordfast och andra program. Bland de offentligt anställda översättarna som besvarade enkäten arbetade närmare 80 procent med ett översättningsminne. Bland företagarna var det också mer än hälften som använde ett sådant. Endast de som var anställda på annat sätt arbetade i lägre grad med översättningsminne.

Översättningsminnet är till stor hjälp i texter som återkommer årligen med smärre revideringar eller i texter som innehåller bitar från andra texter. Sådana texter är vanliga i den offentliga sektorn, medan de kanhända är mindre vanliga i den privata sektorn. I samband med denna fråga gavs möjlighet till kommentarer, och av dessa kommentarer framgick tydligt att översättningsminnet var uppskattat bland dem som använde det. Många skrev att de inte skulle vilja arbeta utan det. Men det fanns också de som inte visste vad ett översättningsminne är, och de som uppfattade att det är arbetskrävande att ta i bruk ett nytt system och ett nytt arbetssätt med endast några år kvar till pensionering.

Arbetstakten

Arbetstakten bland översättare som grupp varierar. Då enkäten ställde frågan om antalet översättarsidor per vecka, månad eller år varierade antalet mellan 3 och 5 översättarsidor per arbetsdag, i medeltal. I de fria kommentarerna konstaterades att arbetstakten periodvis är högre eller lägre, och att alla inte för statistik över sina uppdrag. Ifall 3–5 sidor är mycket eller litet kan man ha olika åsikter om, men en hel del är det ändå, i synnerhet då det är frågan om facktext, t.ex. juridisk text. Översättningsminnet kan vara till stor hjälp, och då ökar antalet översatta sidor.

De flesta som svarade på enkäten skulle skicka tillbaka uppdragen samma dag, nästa dag eller inom pågående vecka. Det fanns uppdrag som skulle slutföras rentav inom några timmar. De som svarade på frågan ville ändå helst förskjuta tidtabellen så att inlämningen skulle vara nästa dag, samma vecka eller veckan/veckorna därpå.

En arbetstakt som upplevs som hög kombinerad med arbetsuppgifter som kräver stor noggrannhet kan ge upphov till stress. Kring en tredjedel av de offentligt anställda översättarna och företagarna uppgav att de upplevde stress alltid eller oftast, medan anställda på annat sätt upplevde betydligt mindre stress, bara ibland eller rentav aldrig. Om en tredjedel i en yrkesgrupp anser att de känner stress alltid eller oftast är det en arbetssituation som inte är helt optimal.

Kvalitetsmedvetenhet

Med en hektisk arbetstakt blir det inte mycket tid över för att läsa varandras texter, få gjorde det enligt enkäten. Inte heller cheferna gav särskilt mycket respons. Uppdragsgivarna uppgavs ibland ge positiv respons, ibland negativ respons, men översättarna fick enligt enkäten i regel väldigt lite respons. Det var inte heller så många som såg slutprodukten, den färdiga texten publicerad på nätet eller tryckt. De som var anställda av den offentliga sektorn såg oftast slutprodukten, medan företagarna såg den bara ibland eller aldrig.

Frågan om respons och ifall man som översättare ser slutprodukten har att göra med kvalitetssäkring. Vanligen blir texter och skribenter bättre av respons, och ser man slutprodukten kan man också se om och hur den fungerar i sin slutliga form och omgivning. Det går alltså att lära sig i arbetet om det ges tid för och möjlighet till det.

Ett annat sätt att lära sig mer är genom fortbildning. Översättarna som svarade på enkäten värdesatte fortbildning och deltog i mån av möjlighet i fortbildning. Företagarna deltog minst i fortbildning. Alla översättare fick inte fortbildning, inte heller inom den offentliga sektorn.

Vilka översättare är nöjdast?

Översättarna är experter på sitt arbete och hade enligt enkäten ett gott självförtroende i sitt arbete. Få uppgav sig vara osäkra på grammatiska eller stilistiska val, och de flesta hade också tid att följa den språkliga utvecklingen. Merparten såg det som viktigt att följa svenskan i Sverige och det verkade också finnas en medvetenhet om att finlandssvenska särdrag både kan behövas och ska användas med urskillning. De som svarade på enkäten såg också språkvård och klarspråk som viktigt. Dessutom efterlyste de mer aktiv finsk språkvård: många såg ofta svaga källtexter. Det händer enligt enkäten att översättarna lämnar ifrån sig en översättning som är en bättre text än vad källtexten var. Detta är naturligt eftersom översättare är språkexperter medan de som skriver källtexterna sällan är det.

De översättare som svarade på enkäten var nöjda med sitt arbete. De såg det som värdefullt och de trivdes med arbetet. De som var allra nöjdast var företagarna och de som var anställda av den offentliga sektorn. Trots att respons inte ges i så stor utsträckning hade de flesta som svarade ändå den uppfattningen att andra visar uppskattning för översättarnas arbete.

Då vi läser svenska texter som skrivits inom den offentliga sektorn i Finland läser vi översättningar, men översättningar är också svenska texter. Samtidigt är de resultatet av en process och arbetsvillkor som forskningen inte vet så mycket om än, en process som är vardag för översättarna.

Jannika Lassus
Fil.dr Jannika Lassus arbetar som universitetslärare i svenska på Svenska handelshögskolan i Helsingfors, och forskar för närvarande i översättarnas vardag.