På god finlandssvenska?
2/2011

Marianne Saanila

På god finlandssvenska?

Att läsa dagstidningar, lyssna på radio eller titta på FST är ett äventyr för varje seriös finlandssvensk översättare. Det så kallade hevonen on häst-syndromet är så starkt rotat i vår finlandssvenska begreppsvärld att decennier av målmedveten språkvård inte verkar ha rått på det. Den första upplagan av Mikael Reuters ”Översättning och språkriktighet” kom för drygt 20 år sedan, men läsningen känns lika aktuell än i dag.

Det är huvudsakligen genom massmedierna nya begrepp och uttryck förs in språket och ger oss alternativa medel att formulera våra tankar, idéer och åsikter. Samtidigt är det klart att de flesta professionella språkbrukare anpassar språket till sin målgrupp, men rätt ofta händer det att orden tryter i det ögonblick de behövs som bäst. Det är då en stressad journalist griper till det klassiska halmstrået och utbrister ” … som man säger på god finlandssvenska” och använder antingen ett rent finskt ord, en hemgjord översättning eller en fullständigt osvensk formulering som kräver kunskaper i finska för att förstås.

I skrivande stund lyssnar jag till en diskussion i Slaget efter tolv i radion där jag får höra att det är viktigt att ”Finland inte kastar sig besvärligt” när EU drar upp nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Jag översätter automatiskt till finskans ”heittäytyä hankalaksi” som betyder börja bråka eller krångla samtidigt som jag undrar om formuleringen kommer att bli ett nytt finlandssvenskt modeuttryck i allmänspråket: med jämna mellanrum dyker det nämligen upp i olika sammanhang. Det är ingalunda det enda i sitt slag, och för att belysa mina tankar och kanske åstadkomma en diskussion har jag våren 2011 samlat en del exempel på hur vårt modersmål dagligdags hanteras av massmedier och myndighet­er. Jag tror nämligen att den som uppfattar sitt språk som en privatsak och en markör av den egna identiteten löper risken att inte bli förstådd i hela det svenska språkområdet, dvs. i både Finland och Sverige.

Voj, voj, har du magen sjuk?

Den som färdas längs Kustvägen mot den åboländska skärgården ser kort före Pargas en skylt där det står: ”Har du dina fiskekort i kraft?” Knappast bryr sig så många om språket, alla förstår ju vad saken gäller. Men finskans inledande ”Onko sinulla …” översatt med ”Har du …” hör till det man redan som barn lärde sig när någon ringde och ville ha tag på föräldrarna: ”Har du din mamma/pappa hemma?” Eller kanske ett medkännande ”Voj, voj, har du magen sjuk?” riktat till det lilla barnet som har förätit sig på godis. Det är inympade uttryck av det här slaget som är svåra att komma åt: eftersom vi inte ens är medvetna om det osvenska i uttrycket.

Finskpåverkade verbfraser

Till de vanligaste verbfraserna översatta från finskan hör lämna bort/emellan (jättää pois/väliin) i stället för utelämna/hoppa över, hålla ledigt/semester (pitää vapaata/lomaa) för ta ledigt, ha semester, vara på pension (olla eläkkeellä) för vara pensionerad, bli och fundera (jäädä miettimään) för fortsätta att fundera, hamna att + valbart verb (joutua + ‑maan, ‑mään) i stället för vara tvungen att/ få lov att + verb, gå och sova (mennä nukkumaan) för gå och lägga sig, inte få sömn (saada unta) för inte kunna somna, få tack (saada kiitosta) för få beröm, komma i kraft (tulla voimaan) för träda i kraft och lyfta pengar (nostaa rahaa) i stället för ta ut pengar.

Luckor i ordförrådet ger helfinska ord

Å andra sidan handlar det lika ofta om så gott som helfinska ord där den som talar eller skriver är medveten om luckan i sitt ordförråd. Hit hör uttryck som att tända eld i takkan, dvs. öppna spisen, bygga en erker, ett burspråk (fi. erkkeri), kontrollera hormen, luftkanalen, (fi. hormi) köpa datorn på tarjous, till extrapris och utnyttja kännykkäns takuu, garanti på mobiltelefonen. Samtidigt är det intressant att notera att inflyttade journalister från Sverige snabbt anammar två rent finska ord, nämligen kiva för kul, trevlig, rolig och keikka som står för spelning eller gig.

Översättningslånen vanliga

Allra vanligast är förstås direkt översättning – inte rak översättning – av finska ord, där substantiven är i majoritet: Finlandssvenskarna klär sig ofta i vind+dräkter (tuuli+puku) inte i vind­overaller eller vindställ, männen i krag+skjortor (kaulus+paita) eller t-skjortor (t-paita) i stället för skjortor eller t-tröjor. Av bara farten blir också blusar för damer skjortor och inneskor kallas ofta små+skor (pikku+kengät). I festliga sammanhang korkar (korkata) vi en flaska skum+vin (kuohu+viini), dvs. bubbelvin eller mousserande vin när den i själva verket korkas upp, önskar varandra glada vappen (hauskaa eller iloista vappua) för trevlig valborgshelg eller glad första maj och låter oss gärna serveras små+salt (pikku+suolaista) i stället för salta biten, tilltugg eller snacks. Under påsken äter vi en hel del höns+ägg (kanan+muna), även om andra ägg knappast är aktuella till frukosten som vi i Finland i regel kallar morgonmål (aamiainen)

På jobbet

Inom exempelvis den kommunala förvaltningen blir man ofta tvungen att dra upp allmänna riktlinjer (linjauksia) för någon verksamhet, inte göra linjedragningar, något som gäller t.ex. tåg och bussar i stadskärnan (ydinkeskusta), inte i kärncentrum som hör hemma i fysikens värld. Också företagshälsovården (työterveys), inte arbetshälsovården, är ett prioriterat område (painopistealue), inte ett tyngdpunktsområde. Finskans työyhteisö utgör en särskild utmaning eftersom det kan betyda de anställda men även själva arbetsgemenskapen, dvs. ett gott arbetsklimat och en känsla av gemenskap – här gäller det alltså för översättaren att veta vad den finska texten vill föra fram. Till trivseln på kontoret eller institutionen bidrar förstås en bra chef (esi­mies), en förman hör hemma på verkstadsgolvet. På olika arbetsplatser är det viktigt med personalrum (sosiaalitilat), inte socialutrymmen. Däremot hör både sociala utrymmen och sociala medier till det nutidsmänniskan behöver för att må bra i sin närmiljö och kunna kommunicera interaktivt.

När vi bygger

I byggbranschen borde man anlita välrenommerade experter (asiantuntija), inte sakkännare när det gäller en totalrenovering eller ombyggnad (peruskorjaus), inte grundreparation. I dessa tider genomför vart och vartannat husbolag stambyte (putkiremontti), inte rörremont, kanske för att undvika ytterligare rörbrott där i värsta fall avloppsvatten (jätevesi), inte avfallsvatten, har  trängt in i lägenheterna. Har man tur krävs bara en stam- eller rörrenovering som innebär infodring av husets gamla stammar och rör. För att finansiera det hela kan det hända att man bygger garage (autotalli), inte bilstall, i de tidigare källarförråden (kellarikomero), inte källarkontoren, och vindslägenheter där de boende (asukas), inte invånarna, haft sina vindsförråd (vinttikomero), helst inte vindskontor. Man har nämligen börjat bygga om vinds- och källarlokaler för kontorsändamål, alltså faktiskt källar- och vindskontor, något som kan leda till språklig förvirring. Att stambytet kan bli en dyrköpt erfarenhet har mången insett, prisspannet (hintahaarukka), inte prisgaffeln, i de ursprungliga kalkylerna håller sällan.

Prepositioner och andra småord

Prepositioner och andra småord är besvärliga för många. Till de vanligaste osvenska formuleringarna hör uttrycken ”be något av någon” (pyytää joltakulta)i stället för ”be någon om något” och ”fråga något av någon” (kysyä joltakulta)i stället för ”fråga någon om något” – uttrycken förekommer dagligen i våra nyhetssändningar och dagstidningar för att inte tala om gemene mans språk. När det gäller idrott förloras det nästan alltid åt någon (hävitä jollekulle) i stället för mot någon. Och inom politiken kan det handla om återval av en person som ordförande i stället för till partiordförande, vilket i och för sig är märkligt eftersom finskan här stöder prepositionen till (puheenjohtaja +ksi) Möjligen är det engelskan som här spelar ett spratt: as chairman. Något liknande och med starkt stöd av finskan kan det vara fråga om när vi finlandssvenskar så ofta talar om t.ex. nästa tisdag/höst (next Tuesday/fall; ensi tiistai/syksy) trots att vi avser den tisdag/höst som ligger närmast oss i tiden. För merparten av alla med svenska som modersmål syftar nästa i tidsuttryck på den veckodag, månad eller årstid som följer efter den närmast aktuella.

Besvärliga förkortningar

Vår tid präglas av ett slags vurmande för initialord, dvs. förkortningar som ofta är helt ogenomskinliga i synnerhet på svenska eftersom de har bildats enligt de finska ord som ingår i ett företags, ett verks, en inrättnings eller en myndighets namn. Bland de första förkortningarna man som översättare för många år sedan råkade ut för fanns VR (Valtion rautatiet). Initialbeteckningen följdes raskt av en drös andra förkortningar, ibland också på svenska men tyvärr ganska okända. Bland dem vi känner till och borde använda finns Fpa (Kela) för Folkpensionsanstalten (Kansan­eläkelaitos), men tyvärr verkar det finska initialordet dominera starkt. Detsamma gäller den relativt nya benämningen NTM-central, dvs. Närings-, trafik- och miljöcentral, som på finska förkortas ELY-keskus (Elinkeino-, liikenne ja ympäristökeskus). Men det finns också en grupp som inte har någon vedertagen svensk förkortning, och hit hör THL (Työ- ja hyvinvointikeskus), Institutet för hälsa och välfärd. Här ska man alltså veta vad detta forsknings- och utvecklings­institut heter på finska; alla uppgifter på webben om dess verksamhet återfinns under det finska initialordet. – Och enligt uppgift har alla anställda på Rundradion Ab ålagts att även på svenska i tal och skrift alltid använda Yle, en förkortning av finskans Yleisradio Oy. Hur detta är möjligt och varför man på svenskt håll har gått med på detta är en gåta.

Mot bakgrunden av den diskussion som i dag förs om svenskans ställning i Finland tycker jag att det vore ytterst viktigt att alla som kommunicerar på svenska i Finland är medvetna om att vi inte stödjer svenskan som nationalspråk om vårt språkbruk hela tiden fjärmar sig från den sven­ska som talas i hela det svenska språkområdet. Jag tror att varje språkbrukare – men i synnerhet den som har språket som arbetsredskap – här kan bidra till att hålla den språkliga slentrianen på avstånd genom att göra medvetna ordval. Den senaste upplagan av ”Översättning och språkriktighet” av Mikael Reuter (2006) och ”Finlandssvensk ordbok” som Charlotta af Hällström-Reijonen och Mikael Reuter har utgett tillsammans borde finnas och läsas med eftertanke i varje svenskt hem med respekt för modersmålet.

 

Marianne Saanila
Skribenten är auktoriserad translator och ledamot av Hugo Bergroth-sällskapet.

I denna tidskrift: 2/2011