I dagens samhälle kan familjerelationerna se ut på många olika sätt, och därför är också floran av ord som beskriver dem både stor och svår att överblicka. Jag ska ta upp en del av de här orden.

Det har länge diskuterats vad en familj som inte är en traditionell kärnfamilj utan en ny kombination där föräldrarna kan ha både gemensamma barn och barn från tidigare förhållanden egentligen ska kallas på svenska. En mängd olika, mer eller mindre seriösa benämningar har använts eller föreslagits i skilda sammanhang, till exempel blandfamilj, flexfamilj, lapptäcksfamilj och plastfamilj. Ett mer neutralt men lite otympligt uttryck som har lanserats i Sverige är ombildad familj. Det har använts bl.a. av Statistiska centralbyrån.

Benämningarna kan också variera beroende på perspektivet. Ser man saken ur ett barns synvinkel kan man till exempel kalla den familj i vilken barnet mindre ofta vistas för extrafamilj eller bonusfamilj.

I Finland används (naturligtvis) ofta en direkt motsvarighet till finskans uusperhe, nämligen nyfamilj, men det ordet har språkvårdarna hittills inte riktigt velat kännas vid med argumentet att det kan missförstås. En nyfamilj kan eventuellt uppfattas som en ny familj i allmänhet. Det verkar dock som om ordet höll på att bli allt vanligare också i Sverige.

Det ord som man hittills mest har gått in för i Sverige är i alla fall styvfamilj, alltså en familj med en eller två styvföräldrar och ett eller flera styvbarn. Det är också detta ord som Stora finsk-svenska ordboken ger som motsvarighet till uusperhe. Många förhåller sig säkert lite skeptiska till alla ord på styv- för att de förknippar dem med sagans elaka styvmor, men kanske vi ändå så småningom vänjer oss vid att använda de här orden neutralt – det gör man redan nu i Sverige.

Som ord är styvfamilj lätt att hantera och har också den fördelen att vi kan bilda andra ord med förleden styv- som beskriver förhållandena mellan familjemedlemmarna. Vi kan som sagt tala om styvföräldrar och styvbarn, och vi kan också tala om styvmamma, styvpappa, styvsyster och styvbror. Vid behov kan vi göra kretsen större och tala om styvfarfar, styvmormor, styvfaster, styvmorbror och styvkusin. Sammansättningar med styv- är mer neutrala än många andra benämningar på medlemmarna i styvfamiljen, till exempel plastpappa, plastsyskon, låtsasmamma, bonusförälder.Benämningar av det slaget kan reserveras för mer informella sammanhang.

Förhållandena mellan medlemmarna i olika slags familjer kan definieras på olika sätt beroende på perspektivet, och det kan behövas en hel del ord för att beskriva dem. Vad kallas till exempel en förälder som inte bor med sina barn utan bara träffar dem då och då? En ganska vanlig benämning i Sverige är umgängesförälder. Också frånvarande förälder används, men det uttrycket är dubbeltydigt eftersom man kan vara känslomässigt frånvarande också om man bor med sina barn. Ytterligare benämningar är söndagsförälder, helgförälder och deltidsförälder, ord som kanske har en nyans av att föräldern inte ägnar så mycket tid åt barnen som önskvärt vore. Vidare har vi distansförälder och förälder på distans. I de fall där vårdnaden har ordnats så att barnen bor turvis hos föräldrarna kan vardera föräldern kallas varannanveckasförälder och barnen varannanveckasbarn.

Andra slag av relationer är det fråga om i de talrika sammansättningarna på -bo. Utgående från det neutrala sambo har det bildats en mängd mer eller mindre seriösa ord, till exempel särbo, exbo och mambo (vuxet barn som bor kvar hos föräldrarna). Det har funnits roliga listor på sådana ord i tidningarna. På tal om sambo är samboförhållande eller samboende lämpliga svenska ord för finskans avoliitto. Tidigare kunde man också tala om samvetsäktenskap, men det låter föråldrat i våra dagar.