Prao på Focis
1/2011

Jon Galán

Prao på Focis

I december hade Svenska avdelningen vid Forskningscentralen sin första prao någonsin. Här berättar Jon Galán hur det kom sig att han hamnade hos oss och vad han fick göra under sina två veckor på avdelningen.

I nästa nummer av Språkbruk berättar Jon om sin tvåspråkighet, den svensk-spanska.

Mitt namn är Jon Galán och jag går i nionde årskursen i Högstadieskolan Svenska Normallyceum. Jag gjorde min prao (praktisk arbetslivsorientering) på Focis i vintras. Grundskolans prao innebär att man söker en arbetsplats där man får jobba i två veckor, både för att bekanta sig med arbetslivet och för att få en inblick i hur det går till på den arbetsplats man valt. Så jag har alltså bekantat mig med den svenska avdelningen på Forskningscentralen för de inhemska språken under två veckors tid.

Då tiden är inne för att söka sin prao-plats gäller det att hitta något som man verkligen står ut med i två veckor. Gärna något som man är intresserad av sedan tidigare och kanske har planer på att studera i eller arbeta med i framtiden. Vissa hittar genast en trivsam plats åt sig, andra kanske inte hittar något förrän i sista stunden, om alls. Några kanske ansöker om en plats någonstans där de tror att de kommer att trivas, men väl där inte gör det. Jag sökte mig till Focis eftersom jag är och alltid har varit mycket intresserad av svenska. Och jag har inte ångrat det valet. Det har varit två veckor av ständig inhämtning av lärdomar. Utöver att jag bekantat mig med Focis och arbetet där har jag också haft tid och möjlighet att bläddra igenom ett stort urval av språkböcker, språkvårdstidningar och internetsidor. Jag har alltså haft möjlighet att utvecklat mina språkkunskaper ytterligare under min tid på Focis, vilket jag också hade hoppats på innan.

Av det arbete jag gjort bör först och främst nämnas texterna för Språkbruk och månadens ord för webbplatsen. Men jag har också korrekturläst delar av ett nummer av Språkbruk, undersökt hemsidan, skrivit denna text och mycket mera. Man har visat mig alla informationskällor som språkvårdarna på Focis använder sig av och jag har fått prova dem.

Jag måste erkänna att jag inte kände till Focis existens förrän en bekant rekommenderade platsen för mig, men stället lät lovande då jag hörde om det. Och jag är mycket glad över att jag fick komma hit. Jag rekommenderar definitivt Focis för framtida prao-elever som har ett ordentligt intresse i svenska. Det bör dock inte förbli osagt att en person som saknar detta intresse (vilket gäller en mycket stor del av min åldersgrupp) skulle ha haft två mycket tråkiga veckor. Men jag tror knappast att risken finns att någon sådan skulle söka sig till en arbetsplats för språkvårdare. Jag har i alla fall haft två mycket lärorika och tidvis riktigt underhållande veckor, och jag hoppas ha nytta av allt jag lärt mig och förstått. Jag tackar alla som bidragit till att jag fick komma och att jag trivdes.

Jon Galán
Högstadieskolan Svenska normallyceum, åk. 9.

I denna tidskrift: 1/2011