null Resa genom metaforvärldar

Aktuell litteratur 2/2012

Monica Äikäs

Resa genom metaforvärldar

Lars Melin: Polletten som trillade ner. Norstedts 2012. 191 sidor.

Metaforer, språkbilder, är mycket vanliga i språket. Ja, egentligen kan vi väl varken tala eller skriva utan att använda dem. Metaforerna ingår i vår språkliga kompetens, och de finns i alla språk och kulturer. I boken Polletten som trillade ner tar Lars Melin, docent i nordiska språk och populärvetenskaplig författare, läsaren med på en resa genom olika metaforvärldar. Dels handlar det om startvärldar, de sammanhang där metaforerna har sitt ursprung, dels om målvärldar, de sammanhang där metaforerna används.

Det finns några startvärldar som är evigt mänskliga och som gett upphov till metaforer i alla tider, alla kulturer och alla länder: väg, tävling, eld, upp/ner, svart/vitt, tung/lätt och så vidare. Vi talar om vägval och återvändsgränder i livet, om att brinna för något, om vita lögner och om att se allt i svart. Melin kallar sådana metaforer arketypiska. Vid sidan av dem presenterar han andra metaforer som är mindre förutsägbara, till exempel metaforer som har att göra med mat: det kokta fläsket blir stekt, notan är saltad.

När det gäller målvärldarna beskriver Melin hur metaforer används inom vetenskap, inom politik och ekonomi, inom kultur osv. Han behandlar också metaforer i skönlitteratur och analyserar en dikt av Tomas Tranströmer. I ett roligt kapitel skriver han om krockar mellan metaforer, typ krypa till korset och ta det sura äpplet vid hornen eller en kalldusch från bar himmel.

Kan en väl vald jämförelse eller bild förändra världen? Åtminstone finns det metaforer med stor genomslagskraft i det allmänna medvetandet. En sådan är enligt Melin det svenska folkhemmet, som lanserades på 1930-talet och har överlevt i tre generationer som en bild för den svenska välfärden och sociala tryggheten.

Melins bok redogör inte i högre grad för teorier om metaforer, men den är enligt författaren djupt förankrad i lingvistisk teori. Huvudavsikten tycks vara att presentera och kategorisera språkets tusen sinom tusen metaforer. Det görs i en kåserande stil som i mitt tycke ibland är svår att ta till sig, kanske delvis på grund av att de metaforer som presenteras ofta är invävda i texten. Men visst är boken en imponerande redogörelse för metaforvärldarna. Som läsare måste man förundra sig över hur hisnande kreativt språket är och vilken imponerande kompetens också vi vanliga språkbrukare har begåvats med när det gäller att använda metaforer. Man inser också att metaforerna genomsyrar allt mänskligt språk, från den mest högstämda poesi till vårt allra vardagligaste språk.

Monica Äikäs
Skribenten är språkvårdare på Svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken.
Tillbaka till början

 

I denna tidskrift: 2/2012