Den 8 och 9 november ordnades det ett seminarium med temat Språkkontakt och flerspråkighet i Norden. Arrangörer var Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland och forskargruppen Aboa Vetus vid Åbo universitet (Institutionen för språk- och översättningsvetenskaper). Bland föreläsarna fanns både lingvister och historiker och både finländska forskare och utländska (Tyskland, Island,  Norge).

Idén om en nation och ett språk härrör från nationalismens tider. I själva verket är det ytterst få av världens länder som är enspråkiga. Språkkontakt är det naturliga tillståndet för levande språk och i kontakten påverkar språken varandra.

Den första seminariedagen ägnades främst åt medeltiden. Ända fram till reformationen hade latin stort inflytande i Europa, och också efter det inom vissa områden (t.ex. medicin och juridik). Det språk som påverkade de nordiska språken allra mest under medeltiden var lågtyska, som kom till våra handelsstäder med Hansan. I svenskan ledde kontakten med lågtyskan bl.a. till kraftiga grammatiska förenklingar, bl.a. blev tre kasus två (han, hon, det blev den, det). Under den andra dagen var det olika grader av tvåspråkighet som stod i fokus, och tidsmässigt var det främst tiden från reformationen fram till 1800-talet som behandlades. Hur utbredd var tvåspråkigheten, vilka var tvåspråkiga och i vilken utsträckning? I vilken mån går sådant överhuvudtaget att fastställa?

Dessa, och många andra intressanta frågor diskuterades på det givande seminariet.