Skrivandet som process
3/2003

Camilla Syring

Skrivandet som process

Hör du också till dem som tycker att det känns jobbigt att skriva facktexter? Du har massor med idéer men får ingenting skrivet, eller så sätter du kanske genast igång och skriver men får inget sammanhang i texten. Skrivprocessen känns som en enda lång pina och du känner dig missnöjd med dig själv.

Att skriva facktext innebär att man sätter sig in i ett ämnesområde med allt vad det innebär. Inom olika områden har man olika sätt att uttrycka sig textuellt och för att kunna övertyga med sin text bör man visa att man är väl förtrogen med de textkonventioner som råder inom det speciella fackområdet. För dig som känner att du behöver lite hjälp på traven med att skriva facktexter har Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och Torlang Løkensgard Hoel nu gett ut Skriva för att lära, en bok som i första hand kan fungera som grund för studenter inom den högre utbildningen. Författarna till boken vill visa att skrivandet som process är en viktig del av lärande och tankeutveckling. Genom att skriva är det praktiskt möjligt att ta vara på tankar, bilda tankekedjor och komma vidare i tänkandet. Skrivandet kan hjälpa oss att få nya kunskaper och insikter. Detta innebär att skrivandet är en ytterst viktig lärostrategi, menar författarna. Det är inte bara studenter som behöver hjälp med skrivande, utan även människor ute i arbetslivet. Kraven på skrivfärdighet har ökat både inom yrkeslivet och samhällslivet i stort och det är i dag allt fler som måste kunna uttrycka sig skriftligt. För att underlätta skrivandet är det då bra att känna till olika skrivstrategier.

I Skriva för att lära ges läsaren tips på hur man kan läsa och föra anteckningar, hur man kan bygga upp en välfungerande skrivprocess och hur det skrivna stoffet sedan kan läggas upp och struktureras. För de som är verksamma inom mer yrkesinriktade program behandlas loggskrivande i samband med fältarbete och praktik utförligt. Att samarbeta vid skrivande är något som författarna betonar starkt. Därför ges samarbetsskrivande också en del utrymme i boken. Läsaren ges praktiska råd om arbete i skrivargrupper, hur skrivarhandledning bör se ut samt idéer för nya arbets- och bedömningsformer i samband med så kallad portfölj- eller mappbedömning.

Boken kan mycket väl användas under hela studietiden, både inom teoretiska ämnen och mer yrkesinriktade ämnen. Studenter inom den högre utbildningen är antagligen de som har mest nytta av boken, men den är även till nytta för alla som på något sätt är engagerade i facklitterärt skrivande. I synnerhet avsnitten om skrivargrupper, skrivarhandledning och bedömning är relevanta för exempelvis lärare, handledare och kursledare. Boken är en lättläst introduktionsbok i skrivande och den är fylld av praktiska råd och tips för den som känner att facktextskrivande ibland kan vara jobbigt.

 

Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och Torlaug Løkensgard Hoel: Skriva för att lära. Skrivande i högre utbildning. Översättning: Sten Andersson. Studentlitteratur, Lund 2002. 209 s. ISBN 91-44-04114-4.

Camilla Syring

I denna tidskrift: 3/2003