I boken Språkbad sammanfattar och diskuterar professor Christer Laurén resultaten av språkbad och språkbadsforskning i Finland. Han behandlar tidigt fullständigt språkbad enligt kanadensisk modell, dvs. språkbad i ett minoritetsspråk (svenska) för den större språkgruppen (finskspråkiga) som inleds på daghemsnivå.

Språkbadsbarnen blir inte tvåspråkiga på samma sätt som barn i tvåspråkiga familjer blir det, men de blir funktionellt tvåspråkiga ”med tillit till sin egen förmåga och med vilja att använda svenska”.

Laurén jämför med språkbad i andra länder och konstaterar att språkparet finska och svenska fungerar bra i språkbadssammanhang av den orsaken att svenskan och finskan så länge existerat sida vid sida och att språken därför liknar varand­ra på ordbildningens och syntaxens nivå. De stora strukturella skillnaderna mellan svenska och finska aktiverar å sin sida elevernas språkfärdigheter tidigare. Om språken är för lika varandra (jfr t.ex. spanska och katalanska) kan elevernas motivering att använda det andra språket minska, eftersom de lyckas göra sig förstådda på sitt modersmål.

En intressant detalj man kan läsa i boken är att sumererna för över 5 000 år sedan undervisade elever i t.ex. teologi, zoologi, mineralogi och matematik på ett annat språk än elevernas första­språk. Språkbadsdidaktik har alltså mycket äldre traditioner än man någonsin kunnat tro.

 

 

Christer Laurén: Språkbad. Forskning och praktik. Vaasan yliopiston julkaisuja, Tutkimuksia 226, Språkvetenskap 36. Vasa 1999. 205 s.