Språkliga problem i översatta läromedel
2/2001

Monica Äikäs

Språkliga problem i översatta läromedel

På Svenska språkbyrån har vi sedan ett par år tillbaka språk­granskat skolböcker som ska användas i finlandssvenska skolor. De är mycket ofta översatta från finskan. Fil.mag. Monica Äikäs, en av dem som har arbetat med denna språkgranskning, skriver om språkliga problem i läromedlen.

Till Svenska språkbyråns mångahanda uppgifter hör sedan ett par år tillbaka att språkgranska läromedel främst för de fin­lands­svenska förlagen Schildts och Söderströms. Det här arbetet görs för att språket i läromedlen är viktigt och för att vi gärna vill hjälpa översättarna, författarna och förlagen att erbjuda eleverna så bra material som möjligt. Verksamheten är möjlig tack vare årliga bidrag från Svenska folkskolans vänner.

Varför är det då så viktigt att just läromedlen är skrivna på ett bra språk? För det första har språket i läromedlen betydelse för hur eleverna ska kunna ta till sig sakinnehållet. Läromedel ska ju förmedla kunskap, och språket är verktyget för detta. Det är inte egalt hur vi formulerar oss, utan språk­dräkten har betydelse för hur vårt budskap går fram. Det sägs att ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”, och det dunkelt sagda eller skrivna går inte heller fram till läsaren. Klarhet och exakthet måste vara någonting extra viktigt just i läro­böcker.

För det andra är språket i läromedlen viktigt för att texten ska kunna fungera som språkligt föredöme för eleverna. Det här är en viktig aspekt inte minst för oss som talar ett minoritetsspråk. Vi vet alla hur utsatt finlands­svenskan är och att finlandssvenska elever i högsta grad behöver goda språkliga förebilder. Det har sagts tidigare men förtjänar att sägas igen att läroböcker kan vara de enda böcker som många elever läser.

Alla de läroböcker som jag själv hittills har språkgranskat har varit översättningar från finska. Det finns en fördel med översättning, och det är att en text som blir översatt genomgår en extra kontroll, en extra analys. Fel och oklarheter i ursprungstexten kan blir upptäckta, och i vissa fall kan en översättning säkert bli bättre och klarare än originalet. Tyvärr är också problemen och fallgroparna många vid översättning, och jag ska här ta upp några av de problem som jag har stött på i de översatta läromedlen.

Att anpassa texten till läsarna

Att översätta är inte bara att föra över en text från ett språk till ett annat. En översättare måste t.ex. vara medveten om att hela perspektivet i en bok eller text kan vara finskt. Det kan hända att det finns längre avsnitt t.ex. i en historiebok som inte är relevanta ur en svenskspråkig elevs perspektiv och som därför borde skrivas om i stället för att översättas direkt.

Lika gärna kan det emellertid vara detaljer som blir felaktiga. I en text för svenska skolelever kan det t.ex. inte stå: Vid julmässan önskar påven god jul på många språkockså på finska. Här måste översättaren tänka på vem han eller hon skriver för och lägga till och svenska om texten riktar sig till finlandssvenska läsare. Om texten däremot riktar sig till enbart ­svenskspråkiga läsare måste översättaren utelämna finska och skriva enbart  också på svenska. Skriver vi Väderkvarnarna har fått sitt namn efter sin energikälla, vinden är det stor risk för att logiken blir oklar för dagens elever, som knappast vet att väder i äldre svenska betydde just vind. På finska är ju däremot kopplingen mellan tuulimylly och tuuli helt klar.

Ogenomskinliga termer

Exemplet med väderkvarnen visar att finska ord kan vara mer genomskinliga och lättare att förstå än svenska. Det här gäller också vetenskapliga termer. Oscillatorer och oxidationsinhibitorer är ord som är betydligt svårare att förstå för den som inte känner till dem än de finska motsvarigheterna värähtelijät respektive hapettumisenesto­aineet. Termer av det här slaget kan det vara skäl att förklara första gången de dyker upp i en svensk text också om de finska termerna inte förklaras i det finska originalet.

Felöversättningar som påverkar sakinnehållet i texten

I en översatt text kan det finnas olika slag av fel som gör att själva sakinnehålletblir oklart eller t.o.m. förvrängt. Det kan vara fråga om direkta sakfel, kanske till följd av slarv eller missför­stånd, som när ranneluu i en text blivit översatt till vristben i stället för handlovsben (här kan det hända att det är engelskans wrist som funnits i bakgrunden) eller när karjakko blivit översatt till boskapsdjur i stället för bo­skapsskötare. Det är klart att uppenbara fel av det här slaget överhuvudtaget inte får förekomma i läromedel, och man kan bara hoppas att sådana fel blir upptäckta när texterna granskas.

Ibland kan det emellertid vara fråga om mindre uppenbara och mer försåtliga felöversättningar som ger upphov till betydelseglidningar. Uttrycket tider av framgång och lycka som i en text fått motsvara ajallinen onni ja menestys ärinte riktigt detsamma som den korrekta översättning­en jordisk framgång och lycka, även om den förstnämnda versionen kanske skulle gå an i vissa sammanhang. Hur viktigt det är att förstå exakt vad den finska texten betyder visar följande exempel. I en text konstaterades det kategoriskt: Religionen har förlorat sin betydelse i västerlandet. Men den finska författaren hade uttryckt sig betydligt mindre kategoriskt. Uskonto on länsimaissa menettänyt merkitystään, som det stod i den finska texten, motsvaras ju på svenska närmast av Religionens betydelse har minskat i västerlandet.

När jag talar om betydelseglidningar avser jag givetvis inte de fall där översättaren med avsikt väljer att uttrycka sig annorlunda än författaren till originaltexten, ja kanske t.o.m. väljer att ändra på innehållet. Det jag avser är de oavsiktliga glidningar som leder till att texten blir oklar, att man ofrivilligt avlägsnar sig ett steg från ”saken”, innehållet. En sådan text blir luddig, svår att läsa och svår att förstå, kanske ställvis rent obegriplig. Ibland kan det hända att ett avsnitt i en text som ska språkgranskas är så oklart att språkgranskaren är tvungen att gå till det finska originalet för att förstå texten. Man frågar sig hur en elev skulle kunna förstå en text av det slaget.

Oidiomatiska uttryck

Det finns många slag av felaktiga uttryck i översättningar som inte direkt påverkar innehållet i texten, utan har mer med språkdräkten att göra. Eftersom läromedlen ska fungera som språkligt föredöme är givetvis också sådana fel problematiska. Det är fråga om oidiomatiska, osvenska uttryck. Ofta är det tillfälliga översättningslån, ”finska på svenska”, som i meningen Mikrober föds bara och endast ur redan existerande individer, där uttrycket bara och endast tydligt kan återföras på finskans vain ja ainoastaan. Till samma kategori hör ord som temperaturmätare (lämpömittari) i stället för termometer och onoggrannhet (epätarkkuus) i stället för inexakthet.  Mindre påfallande är finskans inflytande i mening­en Maskinen använder snabbt slut sitt bränsle – men funderar vi på saken kan vi konstatera att använda slut nog är en direkt översättning av finskans käyttää loppuun; på svenska skulle vi hellre säga t.ex. förbruka eller göra slut på.

Till de oidiomatiska uttrycken kan också räknas mer eller mindre vedertagnafinlandismer av det slag som är översättningslån från finskan och helst bör ersättas med allmänsvenska uttryck, t.ex. hemhushåll (kotitalous) som kan ersättas med hushåll (eller eventuellt privathushåll), ackumulator (akku) som i de flesta fall kan ersättas med batteri och öppna dörrars dag (avoimien ovien päivä) som på svenska heter öppet hus.   

Även om de oidiomatiska uttrycken har mer med det språkliga uttrycket än med textens innehåll att göra kan de ofta också göra en text svår att förstå. De flesta blir nog konfunderade inför en mening somDet är trevligt att växla landskap emellanåt. Tittar vi närmare på den kan vi bakom det oidiomatiska växla landskap tydligt skönja finskans vaihtaa maisemaa. På svenska skulle vi säga t.ex. byta miljö. Uppmaningen Håll upp dina färdigheter verkar också kryptisk om vi inte vet att den är en direkt översättning av finskans Ylläpidä taitojasi. På idiomatisk svenska skulle vi säga t.ex. Övning ger färdighet.

Fel ordval

Ibland stöter man i texterna på ord som inte passar i sitt sammanhang. De kan ha fel stilnivå eller i viss mån fel betydelse. De är delvis synonyma med det ”rätta” ordet på ett sätt som får en att misstänka att översättaren helt enkelt valt fel bland de alternativa orden i en ordbok. Så har det antagligen gått till när lampun kirkkaus blivit översatt med lampans klarhet, trots att kirkkaus också kan betyda ljusstyrka. När det gäller meningen Tillgången på olja inverkar på den privata människans vardagsliv är det tydligen finskans yksityinen som gett upphov till ordet  privat. Men yksityinen kan betyda både privat och en­skild, och det är naturligtvis det sistnämnda som passar här. Också i meningen Loppmarknaderna tar emot donationer är det något som gått fel. Ordet donation betyder ’större gåva till allmännyttigt ändamål’ och passar knappast här. Orsaken till att det använts är kanske att det finska ordet lahjoitus kan betyda både donation och gåva.

I de här fallen är det fråga om oidiomatiska kombinationer men också om semantiska glidningar, och det är alltså både det språkliga uttrycket och innehållet i texten som påverkas. Givetvis kan följden lätt bli försämrad läsbarhet.

Osvenska genitivuttryck

Ett speciellt slag av oidiomatiska uttryck som ofta förekommer i översättningar från finska är osvenska genitivuttryck, dvs. ett felaktigt bruk av s-genitiv, som i meningen Till denna grupp hör några typer av människans vårtvirus  eller i uttrycket ämnenas koncentrationsförändringar. Genitivkonstruktioner används mycket i finskan, medan det i svenskan tvärtom blir allt vanligare med prepositionsfraser utom i de fall där genitiven uttrycker ägare och vissa liknande samband. Är man osäker är det därför ofta bäst att undvika s-genitiv. I exemplen ovan kan de osvens­ka genitivkonstruktionerna ersättas med vårt­virus hos människan respektive förändringar i ämnenas koncentration.

Det är svårt att översätta

Utöver de problem som jag här tagit upp finns det givetvis också flera andra vanliga felkategorier i översatta texter, t.ex. ordföljdsfel och alltför flitig användning av man-passiv. Ändå är det  sällan de översatta läromedel som kommer till Svenska språkbyrån för granskning är hopplöst dåliga i språkligt avseende. De som översätter läroböcker är experter på sitt område och lägger säkert i de flesta fall ner ett stort arbete på sin översättning. De är värda all aktning för sitt arbete. Men det är svårt att översätta, svårt att frigöra sig från källspråkets inflytande. Det är också svårt att undvika att en översättning i vissa fall blir oklarare än originalet. Å andra sidan ligger problemet ibland i att originaltexten inte är särskilt välskriven. Många glidningar och direkta felaktigheter i en text gör i alla fall att den blir svår att läsa och svår att förstå, och många oidiomatiska uttryck och klumpigheter gör att texten inte kan tjäna som språklig förebild. Efter sakgranskning och språkgranskning blir texten givetvis bättre, men granskarna kan inte heller göra underverk – det är ju inte deras uppgift att skriva om boken. Egentligen borde språkgranskaren kanske inte heller behöva kontrollera att själva översättningen är riktig, men det är ofta nödvändigt att göra just detta.

När texten slutligen har gått igenom alla granskningsfaser är den givetvis mer eller mindre ett lapptäcke i språkligt avseende. Allt detta innebär att en elev som läser en översättning tyvärr ofta är i ett sämre utgångsläge än den som läser en originaltext. Därför måste vi fråga oss vad vi kunde göra för att förbättra situationen. Eftersom antalet personer som kan skriva läroböcker på svenska i Finland är begränsat är en möjlighet att i högre grad än hittills utnyttja läromedel från Sverige och vid behov omarbeta dem. En annan möjlighet, som kanske är mer realistisk, är att erbjuda läro­medels­översättarna (och ‑författarna) så myck­et bistånd och utbildning i språkligt hänseende som möjligt.

Monica Äikäs