Svenskan är elevens och lärarens gemensamma projekt
1/2010

Eva Orava

Svenskan är elevens och lärarens gemensamma projekt

Att sätta fingret på vad som gör att svenskundervisningen känns aktuell och angelägen för eleverna kan vara svårt. Vilka språkliga färdigheter är viktiga med tanke på framtiden? Av vad får ungdomarna språkliga upplevelser? Språkbruk har diskuterat motivation och levande språkkontakt med Marko Paasonen, gymnasielärare i svenska.

Marko Paasonen är sedan år 1998 lärare i svenska och tyska på Koulutuskeskus Salpaus. Utbildningscentret rymmer såväl gymnasieutbildning som yrkesinriktad utbildning för ungdomar och vuxna, och undervisningen sker på flera orter i Lahtisregionen. Paasonen är själv verksam i Nastola, där gymnasiet ligger.

I Lahtis med omgivning hör man svenska då och då, och det finns också en svensk lågstadieskola i staden som samlar traktens svenskspråkiga skolelever. Utbudet på aktiviteter och evenemang i området är däremot finskt.

Vad bidrar till god motivation i skolan?

Paasonen, som i sin undervisning har uppnått erkänt goda resultat när det gäller att motivera eleverna, påpekar att attitydklimatet i trakten är gott och att gymnasieeleverna i hans skola överlag har en positiv inställning till att läsa svenska. De ifrågasätter inte språket. Eleverna har däremot ofta en begränsad föreställning om finlandssvenskan, den associeras inte sällan med politik och ”gamla gubbar”. Paasonen anser att det därför, och med tanke på svenskans framtid, är viktigt att i undervisningen lyfta fram t.ex. yngre finlandssvenska skådespelare och musiker, som det finns gott om.

Eleverna är intresserade av svensk ungdomskultur, film och musik. De vill veta mer om svenskan i vardagen: Hur lever man? Vad gör ungdomarna på fritiden? Paasonen försöker därför bland annat möta just det behovet i sin undervisning. Han poängterar också att han vill ge eleverna färdigheter att kommunicera, möta människor och umgås på svenska.

Även om Paasonen inte har upplevt något direkt gnäll mot svenskan vet han att det naturligtvis finns elever som tycker det är onödigt att läsa svenska. De uttrycker det däremot inte så ofta direkt.

Hur lyckas man då väcka ett slumrande intresse som kanske inte kommit till uttryck än?

– Genom positiv uppmuntran. Eleverna befinner sig i en knepig ålder när de börjar med svenskan, och vissa läser ingenting i grundskolan. Men när de börjar gymnasiet märker de att det faktiskt är ganska enkelt, för vi börjar på en väldigt lätt nivå, säger Paasonen.

Han uppger att det också är viktigt med positiv respons och samarbete.

– Svenskan är vårt gemensamma projekt, och jag är som lärare där för att hjälpa, påpekar Paasonen.

I gymnasiet i Nastola är resurser också riktade till en stödkurs för dem som inte klarat de två första kurserna så bra. Under kursen går man igenom de saker som upplevts som svåra, plus en del annat innehåll. Paasonen konstaterar att kursen ofta ger eleverna konkreta aha-upplevelser, och att svenskan som system klarnar under kursens gång. Eleverna hittar språket. Han nämner att gymnasieskolan är relativt liten, och att de två svensklärarna därför har lättare att stötta eleverna och följa upp deras starka sidor.

Ungdomar vill prata

Gymnasiet erbjuder utöver fem obligatoriska kurser i svenska också ett antal fördjupade kurser. Från och med augusti kommer en kurs med större tonvikt på det muntliga att erbjudas i alla gymnasieskolor, och den avslutas med ett nationellt muntligt prov. Ett nationellt prov behöver inte vara avskräckande, tror Paasonen.

– Jag tror att många kommer att välja den nya kursen, men det finns säkert samtidigt sådana lärare som är rädda för kursen. De kanske inte litar på att studentprovet ändras trots att kursinnehållet blir lite annorlunda, säger Paasonen.

I gymnasiet i Nastola har man i flera år haft en valfri muntlig kurs som många elever tagit in i sitt schema. Det här året deltog ungefär 40 elever i kursen. Paasonen konstaterar att ungdomar vill prata. Han menar att eleverna i dag känner att de saknar färdigheter som behövs när de träffar svenskspråkiga och att de också borde få större insikt i kulturella aspekter. Som exempel ger han det att sverigesvenskar inte nödvändigtvis säger ”nej” rakt ut, utan mer mellan raderna.

Paasonen lägger stor vikt vid ordförrådet, eftersom ett stort ordförråd är en förutsättning för muntlig färdighet (”man kan inte prata om man inte kan ord”), och även uttalet är viktigt (”på det viset gör man sig förstådd”). Han vill också visa att svenska kan pratas på många olika sätt. Och det gäller både finlandssvenskan och rikssvenskan.

Populär studieresa till Sverige

I fjol fick gymnasiet tack vare extern finansiering möjlighet att satsa på ett projekt som blev en riktig succé. Gymnasieskolan körde i gång ett projekt kring märkesåret 1809, vilket innebar att de elever som deltog förutsattes välja både den valfria historiekursen som behandlar Sveriges och Finlands gemensamma historia och den valfria muntliga kursen i svenska. Eleverna, som gick i årskurs 2 och 3, arbetade kring olika teman, bl.a. nordiskt samarbete under olika tidsperioder.

Projektet avslutades med att en grupp elever och lärare åkte till Sverige för att se hur Finland och finländare syns i Stockholm. Paasonen hade på förhand också tagit kontakt med en skola i Sundbyberg, och väl framme fick Nastolaeleverna information om den svenska skolan och språkundervisningen i Sverige. Under besöket hann eleverna från de båda skolorna dessutom göra grupparbeten och umgås utanför skolan. De finska eleverna fick då en ypperlig chans att omsätta sina svenskkunskaper i praktiken. För lärarna var det roligt att se elevernas upplevelse av att de klarar av att umgås också på svenska.

En studieresa kan alltså göra kontakten med språket levande på ett helt nytt plan. Paasonen tipsar om en undersökning av Katariina Rahikainen vid Helsingfors universitet (2009) om nordiska elev- och lärarutbyten. Studien behandlar personliga erfarenheter av längre och kortare studieresor. De elever som undersökningen omfattar upplever att studieresorna bl.a. gett dem förbättrade språkkunskaper och större självsäkerhet och ökat mod att tala svenska, och lärarna har å sin sida fått nya idéer och erfarenheter, både allmänt och professionellt. Undersökningen pekar också på andra positiva effekter, liksom även utmaningar.

Nastolaelevernas besök i Sverige gav ett gott utslag, och många upplevde resan som en verklig höjdpunkt under gymnasietiden. Gymnasiet planerar att också göra något mer, nu när kontakten med skolan i Sundbyberg är etablerad.

Vad tror du är ungdomars främsta drivkraft att läsa språk överlag? Är det kommunikationen?

– Ja, det tror jag, men det räcker inte i framtiden. Man borde egentligen få poäng för svenskan när man söker till skolor, och också i arbetslivet. Och det behöver inte bara gälla svenskan, utan språk överhuvudtaget, säger Paasonen.

Han påpekar att finländarnas språkkunskaper på sin tid bidrog till att göra Finland framgångsrikt. Finländarna har tack vare språkkunskaperna haft möjligheter att bl.a. åka utomlands för att studera. Många ungdomar tror att det räcker med engelskan i arbetslivet, men så är ju inte alls fallet. Behovet av svenskan har inte försvunnit någonstans och det behövs allt fler som kan t.ex. ryska, tyska eller till och med kinesiska.

Valfriheten

Eleverna i gymnasiet står inför många val når det gäller utbildningens innehåll. Trots att svenskan är frivillig i studentexamen har intresset för valbara kurser och svenskan i studenten inte dalat nämnvärt vid gymnasiet i Nastola. Enligt Paasonen är det kanske främst där som motivationen hos eleverna märks. Ingen kurs har heller någonsin ställts in på grund av för få deltagare.

Han uppger vidare att en stor del av dem som deltar i kurserna är killar, vilket delvis har sin grund i att gymnasiet har en tekniklinje som är populär bland pojkar.

– Studiehandledarens roll är väldigt viktig. De elever som går på tekniklinjen kan välja att bara läsa tre kurser i svenska, men jag brukar säga att det är ett måste att läsa fem kurser om man senare vill läsa vidare t.ex. på universitet, säger Paasonen.

I dag är det rätt vanligt att studerande på högskolor och universitet väljer att avlägga högskolans prov i svenska först när alla andra kurser är avklarade. Men Paasonen brukar ge sina elever rådet att avlägga svenskan genast när de kommer in på en utbildning, eftersom de då har svenskan i färskt minne från gymnasietiden. Paasonen påpekar att eventuella svårigheter som uppstår när man väljer att skjuta fram provet inte är språkets fel. Det hela hänger på personens eget ansvar.

Dagens krav på lärare och elever

Den nationella läroplanen ställer naturligtvis krav som binder lärarna i undervisningen. Marko Paasonen säger att lärarna i dag måste ha väldigt bråttom om de ska hinna behandla allt under kurserna.

– Eleverna måste läsa mycket texter och plugga för mycket grammatik. Men det vanliga livet då? frågar sig Paasonen.

Är det något som inte behandlas i dag, något det kunde finnas mer av i undervisningen?

– Det finns inget som saknas helt, men jag önskar mer av det kulturella och en större betoning på det muntliga. Mindre är mer. Man kunde ta upp lite färre grejer, men i stället behandla dem på varierande sätt, konstaterar Paasonen.

Paasonen vill också satsa på stämningen i klassen. Lärare och elever ska kunna känna att de jobbar tillsammans. Men läraren måste samtidigt kräva någonting – och eleverna ska naturligtvis också kunna kräva något av läraren. Det är inte mer än rättvist, anser Paasonen.

Ekonomin ställer för sin del också upp villkor som undervisningen måste foga sig efter. Paasonen nämner att svensklärarna i trakten ibland träffas och byter idéer. Han berömmer sina kolleger och säger att de är engagerade, och att alla tycker att kulturen är viktig.

– Många lärare gör allt för att göra svenskan levande: de ordnar teaterresor och drar i gång projekt. Men det är svårt, för det krävs pengar, ofta i form av understöd, säger Paasonen.

Paasonen lyfter överlag fram det engagemang som svensklärare runt om i landet visar, inte minst i de trakter där eleverna inte stöter på svenskan i vardagen. De är i själva verket tvungna att ständigt marknadsföra sitt ämne. Svensklärarna i t.ex. de östra delarna av landet jobbar mycket för att ge eleverna en levande kontakt med svenskan. Skolorna i de områdena uppvisar ofta goda resultat.

Dagens skolsystem är väldigt resultatbetonat, uppger Paasonen, och skolorna jämförs nationellt enbart utgående från resultaten i studentexamen. Men det finns många andra saker som är viktiga, men som av någon orsak inte betonas – det att kommunicera och möta människor t.ex.

Även Paasonen är lite oroad över vad framtiden kommer att innebära. Debattklimatet är på sina håll rått och svensklärarna har en stor press på sig. Men som lärare får han också se elever som väljer att efter gymnasiet fortsätta med språket i en eller annan form.

– Vi har väldigt många elever som har valt att studera svenska och något annat språk på universitetet. Det är också rätt många som åker till Sverige för att studera där. Det är fint. De har haft mod att åka, och de vet att de klarar sig på språket.

Om Mark

Namn: Marko Paasonen.
Bor: i Lahtis.
Studier: vid Jyväskylä universitet, utbytesprogram
i Uppsala, Bergen och Bielefeld.
Yrke: lärare i svenska och tyska på Koulutuskeskus
Salpaus i Nastola.
Hobbyer: resor, musik, studier i spanska.
Aktuellt: Melodifestivalen (en stor fan).
Eva Orava
Skribenten är språkvårdare på Svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken.

I denna tidskrift: 1/2010