Svenskan i Finland
3/2011

Sara Rönnqvist

Svenskan i Finland

Svenskan i Finland 12. Sinikka Niemi och Pirjo Söderholm (red.). Publications of the University of Eastern Finland. Reports and Studies in Education, Humanities, and Theology. No 2. Joensuu 2011. 269 sidor.

Svenskan i Finland är alltid ett lika omdebatterat ämne i finländska medier och skriverierna är ofta problemfokuserade. Därför är det mycket trevligt att i stället för en offentlig, ofta negativ, bild av språksituationen få ta del av motiverad och engagerad forskning där inställningen och målet när det gäller svenskan ändå verkar vara gemensamma för skribenterna. Den tolfte sammankomsten av konferensserien Svenskan i Finland ägde rum 15–16.10.2009 och som värd stod Svenska språket vid Institutionen för främmande språk och översättningsvetenskap vid Joensuu universitet (numera Östra Finlands universitet). Publikationen för konferensen, som kom ut i våras, innehåller plenarföredragen, två till antalet, och 23 av de sammanlagt 28 sektionsföredragen. Språkbruk har tagit pulsen på forskningsläget som det presenteras i publikationen Svenskan i Finland 12.

Plenarföredragen av Jan Lindström från Helsingfors universitet och Benjamin Lyngfelt från Göteborgs universitet inleder publikationen för Svenskan i Finland 12. I artikeln Från bakgrund till förgrund: Perspektiv på samtalsspråkets grammatik får läsaren följa Jan Lindströms utförliga diskussion om och motivering till en egen grammatik för samtal. Lindström betonar kontext och interaktion då man ska analysera samtal. För att man ska kunna förstå ett yttrande rätt måste det tolkas utgående från det som tidigare har sagts och det som eventuellt sägs efteråt. Lindström fokuserar även skarven mellan två turer och kallar den för turbytesområde. Turbytesområdet är intressant, eftersom det kan avslöja om yttrandet som kommer är ett initiativ, en respons eller en fortsättning. Det som vanligtvis lämnas utanför grammatiska analyser blir alltså intressant ur Lindströms perspektiv.

Skribenten bakom det andra plenarföredraget skriver vanligtvis i en sverigesvensk kontext. För en finländsk publik på konferensen Svenskan i Finland 12 har han tittat närmare på särdrag i svenska texter som är skrivna i Finland. I artikeln Om stilistiska finlandismer: Speciesmarkering och andra utmärkande drag i några finlandssvenska akademiska texter belyser Benjamin Lyngfelt hur stilistiska och genrebundna mönster även hör hemma i diskussionen om finlandismer. Hans artikel redogör för ett litet material med finlandssvenska texter som är hämtade ur antologin Konstruktioner i finlandssvensk syntax. Lyngfelt har granskat uttryckssätt som till bl.a. frekvens och distribution skiljer sig från sverigesvenska. Vi finlandssvenskar favoriserar i högre grad t.ex. bestämd form och vi verkar ha en förkärlek för övertydliga formuleringar. De här uttryckssätten klassar Lyngfelt som stilistiska avvikelser, men anser att även de är värda att ventilera. Det är inte bara brott mot sverigesvensk standard som hör hemma under finlandismbegreppet utan också frekvensskillnader borde tas i beaktande, menar han.

Förutom plenarföredragen samlar Svenskan i Finland 12 forskning runt om i landet. I publikationen får man svart på vitt se att svenskan och dess varieteter engagerar, motiverar och stundtals förvirrar många språkbrukare. Forskningen är indelad under rubrikerna Språkbruk, Språkinlärning och Språkutlärning. De tre delarna tangerar bl.a. flerspråkighet och mångkultur på olika sätt. Inställningar och attityder till andras och ens eget språk samt till språkundervisning och den egna inlärningen är även ämnen som är aktuella. Det märks att vi människor rör på oss och språket med oss. Vilken inverkan har närliggande språk som finska och engelska på svenskan på Åland, i tv-program och andra medier? Vilken roll spelar språket i invandrares integrering och vilka attityder finns till svenska? Hur upplever elever svenskundervisningen och vilken är lärarens roll? Bl.a. de här frågorna försökte forskare inom svenskämnet svara på med sina undersökningar i Svenskan i Finland 12.

Hanna Järvi från Vasa universitet lyfter t.ex. fram Närpes som en intressant ort ur språklig synvinkel. Närpes sägs vara en av de orter som har lyckats bäst med integrering av invandrare i Finland. Ungefär var tionde närpesbo är av utländsk härkomst och språket man lär sig som nyinflyttad är i första hand svenska och inte finska. Med sin undersökning granskar Järvi invandrares attityder till svenska och till språkinlärning.

Språkinlärning ur inlärarens synvinkel tar även Åsa Palviainen från Jyväskylä universitet fasta på. Med utgångspunkt i elva självporträtt ritade av svenskstuderande som läser första året på Jyväskylä universitet har Palviainen granskat elevers uppfattningar om språkinlärning och språkundervisning. Hennes resultat är skrämmande. Eleverna antyder i sina visuella berättelser att de är ensamma i inlärningsprocessen. Om t.ex. en lärare avbildas är han eller hon oftast bortvänd eller i profil, vilket vittnar om att elever ser på läraren som en som förmedlar kunskap och inte en som är i interaktion med eleven. Andra studenter eller människor avbildades nästan inte alls. Palviainen frågar sig i hur hög grad skolan och universiteten bidrar till att elever och studenter känner att inlärningen sker i individen snarare än mellan individer.

Mycket glädjande är det däremot att läsa Nina Pilkes, Niina Nissiläs och Katri Karjalainens artikel där skribenterna redogör för positiva resultat till följd av ett förnyat kursformat för kursen Grammatik I vid Vasa universitet. Undervisningen, som tidigare bestod av lärarstyrda föreläsningar, är i dag aktiverande flerformsundervisning, vilket har visat sig bära frukt. Eleverna har inte bara fått bättre betyg, utan de har också utvecklat en s.k. inlärarautonomi. De kan reflektera över sin inlärning, använda språkliga hjälpmedel och uppskatta gruppen som resurs.  Läraren har gått från att vara en kunskapsförmedlare till att bli en diskussionspartner med expertkunskap. Även svenskundervisningen i lägre klasser skulle säkert gynnas av den här sortens interaktion.

Utöver det här smakprovet kan den intresserade även bekanta sig närmare med bl.a. unga närpesbors syn på sin dialekt jämfört med standardsvenska eller med finska och engelska inslag i åländska dialekter. Hur vi använder nya medier för att kommunicera och hur språkliga hjälp­medel ska användas är andra frågeställningar som aktualiseras. Svenskan i Finland 12 är trots en del oroväckande resultat mycket uppiggande läsning. Med tanke på att det svenska språkområdet i Finland är så pass litet är det glädjande att ändå hela nio universitet runtom i landet aktivt bedriver forskning i svenska, två- och flerspråkighet samt språkundervisning. Det får en att fortsätta tro på ett öppet samhälle med en språklig mångfald och aktiva språkbrukare.
 

Sara Rönnqvist
Skribenten var praktikant på Svenska avdelningen vid Focis sommaren 2011.

I denna tidskrift: 3/2011