(kan vid behov sjungas till melodin Tomtegubben som hade snuva)

 

Ett litet kommatecken satt en gång

som andningspaus där mitt på raden.

 Hon tyckte raden var så fasligt lång

 och svårförstådd om någon sa den.

 Uppehåll

 kan spela roll

 sa kommatecknet på paraden.

 

Hurra! sa utropstecknet med ett tjut.

 Jag säger liksom lite mera.

 Jag finns när nån behöver ropa ut

 en kraftfull känsla eller flera.

 Tar man mej 

 ger man sej

 rätten att få reagera!

 

Vad menar ni? sa frågetecknet slött,

 Kolleger, var är alla svaren?

 Jag undrar, frågar, tvekar, letar trött

 förklaringar, men ingen har en.

 Jag lever med

 noll besked

 och tar en liten krök i baren.

 

Då hördes plötsligt någon sucka tungt,

 en ensam en, som suttit stilla.

 En klok och självmedveten liten punkt

 som vet att det kan sluta illa

 om man är

 litterär

 men glömmer bort det sista lilla.

 

Henrik Hu